NÄR MITT HJÄRTA SLUTAR SLÅ (del 2) |
- Kan jag få mitt jävla kaffe eller? Skrek hon.
Jag skyndade mig att hälla över kaffet i muggen och ha i de två sockerbitarna och röra om i muggen. Jag såg hur de två sockerbitarna löstes upp och långsamt men säkert försvann ner i den mörka sörjan. Jag rörde om med skeden, sedan gav jag det till henne.
- Kan jag gå nu? Frågade jag.
- Försvinn, blev svaret.
Ibland drömmer jag, om hur jag springer förtvivlad.Hon torterar mig, jag klarar inte det här! Ingen väg är den rätte, det finns ingen väg ut. Kommer jag någonsin få uppleva friheten? Kommer jag någonsin få känna närhet? Kommer jag någonsin få uppleva kärlek och hur det känns att bli älskad?Hur känns det att alltid ha någon som finns där för dig?
Ibland måste man bara inse att man är född för att vara den man är. Jag blev född till en viss Lea Håkansson. Jag kan inte ändra något med det även om jag skulle vilja ändra det mesta med den delen. Jag fantisera om hur jag lever i en anan värld. Där jag inte behöver tänka, där varken smärta eller förtvivlan existerar. En värld jag själv har skapat. En värld där jag aldrig behöver känna att jag har förlorat, en värld där jag slipper frukta dagsljuset.Jag vet att jag ska ta mig dit på någon sätt. Till min alldeles egen värld. Det är där jag hamnar, när mitt hjärta slutar slå.
- Varför har du långärmat på dig Lea? Det är ju nästan 30 plusgrader!
Isabelle tittade på mig med en hånfull blick.
- Jag vill ha den här tröjan på mig... Är det något fel med det?
- Hur många människor går omkring med långärmat i juni när det är solsken?
Alla skrattade.
- Jag vill ha den här tröjan...
- Du vill så mycket, men du får så lite. Du är så misslyckad Lea, du är så otroligt misslyckad.
Alla gick, och jag stod ensam kvar. Inte ens skolan var enkel. Jag drog upp ena ärmen på tröjan och tittade oroat på min förstörda arm. Blåmärkena var alltför synliga. Jag blev själv rädd av att se dem, trots att jag var van. Jag drog ner ärmen igen och gick till mitt så kallade hem.
Jag möttes av Hon.
- Kom in i köket.
Jag gick in i köket.
- Nu lysnar du jävligt noga. Jag säger det här bara en gång.
Den första smällen träffade min vänstra kind. Den andra träffade magen. Och den tredje i huvudet.
- Laga mat, sa hon.
|
|
|
|
