En 1800-tals berättelse |
Det här blir en berättelse i 2 delar,
så den blir inte så långt. En kort novell..
Men kommentera gärna;)
Min familj består av mamma Elin, pappa August och mina fyra syskon. Dem två yngsta heter Kajsa och Erik och dem är 1 respektive 6 år gamla. Mina två äldsta syskon heter Karin och Markus och dem är 16 respektive 18 år gamla. Jag själv heter Josefin och jag är 14 år.
Tidigt på torsdag morgon så vaknade jag av att en regndroppe föll på min panna. Jag tittade mig yrvaket omkring och såg att hålet i taket hade blivit större och nu när det regnade så kom det regn in i huset också. Jag skyndade mig för att gå väcka dem andra i familjen innan hela huset var fullt av vatten. När pappa såg hålet så blev han helt förtvivlad, hans kropp sjönk ihop och han såg 10 år äldre ut än vad han är. Markus som alltid försöker vara positiv gav pappa en klapp på axeln och sa att han skulle jobba lite extra idag så att han fick lite pengar till att laga taget. Jag såg att pappas ögon fylldes med lite hopp men jag vet att han inte gillar att Markus ska behöva tjäna alla pengar till familjen nu när han hade fyllt 18 år. Pappa är lite annorlunda jämfört med mina kompisars pappor, även om vi är fattiga så vill han helst inte att vi barn ska behöva jobba. Först när vi fyllt 14 år så behöver vi ibland hjälpa till lite mer hemma och kanske ta extra jobb när det är riktig kris. Han vill att vi ska få vara barn så länge som möjligt och han är i mot att barn ska behöva stanna hemma från skolan flera gånger i veckan för att jobba. Såklart så berättar han inte till andra vad han tycker för då skulle det bli ett fasligt liv. Alla i familjen hjälps åt med vardagssysslorna men det är bara jag, Karin och Markus som får ta extra jobb och utföra tyngre uppgifter. Jag tycker det är roligt att gå i skolan men det kan vara lite jobbigt med alla läxförhör som vi jämt har. Jag har lite svårt för att lära mig saker utantill så när vi har läxförhör ur Lilla Katekesen så är det en riktig mardröm för mig. Annars så är skolan rolig, på vår enda rast så brukar vi alltid hitta på roliga lekar. Kurragömma är en av min favorit lekar. Jag har några kompisar i skolan som alla är lika fattiga som oss men de rika barnen brukar inte vilja vara med oss “smutsgrisar”. Varje dag får jag höra ord som smutsgris, fattigunge och sådana ord, det gör lite ont att höra det men jag försöker att inte bry mig så mycket. Själv så tycker jag att dem gör fel som säger så, jag tror inte Gud vill att man ska göra skillnad på fattiga och rika men det säger jag ju inte till någon förstås. Alla vet ju att dem rika är mer värda än oss fattiga, det har vi fått lära oss sedan vi var små bebisar.
Idag när jag var på väg till skolan så hade jag en stor klump i magen, jag var ledsen över att taket var sönder men också för att vi skulle ha förhör på en psalmvers och jag kunde inte riktigt hela utantill. Jag hoppades att jag skulle kunna hela utantill för jag tycker det är så jobbigt med kvarsittning. Mamma och pappa blir alltid lite ledsna och besvikna när jag har fått kvarsittning men de blir aldrig arga på mig som vissa föräldrar blir. Pappa försöker verkligen förhöra mig många gånger och hjälpa mig så gott han kan, men jag vet inte vad det är för fel på mig när ingenting fastnar i mitt huvud. Klockan var tio i nio när jag kom till skolan men skolgården var redan full med ungar. Dem rika barnen blev skjutsade med häst och vagn medan vi fattiga fick nöja oss med att gå. Jag har som tur är bara ca 4 kilometer till skolan, det finns dem som har över en mil. När klockan var nio var det dags att gå in i klassrummet, som vanligt så stod vi upp och sjöng en morgon psalm och läste en morgon bön innan vi började med en lång lektion i kristendom. Idag hade vi innanläsning ur Nya testamentet, och efter det hade vi ett läxförhör ur lilla katekesen. För en gångs skull så kunde jag faktiskt läxan och läraren gav mig beröm för det. Jag hann inte vara glad allt för länge innan vi fick en ny läxa ur lilla katekesen som vi skulle kunna nästa dag. Före lunchrasten så hade vi det fruktade psalmförhöret, det gick bra för mig ändå till sista versen men sedan så kom jag inte ihåg resten. Vår lärare gav mig en halvtimmes kvarsittning för det. Under matrasten så åt vi snabbt vår matsäck men det brukar gå fort för oss