Udda & Utsatt || TvÅ || [del.24] |
I den här delen tycker jag faktiskt lite synd om Oliver, trots att han är en idiot.
// Polly
Udda & Utsatt || TvÅ || [del.24]
(Oliver)
Mitt under klass 8D:s geografilektion, så knackade det på dörren och skolans kurator Elisabeth kom in.
- Förlåt att jag stör, Veronica, ursäktade hon sig. Men jag skulle bara vilja tala lite med Oliver och William, är det okej ??
- Det är klart, Elisabeth, sa 8D:s geografilärare och nickade åt Oliver och William.
- Ni kan väl följa med henne ut då ?? föreslog hon. Oliver sneglade på William och reste sig sen sakta upp, samtidigt som han gick mot dörren. William följde efter honom, men han såg allt annat än glad ut.
- Ta med era böcker, förresten, sa Elisabeth plötsligt och Oliver suckade ljudligt, för att visa att han var irriterad på henne och släpade sig sen tillbaka till sin plats, för att hämta sin geografibok.
Vad i helvete kunde skolans kurator vilja honom och William ?? Det hade säkert något med den idiotiska Aaron att göra !! Oliver gav Aaron en snabb blick, innan han lämnade klassrummet tillsammans med William och Elisabeth, men Aaron undvek hans blick och stirrade istället ner i golvet.
Oliver förstod bara genom att ha sett sina andra klasskompisars blickar, att de också anade att det här hade något att göra med Aaron och det var flera stycken av de som hade sneglat på honom och andra hade viskat med varandra ...
- Vart fan ska vi ?? utbrast Oliver surt, så fort han, William och Elisabeth hade kommit ut ur klassrummet, men Elisabeth fortsatte bara framåt genom korridoren.
- Följ med mig bara, sa hon kort. Oliver vred på huvudet lite, för att kunna möta Williams blick, men William såg bara rakt fram då han gick efter Elisabeth, han undvek Olivers blick, precis som Aaron hade gjort.
Oliver suckade och snabbade på stegen lite, samtidigt som han rättade till frisyren i sitt ljusbruna hår med ena handen.
Risken var ju stor att han skulle råka passera någon snygg tjej och då ville han ju se bra ut, det var ett som var säkert ...
- In med er, sa Elisabeth bittert och slog upp dörren till sitt rum på vid gavel.
Oliver och William gick in och Elisabeth stängde dörren om de.
- Sätt er, beodrade hon och nickade åt de två stolarna som fanns framställda mittemot hennes skrivbord.
Själv slog hon sig ner mittemot de, i sin röda skrivbordsstol.
- Jag antar att ni vet varför ni är här ... började hon sakligt. Ni vet väl vad det är jag vill prata med er om ??
Oliver stirrade envist ut genom fönstret och William sparkade sin ena fot gång på gång i Elisabeths skrivbord.
Oliver la demonstrativt armarna i kors över bröstet och Elisabeth suckade.
- Det är Aaron jag vill prata med er om, förklarade hon. Men det är ni ju såklart medvetna om, eller hur ??
- Nej, vadå ?? sa Oliver och låtsades låta förvånad. Vad är det med honom ??
Men inombords, så kokade han av ilska. Hur vågade Aaron sticka hit och skvallra, det skulle han fan få igen för !!
- Du är såklart medveten om din och Williams vedervärdiga mobbing mot Aaron, förtydligade Elisabeth och lät en aning irriterad, samtidigt som hon lutade sig bakåt i skrivbordsstolen.
- Men det var faktiskt ... började William, men Elisabeth avbröt honom med en enkel gest.
- Vänta en stund William, bad hon. Jag vill höra Olivers ord om saken. Oliver stönade högt.
- Jag har ingenting att säga om saken !! snäste han. Jag fattar inte vad du snackar om !!
- Jo, det tror jag faktiskt att du gör, Oliver, sa Elisabeth lugnt och kastade en blick på klockan, som hängde på väggen bakom Oliver och William. Det är nämligen så att en viss person har kommit hit och berättat om allt som du och även William har utsatt Aaron för, fortsatte hon.
- Vem då ?? utbrast Oliver.
- Det spelar ingen roll, sa Elisabeth bestämt.
