Sånt är livet del 10 Sista delen! |
Sorgligt nog har jag valt att göra sista delen nu !
jag hoppas verkligen att ni läst min novell och tkr att den e bra.
Så nu kan ni välge lite slutkommentarer!!
Ha det bäst!<3
-
Ellinor visste inte varför hon hade gått ifrån Richard. Hon ville tänka. Fast hon hade redan tänkt klart! Hon älskade Richard, och hon skulle bli ihop med honom igen. Hon behövde bara lite tid först.
Ellinor spenderade ytterligare en natt på parkbänken, lycklig över att Richard ville ha henne så mycket. I morgon i skolan skulle hon gå fram till honom, se honom djupt i ögonen, kyssa honom och säga; "jag älskar dig".
-
"Du, Fredde, vet du var Richard är idag?" Ellinor hade skolkat första lektionen bara för att leta efter Richard, men han fanns ingenstan. Oron gnagde inom henne, han sa ju att han skulle ta sitt liv om hon inte älskade honom! Och hon hade ju trots allt bara vänt ryggen och gått! Fredrik var en av hand klasskamrater.
"Njaej, jag har inte sett han idag... Jag har inte sett han sen igår på fotbollen, och han var jävligt nerstämd då. Jag frågade hur det var med han, och han tittade bara på mig först, och sedan sade han, mitt liv är förstört. Varför undrar du?"
"Helvete!" Var det enda Ellinor sade innan hon sprang ut från skolan. Hon hade ingen aning om var Richard kunde vara. Hon tog en cykel som stod vid skolan, ingen såg henne, alla var inne eftersom att det regnade idag. Hon cyklade hem till Richard först, hon kände på dörren och det var öppet.
"Hallå, är det någon hemma!?" ropade hon. Men hon fick inget svar. Hon sökte igenom hela lägenheten men fann ingen där. Inte ens någon lapp. Hon testade ringa till Richard igen, men telefonen var avstängt. Hon skickade ett sms, som han ju skulle se om han slog på telefonen.
Var är du!? Jag är rädd!
Jag älskar dig!
Ring mig!! Puss
Hon skickade smset samtidigt som hon satte sig på cykeln igen, hon visste inte var hon skulle. Hon funderade var man åkte om man ville ta livet av sig. Man gjorde det ju inte framför folk, utan ensam. Kanske i skogen? Det bodde ganska mycket folk här, så om man ville vara ensam skulle man nog vara i skogen!
I skogen var det lerigt, det spöregnade och Elly var dyngsur. Hon skakade av gråt, kyla och rädsla.
"Richard!" skrek hon gång på gång. Så såg hon en lapp som låg på backen, hon plockade upp den och såg ett mycket krångligt namn på någon medicin. Sedan såg hon vem den var utskriven till... Richard.
-
Richard satt ute i skogen på en sten. Han höll tabletter i sin hand som han fått mot verk i ryggen som han brukade ha. Dom var riktigt farliga om man tog fler än tre stycken i taget, och han hade sex. Snart skulle hans liv vara över, för gott. Regnet hade gjort så att lappen som setat på burken hade lossnat och vinden hade fört den iväg. Han stirrade in mot skogen, och pratade med sig sjäkv om hur meningslöst livet var. Plötsligt började han höra röster i sitt huvud. Det var Ellys röst. Hon ropade på honom. Han visste att det inte var på riktigt, och han kände hur han började förlora medvetandet. Det var så kallt ute. Han öppnade beslutsamt burken med tabellterna i och stoppade in alla i munnen!
-
"Åh, Herre Gud Richard! Där är du ju!" ropade Elly och sprang emot Richard, men hon såg att han låg på marken! "Richard, säg något!" Hon kastade sig ner bredvid honom. Han var medvetslös, men han andades! "Åh, Gode Gud, Richard, prata med mig! Det får inte vara sant." Hon lyfte upp hans huvud och såg sedan medicinburken som hade ramlat ur hans hand! "Åh, nej, nej, nej ,nej. Richard, du måste hosta upp dem!" Han hörde henne inte. Hon började trycka på hans bröst så han skulle hosta upp dem om han inte redan hade svalt dem! Men det fanns ingen reaktion! Hon stoppade in två fingrar så långt hon kunde i munnen på honom, och han började reagera, han började andas litet snabbare och han vred lite på sig. Sedan började en kväljning komma upp från hans hals. Elly tog bort fingrarna precis innan han kräktes. Sex tabletter låg bland spyan. Ellinor andades ut, Richard spydde igen, och han var helt utmattad. Huvudet snurrade. Han försökte resa sig upp men rasade samman igen.
"Såja, sitt kvar där." Han satt kvar bland de blöta lingonriset. Han tittade upp i Ellys ögon. Hon log.
"Men jag förstår inte... Du gick ju."
"Ja det gjorde jag, men det var först då du släppte iväg mig. Innan stack jag av egen vilja, nu stack jag för din skull, och nu är jag tillbaka. Jag är din älskling. För alltid!" Hon kysste honom på munnen och hjälpte honom resa sig upp.
"Ellinor! Jag älskar dig!" Elly satte sig i Richards knä.
"Lovar du det?"
"Ja, från nu och för alltid så älskar jag dig, och ingen annan."
Plötligt pep det till i Ellinors telefon.
"Jaha ja, är det en annan kille som du smsar med. Ja vi hann i alla fall vara lyckliga i en minut." Sa Richard på skämt. Ellinor skrattade, sedan öppnade hon smset.
Gumman, jag vet att jag varit dum.
Jag ber om din förlåtelse.
Jag har varit olycklig.
Jag blev ihop med en skitstövel,
men nu är det slut.
Jag har kanske förlorat min dotter,
för en som bara utnyttjat mig.
Men jag har pratat med din pappa,
och vi har kommit överens om att
om du bara kommer hem älskling,
så ska vi se till så att du får bo hos
pappa på helgerna.
Jag lovar dig helhjärtat att jag talar
sanning. Men det är du som bestämmer
om du tror på detta eller inte...
Jag är ledsen för att jag sårat dig.
Men jag älskar dig min enda dotter.
Ellinor grät nu igen.
"Vem var det?" frågade Richard och Ellinor gav honom telefonen. Han läste igenom meddelandet.
"Mamma älskar mig, du älskar mig, pappa älskar mig. Igår älskade ingen mig... Vad har hänt."
"Det är inte sant Ellinor, det är bara det att du har öppnat dina ögon idag, och du har äntligen sett att du har en familj runt dig. Men dom har inte visat dig det förut, och jag har verkligen inte visat dig hur mycket jag älskar dig. Vi skall alltid leva tillsammans! Det är du och jag, i nuet, i framtiden, för att det är ödet."
Ellinor lutade sitt huvud mot Richards axel, och det slutade regna. Solen kom fram mellan sprickor i molnen och tillsammans gick de hand i hand hem till Ellinors hus. Ellinor skulle presentera sin pojkvän för sin mamma.
|
|
|
|
