du lät mej gå |
Hur länge ska jag vandra....
Jag följer mitt hjärtas röst...
När ska jag ta mej tid att stanna...
Jag vandrar för att finna tröst...
Men ju längre jag går...
Ju längre jag väntar...
Desto djupare blir mina sår...
Känner bara smärtan, har tappat känslan...
Så upptagen med att sörja...
För upptagen för att se...
Utan dej så dör jag...
För jag vägrar göra något åt det...
Så jag vandrar vidare...
Jag följer din stig prinsessan...
Om du inte kan be mig stanna...
Om du inte kan be mig något annat...
Jag behöver nog det, behöver ett nederlag...
För jag kämpar ensam, och det blir jag inte stark av...
Minns du tiden då jag var en varm person...
Delade min kärlek med dej...
När allting gick fel, tappade jag tron...
Du tappade den för mej...
Hur länge ska jag vandra...
Jag följer inte mitt hjärtas röst...
För jag vandrar för att vandra...
Inte för att finna tröst...
Men kom ihåg prinsessan...
Det var du som lät mej gå...
Jag beskyller inte dej...
Men du gjorde det ändå...
/Lill Prinsen
|
|
|
|