- Jag slår vad om att det är Markus ... mumlade Oliver sammanbitet och kände hur han blev allt argare och argare.
Elisabeth ignorerade honom och började istället att bläddra i några papper som låg framlagda framför henne på skrivbordet.
- Aaron började ju i eran klass i augusti, sa Elisabeth och såg på Oliver och William. Och enda sen dess, så ska ni ha överröst honom med både elaka ord och slag, eller hur ??
- Men ... försökte William ännu en gång, fast Olivers varnande blick, fick honom att tystna.
- Jag har i alla fall inte rört Aaron en enda jävla gång, ljög Oliver. Jag har faktiskt bättre saker för mig än att slösa tid på den där tönten.
- Jag har inte heller rört honom, sa William. Fattar inte var du har fått det ifrån ...
- Jag tror knappast att någon skulle skämta om en sån här sak, sa Elisabeth avfärdande. Och eftersom båda ni faktiskt har blivit avstängda från skolan förut, pga dåligt uppförande, så är det ju inte så konstigt om jag håller mig till de andras version. Det enda jag undrar är varför ni gjorde så här ...
Både Oliver och William såg ner i golvet och Oliver ansträngde sig för att inte få något utbrott. Det hela var ju faktiskt Aarons fel, han borde ju ha fattat riskerna genom att gå omkring i trasiga kläder och bete sig konstigt, han hade ju fan bett om att få bli mobbad !!
Varken Oliver eller William svarade på Elisabeths fråga och Oliver tyckte att tystnaden var outhärdlig. Det enda som hördes var klockan på väggens tickande ...
- Jag måste i alla fall ta och ringa hem till era föräldrar och berätta alltihop, sa Elisabeth bestämt. Det här är något som de har rätten att få reda på ...
William reste sig från sin stol så hastigt att den välte och föll i golvet.
- Det var faktiskt Oliver som började !! utbrast han argt. Det var fan inte ens min idé att hålla på, jag kan faktiskt inte hjälpa att Oliver måste ta ut sin ilska på andra, för att hans pappa är död !!
Med de orden lämnade han rummet och smällde igen dörren efter sig och Oliver, som var både chockad och besviken över Williams utbrott, satt kvar på sin stol och han kunde känna tårarna bränna bakom ögonlocken.
Hans händer skakade och han blev genast påmind om den hemska händelsen som hade inträffat då han var sju år, dagen då hans pappa hade begått självmord ...
Oliver hade ju som sagt knappt några minnen kvar av honom, men saknaden var ändå outhärdlig och den blev alltid större, så fort Oliver, Emilia, Linus och Amanda såg på de inspelade videobanden som Mikael medverkade i.
De hade videos från Linus dop, från en julafton då Oliver var 5 år och från en del födelsedagar och andra speciella händelser. Oliver hade kollat på de tusentals gånger och det syntes verkligen på Mikael hur mycket han hade älskat sin fru och sina barn ...
Oliver kom darrande på fötter och vände sen för att gå ut ur rummet.
- Oliver !! utbrast Elisabeth bekymrat, men Oliver struntade i henne och skyndade sig istället iväg så fort han kunde.
Han ville dö !! Ja, just nu, så ville han verkligen dö !!
(Markus)
William återvände till geografilektionen efter en stund och han såg verkligen rasande ut, enligt Markus.
Han hade inte ens knackat på dörren, utan bara gått rakt in och stört Veronica mitt i en mening.
Han slog sig ner på sin plats, några meter framför Markus och Markus såg att han skakade i hela kroppen.
Peter, som satt alldeles bredvid honom, viskade något till honom, men William bara skakade på huvudet.
- Jaha, William, sa Veronica irriterat. Och var har du Oliver någonstans då ??
- Jag kan väl fan inte veta var han är !! utbrast William argt och sparkade hårdhänt till sitt stolsben.
Veronica blängde ogillande på honom från sin plats vid katedern.
- Inte den tonen !! sa hon varnande och såg sen ner i sin geografibok. Någon som vill fortsätta läsa om Sveriges klimat ?? sa hon frågande. Hon valde ut Elina, som började läsa på ett stycke ur geografiboken, men Markus följde inte med i texten, för han var alldeles för upptagen med att fundera.
Hade han verkligen gjort rätt, genom att berätta för skolans kurator om mobbingen som Aaron hade utsatts för ??
