På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

min mammas kille ! - 7

Tjeena! Nu har min data kommit tillbaka från lagningen,
det var inte flätkten som var pajj utan någon kabel till
hårddisken som gått av :S Aja NY del ute :) och om alla
kommenterar den tillräcklig fort och VÄLDIGT snällt kanske
jag lägger ut en ny del imon :O Haha ;D

7

Vi åkte hem tre dagar tidigare, det blev lavinfara och mamma tycket att det var bäst att vi åkte hem om vi ändå inte kunde åka någonting.
Jag låtsades sova hela vägen hem. Mamma gick på det men inte Sam. När vi stannade i Lansjärv gick mamma in för att använda toaletten.
”Jag stannar.” sa Sam.
Bildörren smälldes igen och jag slog upp ögonen, jag visste att jag bara hade några minuter på mig.
”Sam?!” väste jag.
”Jag vet, jag vet!” Sam vände sig inte om när han sa det och det tydde på att det här inte skulle bli goda nyheter. ”Vi kan inte hålla på såhär Minna! Jag älskar din mamma, okej?”
Det sved när han sa så, men vad skulle han annars säga? Minna jag älskar bara dig, vi gifter oss? Nej, inte direkt. Jag svalde.
”Ja jag vet!” för att dölja det jag egentligen hade tänkt säga hittade jag på något. ”Men hon har inte märkt något va?”
”Nä, men det var nära! Det här får inte hända igen, okej?” frågade Sam, varför han frågade så hela tiden hade jag ingen aning om, jag visste mycket väl att det skulle bli så.
Mamma kom ut ur det gula huset. Hon satte sig i bilen.
”Hoff nu har vi bara några timmar kvar, väldigt många timmar kvar…” hon märkte inte den spända tystnaden mellan mig och Sam.

Det dröjde inte mer än två veckor fören jag och Sam blev ensamma igen, alltså sådär riktigt ensamma.
Mamma hade tagit ledigt två dagar förra veckan och nu var hon tvungen att jobba in de dagarna. Hon skulle åka till Oslo för att hjälpa till vid en hjärtoperation, eller något. Sam och jag skulle vara ensamma ända tills i morgon eftermiddag.
”Jag tänkte gå till Henke och titta hockey, om det är okej för dig? Jag kommer hem senare typ vid elva-tolv…” Sam släppte bomben vid middagen som bestod av hämthamburgare från Max.
”Visst, Bea ska ändå sova över.” jag försökte låta nonchalant och som om det inte spelade någon roll att han stack till Henke. Egentligen gjorde det så ont att jag ville slita ut hjärtat ur bröstkorgen och kasta det i väggen, eller kanske trampa på det.
”Bea! Ja vad kul då, henne har man inte sett på ett tag.” Sam lyckades låta glad och det gjorde ännu ondare, jag ville spola ner mitt hjärta i toan istället.
”Ja, hon fick ju inte följa med till björkliden…” jag betonade det sista ordet och jag såg hur Sams käkar spändes.
”Minna…” vädjade han och såg på mig. ”Du vet att det inte kan bli något, inte är du så dum att du tror de va?”
”Tack!” sa jag versigt och reste mig upp, fast halva hamburgaren låg kvar på tallriken.
”Minna!” ropade han efter mig när jag lämnade köket.

Jag sket i honom och gick in på mitt rum. Granskade mig själv i spegeln och tänkte: Jag måste hitta en kille! Jag skulle be Bea om hjälp, på måndag skulle hon hjälpa mig att ragga. Då skulle Sam se hur jobbigt det var. För det var smärtsamt, irriterande, plågsamt och förbannande att se honom kyssa mamma och mamma kyssa honom. Kan man hata sin mamma för det?
Mobilen låg i min byxficka jag tog upp den, slog Beas nummer som jag kunde utantill och bara efter ett par signaler svarade hon.
”Hallå?”
”Hej! De är Minna, vad gör du?” frågade jag, jag hörde musik i bakgrunden, det var inte konstigt, det var fredag och Bea var säkert och festade.
”Minna! Du måste komma hit! De finns ÖL och KILLAR och MUSIK och ROLIGT!” nästan skrek Bea. Hon hade druckit, de hördes på hennes röst.
”Vart är det?”
”Skaru komma?!”
”Ja, vart är det?” upprepade jag igen samtidigt som jag öppnade min garderob. Om jag skulle ut i kväll måste jag ju hitta någonting snyggt att ha på.
”På Minkvägen, eller gatan. Men du tar bara 69ans eller 96ans buss, så kommer du till Minkgatan eller vägen. Å då kommer jag å möter dej okej?” svarade Bea och jag hörde henne gå iväg från musiken.
”Okej, hur mycket kostar bussen?”
”Runt tjugi, tror ja.”
”Okej jag ringer när jag börjar närma mig.” avslutade jag och lade på. Det var ingen idé att smsa till henne, hon skulle ändå inte höra och jag skulle få irra omkring mitt i vintern i finkläder.
Jag valde ut ett par ljusa tighta jeans och en svartvit åtsmitande topp. Jag skulle kanske få tillfälle att ragga ikväll. Glädje pirrade upp i magen.
Framför spegeln; tovade jag upp mitt hår bara litegrann, inte för mycket. Det fick inte bli något trollhår. Kletade på lite extra smink och sprejade håret fullt av hårspray. Sedan granskade jag mig i spegeln, inte så farlig.
Jag tog en två hundralappar från min lilla sparburk och gick in på toan, tog ett par nya sockar och ut i hallen. Där stod Sam.
”Vart ska du?” frågade han och granskade mig.
”På fest, men jag ska inte dricka något och jag är hemma till två.” så sa jag alltid. Jag fick gå ut, jag hade aldrig kommit hem full, dessutom var ju inte ens mamma hemma så då var det fritt fram.
”Jasså?” sa han.
”Japp, om du ursäktar, du blockerar min jacka.” sa jag kyligt, som om vi bråkat, det kanske vi hade?
”Okej…” sa han och aktade på sig. ”Inte senare än två, och du ringer mig. Okej?”
Jag mumlade något till svar och flydde ut ur lägenheten. I trapphuset drog jag upp blixtlåset på jackan, rättade till sjalen jag tagit som skulle skydda mig mot kylan. Men ingen mössa, det plattade ju bara till håret.
Utan att halka, trilla och så ihjäl mig lyckades jag ta mig ner till busshållsplatsen. Sätta mig på rätt buss och kliva av på rätt ställe.
Jag hade smsat Bea så hon stod och väntade på mig i sin långa svarta jacka. Hon hade bara leggins på sig.
”Hej…” huttrade hon och kramade mig. Hon luktade öl och cigarettrök.
”Blä du stinker!” sa jag och kramade henne tillbaka. ”Är det långt dit?”
”Tack, och nej inte så värst…” svarade hon.

