Olyckan |
Häärligt! Jag älskar att åka båt, speciellt den här. Jag har åkt den
en gång förut. Det var sist vi skulle till Grönan. Jag och min tvillingsyster
ställer oss på kanten och det kalla vattnet stänker upp på våra fötter.
Jag tittar ner i vattnet och ser dom ganska höga vågorna. Ändå så är det
jätte varmt. När jag står där och tittar ner i det klarblå vattnet så får
jag syn på nånting. Det är en sten. En stor sten. Den kommer bara närmare,
och närmare.
- Akta skriker Emelie.
Själv så får jag inte fram ett ord. Jag blundar bara och håller hårt i
räcket. Jag hör smällen och båten gungar. Jag känner hur jag tappar balansen.
Det känns som om jag faller i en evighet. Men så känner jag det iskalla vattnet
mot min kropp. Jag kämpar för att ta mig upp till ytan, men strömmen är för
stark och vågorna för höga. Jag förstår att jag inte har en channs och ger upp.
Jag sjunker längre, och längre ner. Mer minns jag inte ...
|
|
|
|
