Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

[TwilightFF] - I'm lost without you. Kapitel 15.

Nu uppdaterar jag äntligen :P
Förlåt, men det har varit sjukt mycket i skolan och så.
Men nu är jag på G igen.
Men tyvärr blir det nog bara ett kapitel till eller så.


Förresten, har ni sett den första NM-trailen? :D

Ahja, nu kommer delen :D


BPOV

När jag hade ätit klart så tog Edward bort min tallrik från bordet och sedan gick vi ut i vardagsrummet hand i hand. Den här gången satt Carlisle i soffan bredvid Esme, Alice satt på golvet framför dem och Jasper satt i den andra soffan. Emmett och Rosalie syndes inte till. Carlisle reste sig upp när han såg oss komma och gick och mötte oss. "Hej Bella" Han sträckte ut armarna mot mig och jag blev förvånad. Men jag kramade honom. "Hej" Han släppte mig och Edward tog tag i min hand igen. Carlisle log mot mig och jag log tillbaka. Sedan gick han och satte sig i soffan bredvid Esme igen. Jag tittade på dem - på min familj, eller den största delen utav den och var så glad över att vara tillsammans med dem igen, då tanken på Charlie hann ifatt mig. Jag behöver prata med min pappa. Edward tittade på mig med en bekymrad blick. "Vad är det?" Jag tittade på honom. "Jag kom bara att tänka på Charlie. Jag behöver prata med honom" Edward nickade. "Jag tar med dig dit" Jag nickade. Jag vände mig mot min familj och sa hejdå. Sedan tog jag tag i Edwards hand och vi gick ut. Direkt när vi kom ut genom dörren och hade stängt den kastade han mig upp på sin rygg och jag klamrade mig fast vid honom samtidigt som han började springa.

Vi var hemma hos Charlie på bara några minuter och Edward ställde ner mig på marken. Sedan kramade han mig. "Det kommer att gå bra. Charlie har lugnat ner sig nu" Han kysste mig mjukt. "Jag kommer när han har somnat" Jag nickade och sedan var han borta.


CPOV (Chalie)

Jag satt och tittade på matchen, det var en match jag hade sett fram emot men jag kunde inte koncentrera mig. Bella var i mina tankar hela tiden. Jag visste att min dotter var speciell, inte alls som alla andra, att hon reagerade på sätt som ingen annan gjorde. Men att hon kunde vara så förlåtande. Direkt när den där Edward som orsakat så mycket smärta i henne kom tillbaka så förlät hon honom, precis som om de här sju månaderna inte har varit. Jag kunde inte förlåta. För jag hade sett min dotter, jag hade sett hur hon hade plågats på grund av honom. Jag hade aldrig någonsin sett någon så förstörd förut. Jag hade inte ens varit sån när Bellas mamma lämnade mig MED Bella när hon bara var några månader gammal. Jag måste erkänna att jag nog aldrig riktigt kommit över Renée, men jag hade inte betett mig såhär. Som sagt, min dotter var specielll.

Jag har nog inte varit världens bästa pappa heller. Men jag älskar min dotter. Jag har nog inte alltid visat det så bra, men jag gör verkligen det. Och det vet hon. Hon är som mig på det sättet. Känslor var inget favorit samtalsämne för någon av oss. Jag hade inte hittat på så mycket med henne sedan hon flyttat hit, hade aldrig visat hur glad jag var över att hon faktiskt bor hos mig. Hon hade bott hos sin mamma hela livet, och jag hade bara träffat henne några få gånger varje år. Ett telefonsamtal i veckan var det enda vi hade haft som kontakt under hennes uppväxt och jag hade verkligen saknat henne. Nu var hon här, och hade varit det i över ett år och jag hade inte gjort någonting speciellt med henne. Ingen riktig far-dotter sak iallafall. "Dumma pappa" muttrade jag till mig själv.