fattiga eftersom att vi oftast bara har en smörgås med oss. Dem rikare barnen har oftast med sig två smörgåsar med pålägg och kanske en frukt till. Vi brukar titta lite avundsjukt på dem men vi glömmer det ganska snabbt när vi väl börjat leka. När klockan var ett så var rasten slut och allvaret började igen. Jag gillar andra halvan av skoldagen mer för då får vi räkna, skriva och läsa. Jag är duktig på att räkna och skriva men läsa är jag inte så bra på men jag vill ju bli bättre så jag läser så mycket jag kan. Innan vi slutar skolan klockan fyra så brukar vi få nya läxor och sen sjunger vi en aftonpsalm och ber en aftonbön. Jag kom hem vid halv sex den här dagen annars brukar jag vara hemma vid fem. Mamma och pappa förstod direkt att jag hade fått kvarsittning men dem hade så mycket annat att tänka på så dem sa inget om det. Markus och pappa höll på att laga taket just som jag kom hem, det var glädjande att se taket äntligen bli lagat. Jag åt snabbt middag som bestod av lite kött och potatis innan jag började läsa till läxförhören. Jag räknar med att jag ungefär sitter 2 timmar varje dag med läxorna. Från klockan sex till klockan åtta brukar jag läsa, räkna och skriva. Efter det brukar jag hjälpa till hemma om det är något som behöver göras, men det brukar inte alltid finnas så mycket som jag kan göra eftersom att både mamma, pappa och Karin nästan alltid är hemma samtidigt och då hinner dem göra det mesta. Pappa jobbar ju ibland också för att vi ska få pengar, men han är ganska sjuk så han orkar inte alltid. Vissa tider är det mer att göra, exempel när vi ska så eller när vi skördar, då brukar jag vara hemma från skolan några dagar och hjälpa till. Idag behövde jag inte hjälpa till med något annat förutom att tvätta lite kläder och sopa golvet, men det gick ganska fort och jag var redan i säng vid klockan tio.
Mamma väckte mig vid klockan sju på morgonen eftersom att jag skulle hjälpa henne med att putsa fönster. När dem andra steg upp vid klockan åtta så var vi precis klara och jag åt en snabb frukost innan jag gick till skolan igen.
När jag steg upp klockan åtta hade redan min kära hustru Elin och min underbara dotter Josefin putsat fönster. Jag är så lycklig över att ha en sådan underbar familj, jag kan inte förstå dem som behandlar sin hustru som om hon vore mindre värd än en själv. Min fru och mina barn är värda mer än livet själv. Jag tycker det är fel att inte kvinnor har rösträtt och att dem måste sitta på norra sidan i kyrkan, det är ju ändå dem som gör allt jobb med barnen, utan dem hade vi aldrig kunnat få några underbara barn. Innan jag dör har jag lovat mig själv att säga till alla i byarna här omkring vad jag tycker, jag kan inte hålla tyst hela mitt liv. Idag har jag tänk att jag ska gå ut i skogen och hugga lite ved, vi har inte så mycket ved kvar och till vintern behövs det mycket ved. Erik ska få följa med mig till skogen så att han lär sig lite om hur det är att hugga ved, han ska också få plocka lite bär till en paj som Elin ska göra idag. Imorgon är det lördag och då är det husförhör i Anderssons hus, prästen kommer dit och ska förhöra oss alla. Jag är lite orolig för hur det kommer att gå för Josefin men vi ska ägna hela dagen till att läsa in lilla Katekesen och andra vanliga saker som prästen brukar fråga. Jag har varit med på så många husförhör så för mig brukar det alltid gå bra, likaså för Elin, Markus och Karin men Josefin brukar oftast svara fel eller inte kunna svaret. Ännu så behöver inte Kajsa svara på några frågor, men Erik måste svara på några frågor men det är oftast ganska lätta och han är väldigt lättlärd så för honom är det aldrig några problem. Prästen brukar alltid berömma vår familj för att vi är så duktiga, men när Josefin ska svara så brukar han säga att hon är ett svart lamm i vår vita familj. Jag tycker så synd om henne, hennes ögon fylls av tårar och hon måste alltid bita ihop för att inte börja gråta. När vi kommer hem brukar alla i familjen försöka trösta henne och säga att det inte gör något om hon svarar fel, vi älskar henne ändå. Hon brukar le lite svagt men jag ser att hon är helt krossad inombords. Det gör så ont för mig som pappa att inte veta vad jag kan göra för henne, jag försöker att läsa så mycket jag kan med henne och säga uppmuntrande saker till henne, men inget verkar hjälpa.
