Ensamhet del 1 |
Det är torsdag och Jenny kommer försent till skola som vanlig. Hon springer upp för trapporna och in genom träslöjdssals dörren. Förlåt för jag kommer försent flåsar hon. Hon sträcker sig ner i väskan och lyckas fiska upp astmamedicinen.
- Ingen fara säger Håkan, träslöjdsläraren. Sätt dig ner och börja jobba så kommer jag snart. Hon gå sakta fram till en bänk i hörnet och sätter sig där med väskan på ryggstödet nära till hands om astman skulle göra sig gällande igen.
- Så här är allas gullunge hör hon bakom sig och hon hör hur väskan åker i golvet. Det är Siri och hennes två knähundar som har kommit för att säga dagens första hej om man kan kalla det de. Jenny försöker igonera dom.
- Har du blivit döv nu också frågar Siri och drar på munnen medan knähundarna fnissar. Jenny svarar inte.
- Hör du inte jag pratar med dig säger hon och puttar till Jenny så hon ramlade av stolen.
- Siri! Ropar Håkan.
- Det var ho…. börjar Siri men Håkan avbryter henne tvärt och säger till henne att gå att sätta sig. Hon och de andra lomar iväg och Håkan kommer fram och hjälper Jenny upp.
- Hur gick det? Frågar han trött.
- Det gick bra, får hon fram medan hon sätter sig på stolen.
- Du måste säga till mig om du tycker dom blir jobbiga säger Håkan med en bekymrad blick.
- Ja då det ska jag säger hon och tittar upp på honom.
Håkan suckar och säger okej innan han går bort till Siri för att prata med henne.
Lektionen går fort över, för fort tycker Jenny som försöker sitta kvar så länge hon kan men tillslut måste hon gå till nästa lektion för att inte komma försent igen. Men vid hennes skåp väntar Siri, för en gång skull så syns inte knähundarna till men Jenny blir ändå på sin vakt.
-Så du kommer nu äntligen säger hon spyigt och ställer sig framför hennes skåp.
-Akta dig säger Jenny upproriskt.
-Tvinga mig svarar Siri och spottar på golvet framför Jennys fötter.
Jenny känner hon är för trött för att bråka med henne just nu så hon börjar gå där ifrån bort mot klassrummet.
-Mes! Hör hon innan hon känner en hård knuff i ryggen. Jenny ramlar hårt i golvet, hon hinner precis ta i mot med händerna men hon känner att något är fel, benen känns konstiga och ena armen gör ont, när hon ska sträcka sig efter astmamedicin så gå det inte. Hon hör hur Siri går skrattande där ifrån medan hon blir kvar liggande. Hon blir liggande där länge tills kuratorn kommer lunkande nynnade på någon glad melodi, det låter som något från melodifestivalen tycker Jenny.
-Men jösses vad har hänt utropar kuratorn.
Jenny hinner inte svara innan kuratorn försätter: Kom så ska jag hjälpa dig upp.
Men Jenny kan inte resa sig hur mycket kuratorn drar. Kuratorn slutar och tittar oroligt på Jenny men det ser inte Jenny.
-Har du ont någonstans? Frågar hon. Jenny hör hur orolig hennes röst låter och hon känner att hon måste lugna henne så hon säger så lugnt hon kan: Nej, jag har inte ont alls, det känns konstigt men inte mer du behöver inte oroa dig. Men det gör kuratorn i alla fall mer än innan.
-Kan du röra på dig frågar hon. Jenny försöker och upptäcker att det kan hon inte, lite på fingrarna men inte mer och det säger hon till henne. Just då kommer Håkan gående på väg till fikarummet, han ser att något har hänt och stannar och pratar med kuratorn. Jenny hör hur dom går avsides och pratar, och nu börjar hon bli riktigt rädd.
|
|
|
|
