life can change, 1 |
Klockan var 21:00, en lördags kväll och som vanlig var jag och mina vänner på väg till en fest på upper east side. Vinden blåste i mitt hår och jag kände doften av sommaren, vi gick sida vid sida, jag, Alexia, Chanelle och Clover och skrattade i kör.
- Idag måste vi göra något galet.
Skriker Alexia och stannar alla.
- Som vadå?
Frågar Chanelle.
Alexia kollar runt på oss alla, man såg i hennes ögon att hon precis visste vad som skulle hända. Men hon visste bara inte vem av oss som skulle få göra det den här gången.
- Alexia, vad ska vi nu göra?
Suckade jag och kollade med en trött min på henne.
Jag var trött på mina kompisars beteende, de drev alltid med folk och fick dem att må dåligt. Från början tyckte jag också att det var kul, men på sista tiden försökte jag hålla min undan så mycket det gick. Alexia är den som alltid kommer med de dumma idéerna, men hon har aldrig gjort något själv.
- Whitney, du ska få göra de.
Sa hon och kollade med en retsam blick på mig.
- Nej, ge dig jag orkar inte.. idag i alla fall.
Jag försökte slingra mig ur, men jag förstod själv att det inte skulle löna sig.
De stannade upp och kollade på mig med en förvånad min.
- Ursäkta? Vad sa du? Du kommer väll ihåg att det här var din ide från första början?
- Ja jag vet, men du orkar jag inte med de här nå mer, du kan väll göra något?
- Ja gör också saker, men idag är det din tur. Du har inte gjort något på jätte länge, vi andra ska väll också få ha lite kul.
Sa hon med en irriterad och bestämd röst. Hon tog Chanelle och Clovers händer och började gå, kvar stod jag med lyckan som sjönk som ett skepp. Min kväll var förstörd för att jag inte vågade göra det hon hade planerat för mig, men hur dumt skulle det egentligen kunna vara?
- Okej då, jag gör det väll.
Sa jag och började gå fram.
Alexia vände sig om och log, hon sträckte ut handen och vi fyra började gå mot festen igen.
När vi kom fram sprang alla åt olika håll, jag gick fram till sofforna och satte mig. Det kändes som om att jag svalt en sten, jag hade en stor klump i magen om vad jag skulle tvingas göra ikväll.
- Whitney, kom hit nu.
Ropade Alexia ifrån poolen. Jag ställde mig upp och klumpen växte och växte i magen för varje steg jag närmade mig Alexia tillslut kändes det som om att jag var gjord av sten.
- Whitney, kom nu då.
Skrek hon irriterande.
För en sekund funderade jag på att springa därifrån men jag vågade inte, jag vågade inte säga nej till mina närmaste kompisar vad är det för vänskap?
Jag gick fram till Whitney, hon stod och viskade med Chanelle och Clover.
- Vi vet precis vad du ska göra nu.
Sa hon med ett stort leende, Chanelle och Clover stod bakom och fnissade.
- Vadå?
Sa jag oroligt och kollade ner i marken.
- Du vet Audrina, din före detta kompis?
- Ja?
Sa jag och ville bara sjunka under jorden, allt som har med före detta kompisar att göra är illa.
- Du ska få till det med henne kille.
Sa jag att jag ville sjunka under jorden med kompisar, jag skulle ha kunnat skjuta mig själv än att göra något med en före detta kompis kille.
- Men nej snälla, de har ju varit tillsammans jätte länge och älskar varandra.
- Och? Tror du att vi bryr oss? Dessutom är hon inte särskilt snäll mot dig, och han kollar in dig just nu. Så det kommer nog inte att bli så himla svårt gumman.
Jag vände mig om och där stod han och kollade in mig, jag skulle kunna gått fram och gett honom en stor smäll men då gjorde jag inte det.
- Okej då.
Sa jag feg som jag var.
Alexia tog mig i armen och började gå emot Audrinas pojkvän Bobby.
- Gör det nu, hon är inte här än så.
Jag gick sakta fram till Bobby och kände snabbt att jag ville springa därifrån. Jag vände mig om och började gå emot mina vänner.
- Vafan gör du?
Fräste Alexia
- Jag gör det inte, de går inte,
- Vadå det går inte? Alla vill ha dig så självklart går det.
- Jag bryr mig inte men jag gör det inte.
- Inte? Nehe men då kan jag ju berätta för alla min lilla hemlighet.
Jag kollade med besviken min på Alexia, hon rörde inte ens en mig.
- Okej då, som du vill då får väll alla höra din lilla hemlighet då.
Jag vände mig om och gick med snabbt steg mot Bobby, för att jag inte skulle hinna tänka.
Där stod jag mitt emot min före detta kompis kille, skulle jag verkligen sjunka så lågt?
- Tjena snygging.
Hörde jag honom säga och kolla på mig.
- Hej
Sa jag och försökte att inte börja gråta.
Han tog min hand och gick upp för trappan. Jag kollade bak och där stod mina såkallade kompisar och bara kollade på, det var deras ide och de brydde sig inte om att jag inte ville.
Han öppnade dörren till ett tomt rum och slängde ner mig på sängen.
- Där här har jag drömt om länge.
Sa han och började kyssa mig.
Jag försökte att stå ut men tillslut gick det inte, jag puttade bort honom och sprang ut ur rummet. När jag kom ut så stod Audrina och kollade chockat på mig, jag sprang därifrån så fort jag kunde. Men jag missade ändå inte Audrinas ord som hon skrek till mig när hon såg vem som var i rummet.
- Din jävla slampa, jag trodde aldrig att du skulle sjunka så här jävla lågt.
Jag hörde orden eka i mitt huvud, när jag sprang längst gatan och tårarna rann. Klackarna ekade i den tysta natten, tillslut så vrickade jag till foten och föll ner på marken.
|
|
|
|