Hjärtat bultade hårt och mina andetag var tunga, jag sprang så fort mina ben orkade bära. Jag ville bara bort, bort från skolan bort från allt och alla. Tillslut orkade jag inte springa något mer så jag sjönk trött ner på marken och började gråta. Jag grät över att jag var så dum som alltid fick kvarsittning och aldrig kunde förhören som vi hade i skolan. Jag grät över att min familj alltid behövde skämmas för mig och för husförhöret som skulle vara imorgon. Jag kämpade så mycket med att läsa, att lära mig allting utantill men ändå så kunde jag inte allting utantill. Vad är det för fel på mig? Hur kunde alla andra lära sig allting utantill, men inte jag? Jag har bestämt mig för att rymma, jag vill inte vara med på husförhöret imorgon och behöva stå där och skämmas och se prästen prata illa om mig och min familj. Jag vet inte vart jag ska ta vägen men jag har sett ett gammalt övergivet torp inte så långt härifrån så där kan jag åtminstone sova i natt. Dörren till torpet var gammal och sliten, försiktig öppnade jag dörren och till min förskräckelse så låg det massor med döda människor där. Jag gallskrek och sprang det så fort jag kunde hem. Alla tittade frågande på mig när jag kom inrusandes genom dörren. Vart har du varit?. Frågade mamma. Jag var så andfådd att jag inte kunde prata men jag fick ur mig så pass mycket att dem förstod att det var något med det gamla torpet i skogen. Pappa och Markus skyndade sig genast iväg dit och när dem kom tillbaka efter en stund så var dem helt vita i ansiktet. Markus kräktes och pappas ögon fylldes av både hat och sorg. Mamma och mina syskon frågade vad som hade hänt och när pappa berättade vad som fanns i torpet så blev dem helt förskräckta. I torpet låg alla människor som hade stått emot prästen och kyrkan, människor som hade tagit sina liv och människor som hade blivit dödade av någon som prästen hade skickat. Bland alla dem människorna låg både min älskade mormor och min farbror. Min mormor hade blivit hämtat en dag av några från kyrkan, tydligen hade dem dödat henne eftersom att hon tyckte det var dumt att kvinnorna satt på norra sidan i kyrkan. Det här hände för snart 5 år sedan, det är en lång tid för mig. Min morbror försvann för snart 1 år sedan, han var en underbar människa och jag älskade verkligen honom. Han såg mig för den jag var och han såg att jag inte var som alla andra, utan mycket mer speciell. Han gick och tog livet av sig, fast det fick ju vi aldrig veta. Några män kom bara och berättade att han hade drunknat och därför kunde vi inte ha någon begravning.
Lite senare på kvällen när alla hade lugnat ner sig så kom pappa plötsligt på att jag också hade varit i torpet. Såklart började alla fråga varför men jag sa bara att jag hade lekt i skogen och sett torpet. Jag hade blivit nyfiken så jag gick och tittade in dit. Dem trodde på mig men jag såg pappas osäkerhet. Pappa frågade om jag ville följa med på en kvällspromenad och jag visste att det inte var någon fråga utan det var bara att göra som han sa. När vi hade kommit en liten bit från huset så frågade han direkt varför jag hade varit i torpet. Hans bestämdhet fick mig att tala sanning. Pappa började till min förvåning att gråta och han tog mig i sin famn och kramade mig länge. Där stod vi helt ensamma och grät och kramades. Pappa lovade mig att han och mamma inte skämdes över mig, utan att dem var jättestolta över mig. Han lovade att om jag blev kallad för något dumt på husförhöret imorgon så skulle han försvara mig. Det kändes jätteskönt att höra honom säga det, jag har världens bästa pappa som ställer upp så mycket för mig. Väl hemma igen så frågade ingen varför vi varit borta så länge, dem såg i pappas blick att ingen skulle fråga någonting. Innan jag skulle lägga mig så läste jag på så mycket jag kunde, jag satt flera timmar och läste om allting gång på gång.
|
|
|
|
