Udda & Utsatt || TvÅ || [del.25] |
Udda & Utsatt || TvÅ || [del.25]
(Oliver)
Oliver och Elvira sa ingenting på hela vägen tillbaks till skolan och Elvira höll bara på med sin mobil, som ovanligt nog, var lila. Oliver ville inte gå allt för långt in på skolan, med en "emo-tjej" som Elvira vid sin sida, eftersom det fanns risk att han skulle bli sedd av sina kompisar, så han försökte sticka ifrån henne så fort som möjligt.
- Jag måste gå nu, sa han, då han upptäckte att flera stycken elever som fanns ute på skolgården sneglade på honom och Elvira. Hej då.
- Hej då ... sa Elvira och Oliver stack iväg åt motsatt håll det fortaste han kunde.
Det var tur ... tänkte han lättat. Det var ju ingen jag kände som såg mig tillsammans med Elvira i alla fall ...
Väl tillbaka vid klass 8D:s skåp, så upptäckte Oliver att alla i klassen redan var där och de väntade såklart på att historielektionen skulle börja. Klassrummet där klass 8D hade historia, låg alldeles intill deras skåp och Oliver trängde sig irriterat fram mellan alla sina klasskompisar, som stod i vägen för honom, samtidigt som han undvek allas underliga blickar.
Väl framme vid sitt skåp, så låste han upp det och slet till sig sin historiabok.
Egentligen hade han helst bara velat skolka, men eftersom han ändå inte hade någonstans att ta vägen, förutom till sina idiotiska fosterföräldrar, så stannade han i skolan istället.
Peter, William, Edvin och Patrik, stod alldeles intill dörren som gick in till historiesalen och Oliver fick behärska sig något oerhört, för att inte bry sig om de, när William berättade något som han inte kunde höra och både Peter, Edvin och Patrik skrattade.
Istället försökte han se så oberörd ut som möjligt och gick sen runt ett hörn, för att ställa sig och vänta på att lektionen skulle börja. Ingen av hans klasskompisar kunde se honom nu när han stod i hörnet och det var precis det han ville också, för han orkade inte med deras blickar.
Efter en stund, så stack Oliver fram huvudet lite, för att se vad William och de hade för sig och de skrattade fortfarande åt någonting. Oliver svalde och kunde känna att han var på väg att börja gråta igen.
Det var ju han som skulle stå där tillsammans med William och skratta och ha kul, inte Peter, Edvin och Patrik, det var inte ett dugg rättvist !!
William var Olivers bästa kompis och ingen annans. Ingen annan skulle ha rätten att umgås med William, så länge Oliver inte fick det ...
- Ska ni med och träffa Fanny idag eller ?? undrade William och log skadeglatt åt Oliver, innan han vände blicken åt Peter, Edvin och Patrik igen. Peter och Edvin nickade ivrigt och Patrik var inte sen att instämma.
- Gärna, sa han ivrigt. Oliver fnös och drog sig in i hörnet igen. William gillade ju inte ens Patrik, han hade snackat skit om honom flera gånger, han lät ju bara honom va med, för att Oliver skulle bli avundsjuk ...
Oliver sjönk ner på golvet och lutade sig sen mot väggen bakom sig, samtidigt som han slöt ögonen. En tår rann ner för hans kind, tätt följd av en annan och Oliver la ena handen för ansiktet, så att ingen skulle se att han grät.
För det första, så var han ju kille och för det andra, så befann han sig i skolan, så han hade ingen rätt alls att gråta, med undantag för om han ville få dåligt rykte ...
Varför kunde William inte bara förlåta honom ?? Oliver visste att han hade betett sig som en idiot, då han hade slagit William i ansiktet, men han kunde ju inte göra det ogjort och hans enda ursäkt, var ju att han hade varit så ledsen och upprörd vid själva tillfället ...
- Hur är det ?? Oliver ryckte till vid ljudet av den plötsliga rösten och tog sen försiktigt bort sin ena hand från sitt ansikte. Det stod en tjej lutat över honom och hon betraktade Oliver med en orolig min. Oliver kände inte igen henne.
Istället för att svara, så slet Oliver tag i sin historiebok och slängde sen iväg den, så att den korsade hörnet han satt bakom och landade någonstans på andra sidan, där hans klassskompisar befann sig.
Han kände sig både arg, irriterad, ledsen och förstörd för tillfället och han brydde sig plötsligt inte längre.
Hans klasskompisar, William, Denise, Peter, Edvin, samt alla andra som befann sig i korridoren för tillfället, fick glo hur jävla mycket de ville, för Oliver orkade inte bry sig.
Han orkade faktiskt inte låtsas längre, han var trött på att hela tiden försöka övertyga alla om att han mådde bra, för det gjorde han ju inte, han mådde jättedåligt ...
Flera elever tystnade då Oliver hade slängt iväg sin bok och tydligen var det någon som hade tagit upp den, efter som Oliver hörde någon säga:
- Det är Olivers historiebok ...
Oliver la handen för ögonen igen, då fler tårar trängde fram ur hans ögon och han kände sig fullkomligt värdelös.