Oliver och William skulle ju helt klart ge sig på honom ännu mer, nu när de misstänkte att han hade skvallrat och då skulle ju det vara Markus fel ...
Nej, tänkte Markus beslutsamt. Han hade agerat helt rätt. Nu skulle ju mobbingen förhoppningsvis få ett slut, eftersom skolans kurator visste om allt och Oliver skulle ju ändå inte kunna ge sig på Aaron mer, eftersom Markus skulle följa honom vart han än gick i skolan ...
Undra varför Oliver inte kom tillbaka samtidigt som William ... tänkte Markus förbryllat, samtidigt som han började leta efter stället som Elina höll på att läsa från i geografiboken.
Det var nästan helt omöjligt för honom att kunna koncentrera sig på lektionen, fast han antog att det var ännu värre för Aaron ...
(Oliver)
Oliver sprang genom korridoren bort till sitt skåp och skyndade sig sen att låsa upp det, för att kunna hämta sin jacka. Sen stack han ut från skolan och började springa det snabbaste han kunde i det halvkalla vädret, samtidigt som tårarna rann ner för hans kinder.
Marken var en aning frostig och hal, men det struntade Oliver fullkomligt i. Det enda han ville var att komma så långt bort från skolan som möjligt och han ville inte ha med någon att göra.
Efter att Oliver hade sprungit så mycket att det värkte i bröstet på honom, så saktade han in och började gå i snabb takt i stället. Han hade ont i halsen och han hade fått håll. Hans snedbena förstördes iderligen av blåsten och han var antagligen ganska röd om kinderna och på näsan, men vad spelade det för roll ??
Ingenting spelade någon roll överhuvudtaget, för allting var förstört. Efter det som William hade sagt inne i kuratorns rum, så hade Oliver tappat hoppet om att de någonsin skulle kunna bli kompisar igen, men han ville det mer än någonsin, för han behövde verkligen någon att prata med ...
Det kunde ju såklart vara så, att William inte ha tänkt på vad han hade sagt, eftersom han hade varit så upprörd, men Oliver tvivlade på det ...
När han hade gått en bit, så svängde han till höger och gick in till kyrkogården, som låg i närheten av skolan.
Det var ett bra tag sen som han hade gått till sin pappas grav, men det berodde på att han alltid blev så ledsen då och att han helst ville försöka tänka på något annat, något som gjorde honom lite gladare, men nu gick han hit ändå, för han var ju ändå redan så ledsen att han knappt kunde andas ...
Oliver gick längs med raden av gravstenar, som fanns placerade på kyrkogårdens frostiga gräsmatta och fortsatte bort till sin pappas gravsten, som fanns intill ett stort träd.
"Mikael Åkerström", stod det. Och under namnet, så fanns årtalen som han hade fötts och dött ingraverade.
Oliver kunde se att vasen med blommor som stod vid graven, hade vissnat och han lovade sig själv att han skulle köpa nya blommor redan idag, som han skulle byta ut mot de fula, vissna rosorna ...
Han slog sig ner på marken, alldeles intill gravstenen och lutade sen huvudet mot den, samtidigt som han fortsatte snyfta. Det fanns ingen person i närheten och det var kallt och ensamt. Oliver kände sig otroligt övergiven, men han visste ju ändå innerst inne, att han förtjänade att känna sig så här, för han var ju ingen bra människa och han skulle säkert aldrig bli det heller ...
Oliver snyftade högt och la inte märke till tjejen, som just placerade två röda rosor på en grav en bit ifrån och han ryckte förvånat till, då hon tilltalade honom.
- Det gör ont, eller hur ?? Oliver slog genast upp ögonen och granskade tjejen som nu stod framför honom ingående.
Hon var klädd i en lång, svart rock, ett ärmlöst, svart linne med urringning och en svart kjol. Sen hade hon nätstrumpbyxor och stora kängor, som också var svarta. Hennes svarta hår var en aning tovigt och hon hade några fräknar på näsan och kinderna. Sminkningen hon hade, var lite kajal.
Hon var precis den typen som Oliver skulle kunna kalla för "Emohora" eller "Emojävel", men just nu, så kände han inte alls för det, för han var inte på det humöret.