Och nu hade jag kastat ut henne. För att hon hade tagit tillbaka honom. De hade inte riktigt visat att de var tillsammans igen, men jag visste att de var det. Jag såg det i hennes ögon. Hon skulle ta tillbaka honom utan att ens tveka en sekund. Hon har tagit tillbaka honom. Jag var en dålig pappa, det var bara att inse det. Jag visste att jag var tvungen att ändra på mig. Min dotter är 18 år och om jag inte stöttar henne i hennes beslut kommer hon att lämna mig. Jag vet det. Och att vara utan henne igen, skulle vara en mardröm. Att bara få det där "en gång i veckan"samtalen tillbaka igen skrämde mig. Jag ville ha kvar Bella, jag ville känna henne. På riktigt. Jag vill vara en del i hennes liv, men inte som en börda. Jag vill göra min dotter lycklig.

Jag stängde av TVn. Matchen var inte slut än men jag tittade ändå inte på den. Jag reste mig upp och gick ut i köket. Jag stod och tittade mig omkring. Jag skulle försöka vara hemma oftare. Kanske vi skulle kunna börja laga mat ihop. Jag och Bella. Sedan hon flyttat hit hade hon stått för matlagningen, och jag ville ändra på det. Jag var inte världens bästa kock, men jag skulle kunna öva. Övning ger alltid färdighet. Jag gick ut ur köket och uppför trappan och in i Bellas rum. Jag tänkte på vad mer jag kunde göra för att göra henne lycklig, men kom inte på något mer. Jag skulle fråga henne, när hon kom hem. Om hon nu gjorde det. En tår rann ner från min kind men jag torkade snabbt bort den. Sedan vände jag mig om och gick ut ur hennes rum. Jag stannade i hallen, stängde hennes dörr och gick sakta ner från trappan då dörren öppnades och Bella kom in.


BPOV

Jag gick upp för trappan till dörren och stod utanför den ett tag. Jag hörde inget ljud från TVn. Konstigt, han skulle titta på en match ikväll. Jag öppnade försiktigt dörren och klev sakta in. Charlie stod i trappan och tittade på mig. Han gick sakta ner från de sista trappstegen och tittade på mig samtidigt. "Pappa" Mina tårar började rinna och han skyndade sig fram till mig. "Vad har hänt, Bells? Har han lämnat dig igen?" Jag torkade tårarna och sakade på huvudet. "Nej det har han inte" Charlie tittade förvånat på mig. "Vad har hänt då?" Vad menade han? Mindes han inte hur han hade puttat ut mig och Edward genom dörren och skrikit åt mig att inte komma tillbaka förrän jag hade fått tillbaka förståndet, vilket han menade, när jag hade lämnat Edward. Det skulle aldrig hända. "Du vill inte ha mig här" Rösten skar sig mot slutet. Charlie skakade på huvudet och log. "Jo, klart jag vill ha dig här Bella. Ingenting i världen skulle göra mig lyckligare" Vad menade han? "Jag förstår att du är glad över att han är tillbaka, och att du förlät honom direkt. Jag hade gjort samma sak, om det hade varit.." Jag visste vad han menade. "Min mamma" Jag avslutade meningen åt honom och han nickade. "Och ändå blev jag inte så förstörd som du blev utan honom. Jag förstår dig gumman och jag är ledsen att jag reagerade så som jag gjorde" Jag blev förvånad av hans ord. Han måste verkligen ha tänkt den här stunden jag har varit borta.

Jag steg fram mot honom och gav honom en kram. "Jag älskar dig pappa" Jag kramade honom hårdare och han kramade mig tillbaka. "Jag älskar dig med, mer än någonting annat"


Sött va? :D
Kommentera gärna :)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Joseephineh - 2 jun 09 - 17:53- Betyg:
braa btw :D <3
Joseephineh - 2 jun 09 - 17:29
JAH HAR SETT TRAILEN !!
höll på o svimma o.O
:D
Sandra353 - 1 jun 09 - 16:43- Betyg:
Aaaw jaa riktigt sött, och jätte bra skriven. Den här novellen får inte ta slut, okej? nu har du lovat det xD Haha :P Jätte bra skrivet :)

Jaag har sett NM trailern och jag älskar den, men det är synd att man inte får se något från Italien men de har völ inte spelat in där än :)

Skriven av
Evvi
1 jun 09 - 01:58
(Har blivit läst 285 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord