Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

A never ending story (Oneshot)

Blackbird singing in the dead of night
Take these broken wings and learn to fly
All your life
You were only waiting for this moment to arise


Hennes läppar befann sig bara några millimeter från mina. Väntandes. Krävandes. Hon längtade efter mig, ville ha gensvar. Ett liv med henne. Men jag var hennes vän. Hennes allra bästa vän. Och därför gjorde jag det jag istället var bäst på. Vände henne ryggen.
Mina pulsslag var plågade, hemska att få fram. Blodet ville inte pulsera och mitt liv föll i plötsliga spillror. Ruiner.
”Katarina.”
Ett enda ord. Några gemensamma toner som formade en vacker melodi. Jag slöt mina blåslagna ögon- ville inte se, ville inte höra.
Hennes röst. Hennes liv.
Ville aldrig lyssna.
”Du vet att du kan berätta allt för mig.” Hennes läppar darrade av en undangömd rädsla.
Hon ville så himla gärna. Ville av alla hennes innersta krafter. Ville veta. Men inte nu, inte såhär.
”Nej.”
Ett enda ord från mig och hon tystnade. Hela världsalltet föll samman och hon dränktes i förtvivlan.
”Då frågar jag inte mer.”
Besvikelsen sköljde över henne, och henne ögon formade tårar som massproducerades i hennes slutna ögonlock. Allt hon hade gjort hade lett till detta, allt. Hon ville inte leva, inte känna. Jag skulle ändå aldrig berätta för henne. Och det visste hon. I den stunden hatade hon mig av all sitt hjärta.
Bitterhet.

Black bird singing in the dead of night
Take these sunken eyes and learn to see
all your life
you were only waiting for this moment to be free


“Du vet att jag älskar dig, Katarina.”
Hennes steg ekade i nattens mörker. Jag stannade till och kände plötsligt inte mig själv längre. Jag kände mig så yr. Far hade sagt att det var fel. Fel av mig att älska en kvinna så mycket som jag älskade henne. Rachel. Men jag kunde inte hjälpa, ville så himla gärna. Mina sönderbitna läppar formade hennes namn. I den stilla tystnaden hörde jag plötsligt hennes steg igen.
”Snälla” Viskade jag.
Jag hade så gärna velat. Min älskade Rachel.
”Snälla, du behöver inte gå…”

Blackbird fly, Blackbird fly
Into the light of the dark black night

Blackbird fly, Blackbird fly
Into the light of the dark black night


Hennes händer tog tag om mitt ansikte. Sökandes. Väntandes. Hon ville så gärna och det visste jag. Men jag kunde inte berätta. Läpparna kunde inte forma dem orden. Luftstrupen snördes samman och jag ville bara falla ihop och gråta i hennes underbara famn. Min vackra, vackra Rachel.
”Han slår dig…”
Jag tittade in i hennes klarblåa ögon och nickade mycket långsamt.
”Hårt.”
Tårar började rinna ner för hennes kinder och hon förde mig långsamt mot hennes varma famn. Jag kurade ihop mig intill henne och kysste henne på kinden. Långsamt och trevande, och sa:

”Förlåt”
Pistolskottet ven genom luften. Och sedan omfamnade mig stillheten. Mörkret.
”Katarinaaaaaaaaaa!”
Far hade äntligen uppfyllt sitt mål, och jag hade vetat om det.

Blackbird singing in the dead of night
Take these broken wings and learn to fly
All your life
You were only waiting for this moment to arise

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
kattXfyra - 30 maj 09 - 22:56- Betyg:
otroligt bra, magiskt
Maadelen3 - 30 maj 09 - 16:32
riktigt bra ! :)
åh, mah, den var grymt bra! :)

Skriven av
Violet
30 maj 09 - 15:52
(Har blivit läst 87 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord