Potatismoskraschen |
Det var mörk kväll i början av Oktober när 90-talet fortfarande kunde anses som fräscht.
Landsortskillen, kallad Kurt, klev av tunnelbanan i söderförort.
Med inbillad lyftkraft av fjärilar i magen skyndade han mot polisstationen.
Det skulle bli första gången han inte lekte tjuv och polis.
Den unge potente blivande polisen hade hunnit avklara sina första månader på polisskolan.
Han hade hunnit stifta bekantskap med sina klasskamrater och börjat smaka på juridiska glosor som: Civilrättsligt, häktningsskäl, kroppsvisitation med mera.
Man kan tro att han hade mycket kvar att lära, men den kommande historien om ett nattpass i radiobil ska påvisa att han redan var fullärd.
Därav smeknamnet Kurt. Efter Olsson, strategen som kan göra det svåraste riktigt enkelt och förståeligt.
Iklädd joggingbrallor, snabba skor, en tjockare collegetröja, vindjacka och en ryggsäck klev han in på stationen.
Det var stort att kliva fram till receptionsdisken och presentera sig.
Han visade upp sin studentlegitimation och frågade efter sin gamle gode vän från gymnasietiden.
En kvinna i fyrtioårsåldern med ett vinnande leende meddelade att hon inte sett "Decca" ännu.
(Decca har rent kronologiskt fått sitt smeknamn i efterhand då han senare i sitt polisiära värv var drivande i ett ärende som vid husrannsakan inbringade inte mindre än tio kilo vitt pulver...inte mjöl).
-"Jag släpper in dig så kan du vänta i fikarummet", sa kvinnan i reeceptionen med en blinkning som andades kollegialitet.
Fem minuters väntan i fikarummet ägnade Kurt åt att spotta upp sig inför den utlovade innebandyfighten.
Ett perfekt sätt för honom att visa vad han går för.
Något avklädd, med en klubba i handen och en boll att jaga var han fullständigt fokuserad och trygg i sig själv.
Han hade redan flyttat ett tjugotal gånger och bytt skola sju gånger, polisskolan inräknad.
Han hade lärt sig det där med att ingjuta ett gott första intryck.
Ödmjukt inkännande med en vänlig uppsyn brukade ingen tycka illa om honom.
Det kunde kosta en del inre energi ibland.
Hans ventil var idrotten där hans talang för bollspel, snabbhet, smidighet och mod gjorde honom till en tiger.
Kurt blev granskad av två konstaplar som snabbt kikade in i det för övrigt tomma fikarummet.
Svarta skinnjackor med guldknappar och båtmössorna instuckna under ena axelklaffen.
Båda var decimetern längre och betydligt mer muskulösa än Kurt.
Han blev överdrivet imponerad och kände sig plötsligt rätt liten och okunnig.
(Fortsättning följer vågar ej skriva mer då Internet lagt av tre gånger när jag kommit längre än så här !!!!!)
|
|
|
|