Alla hatar mig !! tänkte han ledsamt. Precis alla, jag kommer aldrig att kunna bli älskad av någon, inte ens mamma, Amanda och Linus skulle tycka om mig om de visste vilken hemsk person jag är, de skulle bli jättebesvikna !!
- Men Oliver !! Har det hänt något ?? Oliver kände igen sin historielärares röst, men han vägrade att ta bort händerna från sitt ansikte, eftersom han var helt säker på att alla i hela korridoren tittade på honom.
Det hade nämligen blivit knäpptyst, så fort historieläraren hade tilltalat Oliver. Oliver skakade på huvudet och vred ansiktet in mot väggen, samtidigt som han drog upp sin huvtröja en aning, så att den kunde täcka lite av ansiktet.
Han kunde känna att någon la sin hand på hans axel, men han visste inte vem det var.
Personen försökte dra upp honom från golvet och Oliver antog att det var historieläraren, men han gjorde ingen ansats till att resa sig.
- Kan någon hjälpa mig att ta med Oliver till kuratorn eller något ?? undrade historieläraren. Han verkar inte må särskilt bra ... Det blev återigen väldigt tyst i korridoren och Oliver höll på att skämmas ihjäl, eftersom ingen sa något. Tillslut hörde han steg närma sig och det verkade som om någon stannade till framför honom och historieläraren.
- Jag kan göra det, hördes Williams röst och Oliver trodde att han hade hört fel. William måste verkligen skämta ...
- Åh, vad bra, tack så mycket, William, sa historieläraren och Oliver kände hur någon grep tag i honom och drog upp honom från golvet. Han kom darrande på fötter och tog sakta bort sina händer från sitt ansikte.
Alla glodde på honom och William, som bara stod några centimeter ifrån honom, såg faktiskt orolig ut där han stod och betraktade honom.
- Oliver ... sa han försiktigt. Hur är det ??
- F ... förlåt att jag ... att jag slog dig, Wille ... stammade Oliver, med gråten i halsen. Förlåt att jag ... slog dig ...
William suckade.
- Det är okej ... sa han sen. Jag förstår att du var upprörd ... Oliver snyftade till och försökte att inte bry sig om alla som såg på honom. Inte kunde väl de ana att Oliver Åkerström, den coolaste killen i hela klassen, skulle tappa förståndet så här och börja gråta i en fullsatt skolkorridor ??
Det var under hans värdighet ...
Både Peter, Edvin, Denise, Elina och några till av de som brukade umgås med Oliver, såg ganska chockade ut och Oliver förstod de. Aaron och Winston däremot, verkade inte ett dugg chockade, utan snarare förvånade.
Markus såg en liten aning medlidsam ut, men han gjorde ingen ansats till att hjälpa Oliver, utan skakade bara bekymrat på huvudet och såg bort.
- Kom, Oliver, sa historieläraren och drog lite i honom. Följ med ... Oliver skakade bara på huvudet och rörde sig inte ur fläcken. Då hjälpte William till att ta med Oliver bort i korridoren och Oliver, som inte orkade göra något motstånd, lät sig bara släpas med.
(Aaron)
- Vad fan tog det åt Oliver ?? utbrast Peter förvånat, så fort Oliver och William hade försvunnit ur synhåll med historieläraren. Edvin ryckte på axlarna och Peter såg otroligt förbryllad ut, samtidigt som han skakade på huvudet.
- Jag har aldrig sett honom gråta förut ... mumlade han frånvarande.
Aaron såg på Markus.
- Vad var det med honom ?? undrade han lågt, i sammanbiten ton. Han var ju allt annat än ledsen idag på morgonen, när han gav sig på mig ...
- Jag ... jag vet inte ... svarade Markus tveksamt och såg ner i golvet. Aaron suckade.
Han kunde inte säga att han tyckte synd om Oliver precis, för han gjorde ju ändå alla andra så ledsna, så då var det väl helt rätt att han själv också hade något att vara ledsen över, för han måste ju få känna på hur det kändes ...
Aaron kunde märka att flera av hans klasskompisar sneglade på honom iderligen och han förstod att de säkert undrade lite över ifall han visste om varför Oliver var ledsen, men det gjorde han ju inte.
Det enda han skulle kunna tänka sig, var väl att Oliver var ledsen över att hans pappa var död, men han visste ju inte säkert.
(William)
William kände sig som en idiot, då han följde Oliver bort till kuratorns rum och han förstod inte hur han hade kunnat svika honom så här ... Oliver gick ju igenom en väldigt svår period just nu, eftersom hans mamma var inlagd på psyket och han hade blivit tvungen att flytta till en fosterfamilj och då var ju det minsta han behövde en kompis som han kunde prata med och som stöttade honom !!
En sån som William och William hade inte gjort något för att få Oliver att må bättre, istället hade han umgåtts med Peter och Edvin och ignorerat Oliver totalt ...
Oliver skakade av gråt, då William ledde honom upp för trappan till en annan våning och William fick så dåligt samvete att han mådde illa. Vad var han för slags människa egentligen ??
Det var ju klart att Oliver hade betett sig illa, då han hade slagit honom, men han hade ju haft anledningar till det, eftersom han mådde så dåligt och dessutom, så hade han ju sagt förlåt nu, så allt var ju bra igen ...
William var otroligt lättad över det, för han tyckte att Peter och Edvin var riktigt trötsamma att stå ut med, för de bara sa en massa elaka saker om Oliver hela tiden och de var ändå inte hans riktiga kompisar. Både han och Peter och Edvin, visste att de var varandras "fejk-vänner" och de brydde sig inte ett dugg om varandra. Inte på det sättet som Oliver och William brydde sig om varandra i alla fall ...
Historieläraren höll upp dörren för Oliver och William, när de kom fram till kuratorns rum och Elisabeth, som inte var närvarande för tillfället, var inne i personalrummet och drack kaffe, så historieläraren skulle gå och hämta henne.
Oliver och William blev ensamma i kuratorns rum och William drog Oliver med sig bort till de vinröda soffan, som stod i ena hörnet av rummet.
- Sätt dig, förmanade han och Oliver gjorde som han sa. Sen la han huvudet i armarna över ena armstödet på soffan och fortsatte gråta. William visste inte riktigt vad han skulle göra för att trösta Oliver, så han la bara ena armen om honom, samtidigt som han såg ner i golvet.
- Det är okej ... mumlade han. Det kommer att bli bra ... Oliver bara skakade på huvudet och William suckade.
- Förlåt, sa han sen. Jag vet att jag har betett mig som en idiot.
- Det är ... jag som ... har det ... snyftade Oliver. Jag ... jag menade inte att ... slå dig, jag ... tappade bara kontrollen ... Och jag ... jag menade inte det där med att du skulle dra åt helvete ...
- Nej, jag förstår det, sa William. Men jag blev ändå rätt arg och besviken ...
- Förlåt, upprepade Oliver. Det var ... inte meningen ... Han torkade sig med ena tröjärmen runt ögonen och såg sen bort. Varför ... Varför följde du med mig hit för ?? frågade han, efter en stund. Du verkar ju ha så kul med Peter och Edvin ...
- Nej, sa William snabbt. Absolut inte, de är astråkiga, det är mycket roligare att umgås med dig, Peter och Edvin försöker bara göra sig till för mig hela tiden ...
- Jag ... kan förstå det, sa Oliver. Det brukade de göra för mig med.
- Jo, tack, jag vet, sa William och granskade Oliver ingående. Hur är det med dig ?? undrade han.
Oliver ryckte på axlarna.
- Vet ... inte ... mumlade han. Jag vill bara hem.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | _alone_ - 8 jun 09 - 17:11- Betyg:  | | skit bra!!! måste läsa näste del nu!! :P | | Harrypotterlover - 8 jun 09 - 15:22- Betyg: | Stark del! Bra att Willie och Ollie (Visst passar det!) är vänner igen. Ollie behöver en axel att luta sig mot just nu.
//Sara | | sandruskapuska - 8 jun 09 - 04:39- Betyg: | | massa känslor. asbra | | Qwjag - 4 jun 09 - 22:07 | | med honom så menar ja oliver ;) | | Qwjag - 4 jun 09 - 22:06- Betyg: | jätte bra skrivet :D
sorry att ja inte kommenterat de senaste delarna men
jag har inte haft tid :/
tycker faktist lite synd om honom, men nu får han ju känna
själv hur det hela känns, tycker william var snäll och följde
med honom och att dom pratar igen är ju jätte bra :)
men hoppas bara inte dom börjar mobba aron mera nu :/
mejla gärna om de blir fortsättning ser fram i mot att få att
få läsa :) (Y) | | hooppsan - 4 jun 09 - 11:33- Betyg: | | skit bra, mejla nästa :) | | snovit1 - 3 jun 09 - 20:47- Betyg: | Mycket bra :D
Meila gärna nästa och jag ärmycket glad att du vill meila mig
med! :) | | Ciissii - 3 jun 09 - 17:26 | Väldigt bra. Även fast jag stör mig på att du använder dig
av flera punkter. Det är en sak om han stammar eller, du
förstår inte vet vad man ska säga? Fast när du använder det
mitt i, samma sak gäller det frågetecken och utropstecken.
Försök att få uttrycket i orden istället för att försöka
få ut det genom skiljetecken. | | Justmyfault - 3 jun 09 - 15:19- Betyg: | | superbra:D | | PlEaSeKiLlMe - 3 jun 09 - 14:08 | | jätte bra :D | | saraarbast - 3 jun 09 - 13:25 | Bra! Snälla gör en till del NU! :D
lite längre hade varit roligt ;)
mejla nästa! | | TildiHP - 3 jun 09 - 13:21- Betyg: | aww <3
gulligt tkr ja de va av william att följa me <3
nu blev jag kär xD <33
och as bra som vanligt, du skriver så.. wow, ja vet inte, skit bra! |
|
|
|
