En droppe rött blod*oneshot* |
Jag vet att jag suger på att stava!
kommentera !!!!
kanske inte är så värst bra..men hade inga ideer och inget annat att göra.
Jag har ett stadigt tag om det blåa armbandet.
Ett sånt där med blåa pärlor och vita prickar på, ett sånt som nästan alla har.
Min moster köppte det till mej när hon var i turkiet när jag var 4 och sen dess har jag alltid burit det med mej.
Men jag ska göra mig av med det....det ger än bara en jävla massa otur.
Allt blir bara fel när det är i närheten.
Natten är svart och stjärnorna lyser klart.
Sommar vinden är ljummen och det prasslar gräset.
Antagligen något djur som sover där. Precis vad jag egentligen borde göra.
Men det går inte att sova när men har något man måste göra. Man kan ju liksom inte vänta tills morgonen.
Det är hopplöst.
Mitt nattlinne blåser upp när en starkare vind kommer pustande.
Jag står på bryggan och kramar mitt armband i handen. Pärlorna skär in i handflatan och jag är säker på att det snart börja blöda.
Men jag bryr mej inte.
Mina fötter är som isbitar där jag står barfota på den kalla träbryggan.
Långt ut i vattnet finns en ö.
Millieön.
Ett konstig namn enligt mig.
Men den gamla berättelsen om ön är att det en gång i tiden var en liten flicka som hette millie som drunknade nån meter utanför ön.
Men man hittade alldrig kroppen.
Man sökte igenom hamnen och stranden men man har aldrig funnit något.
Min mormors mamma kände denna lilla flicka och tyckte att det var ett vackert namn hon hade.
Så därför blev jag också döpt till millie.
För annorlunda enligt mig.
En våg sköljer upp på bryggan och omgiver mina nerfrustna fötter.
Mitt hår fläktar i vinden som blivit en aning kallare.
Jag hör långt borta hur någon gasar på med en båt.
Men annars är allting tyst.
Djuren ligger nu stilla i gräset och ingenting rör sig.
Inget mer än vågorna, träden och jag.
Jag känner att det är dags. jag kan inte hålla kvar armbandet mer. Risken finns att jag ångrar mej och då kommer jag fortsätta att plågas av oturen.
Jag sträcker ut handen och en sista vindpust fläktar på min arm.
Sen släpper jag det.
Ett blått armband, en droppe rött blod, och många minnen faller ner i djupet.
sjunker djupare och djupare.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 3.5) | midnighteyes - 29 maj 09 - 19:02- Betyg:  | | fint :) hehe men stavar aldrig "aldrig" med 2 L :P | 95an - 28 maj 09 - 17:28- Betyg:  | | ganska bra !! :) |
|
|
|