Oliver nickade lite och torkade sen bort det värsta av sina tårar, med ena ärmen. Tjejen slog sig ner bredvid honom på marken och gav sen Mikaels gravsten en snabb blick.
- Vem är det du sörjer ... ?? frågade hon försiktigt och Oliver såg ner i marken.
- Mi ... min ... p ... pappa ... stammade han sen, med gråten i halsen. Tjejen gav honom en medlidsam blick.
- Jag vet hur det känns, sa hon lågmält. Min pappa är också död och min storasyster ...
Oliver såg på henne. Då var alltså hennes pappa också död, Oliver hade aldrig pratat med någon annan förut, som var i samma situation som honom, men den här tjejen måste ju ha det ännu värre, eftersom hennes storasyster också var död ...
Det var tyst en lång stund och Oliver och tjejen bara satt där på marken intill gravstenen.
- Vad heter du ?? frågade tjejen tillslut och mötte Olivers blick. Oliver tog ett djupt andetag och väntade tills gråten hade lugnat ner sig lite, innan han svarade.
- Oliver ... sa han sen. Du då ??
- Jag heter Elvira, upplyste tjejen och skrapade lite med ena nageln, över sina nätstrumpbyxor. Fast jag brukar kallas för Ellie. Hon torkade bort en tår i ena ögonvrån, med sin högerhand och såg sen på Oliver igen.
- Jag har för mig att jag har sett dig i skolan någongång ... sa hon fundersamt. Du går i skolan här intill, va ??
Oliver nickade.
- I vilken klass ?? undrade Elvira.
- 8D, svarade Oliver, som inte kunde förstå varför tjejen ville veta så mycket om honom. Hurså ??
- Nej, jag bara undrade, sa Elvira. Själv går jag i 9A.
- Okej, mumlade Oliver.
- Mm ... sa Elvira. Nej, men jag ska väl gå nu ... Tillbaks till skolan alltså ...
Hon reste sig upp och såg sen ner på Oliver.
- Ska vi ta sällskap ?? undrade hon. Oliver såg ner i marken och visste inte riktigt vad han skulle säga.
Visserligen var det ganska skönt att få lite sällskap nu när han var så här ledsen, men han visste ju att han med all säkerhet, skulle få dåligt rykte ifall han kom in på skolan, tillsammans med en tjej som gick klädd som Elvira ...
- Jag ... jag vet inte ... sa han tillslut. Eller ... ja okej då ...
Han kom stapplande på fötter och Elvira log lite.
- Bra, sa hon belåtet.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Harrypotterlover - 8 jun 09 - 15:14- Betyg:  | Tycker också lite synd om Oliver :O Allt är så tragiskt i denna novell. Men jag gillar det! Bra jobbat som vanligt ^^
//Sara | | sandruskapuska - 8 jun 09 - 04:32- Betyg: | | Yey... kanske förändringariolivers beteende? Hoppas på bättre tider. bradel<3 | | 95an - 1 jun 09 - 20:57- Betyg: | | hon elivira låte cool :) mejla när nästa del kommer?? :) braaa som alltid | | snovit1 - 31 maj 09 - 17:26- Betyg: | Mycket bra. Fatta bara inte hur man kan få ihop en sån här del. verkligen bra jobbat!
MEila gärna nästa=) | | _alone_ - 30 maj 09 - 22:45- Betyg: | asså jag började typ gråta xP så sorgligt!!!
älskade den, skit bra som vanligt ;) | | hooppsan - 30 maj 09 - 19:05- Betyg: | | skit braa mejla nästa :) | | Ciissii - 30 maj 09 - 18:04 | | skit bra (: | | saraarbast - 30 maj 09 - 16:35- Betyg: | Stackars Oliver ._.
men ändå, man ska inte vara sådär dum mot andra som han är mot Aaron, kanske han inser det när han är med den där tjejen, Elvira...
Hehe, mejla nästa! ;) <3 | | TildiHP - 30 maj 09 - 16:26- Betyg: | Aww >':
ja tkr också lite synd om Oliver!
skitbra!! :P | | PlEaSeKiLlMe - 30 maj 09 - 14:46 | | skitbra :D | | Justmyfault - 30 maj 09 - 14:05- Betyg: | | skitbra! :) |
|
|
|