Det var inte långt dit, när vi kom in kände jag att hela huset luktade som Bea, och det var knökfullt med folk. Äldre, snyggare killar.
”Du måste hjälpa mig!” viskade jag så lågt jag kunde, men ändå så att hon kunde höra.
”Visst, vad som helst!” svarade hon. Bea sa alltid så.
”Jag måste skaffa mig en kille, för att göra Sam svartsjuk…” förklarade jag och drog med henne längre in.
”Åhå, elakt men jag gillar det! Vad ska jag hjälpa med?”
”Fixa en kille!”
”Han?” Bea pekade på en lång mörk kille.
”Nej!” väste jag. ”Du kan inte bara ta vem som helst, han får inte va dubbelt så gammal som mig!”
”Nehe, Sam är ju de?” muttrade hon. Jag gav Bea en mörk blick och hon började spana.
”Vad sägs om honom då?” frågade hon och pekade på en kille med rött hår. Jag var på väg att slå till henne men så vände han sig om. Hans ansikte var fullt med fräknar fast ändå dö gullig. Ansiktet var smalt och han var kanske ett halvt huvud längre än mig.
”Okej då! Jag behöver bara nån för att göra han svartsjuk, hur gör jag nu?” frågade jag. Det var lite konstigt att fråga Bea vad jag skulle göra, jag hade ju nästan legat med Sam, vilket jag ännu inte hade sagt till Bea, men jag gjorde ju inte sånt här. Jag visste inte hur man gjorde.
”Du tar den här…” sa hon och tryckte en ölburk i min hand, som hon plockat upp någonstans ifrån ”… och går fram till honom och pratar!”
”Vah?! Nej…” men det var för sent, Bea sköt iväg mig mot killen och jag höll på fara in i honom.
”Oj förlåt!” sa jag och var på väg att tappa ölburken.
”Tjena! Nä de gör ingeet!” sa han och granskade mig uppifrån och ner. Jag kände mig lite som tavla, eller en staty som någon granskade. Jag pressade fram ett leende.
”Jag heter Nicke och du är?” frågade han och slog armen över mina axlar och drog med mig in till köket.
”Minna…” svarade jag och märkte hur full Nicke var. Han höll på snubbla över en backe med öl och knuffade en hel hög med människor ur vägen när vi kom.
”Vill du ha?” frågade han. Först tänkte jag neka med sen tänkte jag: vad spelar det för roll?
”Jo gärna…” svarade jag och tog emot burken. Jag höll på tappa burken för den var så kall och hal men jag lyckades fånga den. Nicke skrattade.
Resten av kvällen spenderade jag med Nicke. Då och då försvann han men kom tillbaka igen.
Vi pratade om massa olika saker, vi dansade till och med. Vid slutet på kvällen, runt ett insåg jag hur tråkig Nicke var. Han berättade för tredje gången hur han lyckats finta målvakten och skjuta in en puck vid högra örat. Han spelade nämligen hockey.
”Har du ett nummer?” frågade han när jag och Bea skulle gå. Bea grinade de gjorde hon ofta när hon var ute. Ibland ringde hon mig.
”Jo…” svarade jag och log samtidigt som jag letade efter min jacka i högen av alla jackor.
”Kan man få det?” undrade han, men såg inte ens på mig. Hans blick for runt i rummet.
”Jo…” upprepade jag. Nicke stack sin mobil i min hand.
”Lägg till dig själv, jag kommer strax.”
”Jaha…” jag klickade på lägg till kontakt, skrev in mitt förnamn och nummer, sedan la jag till mig själv. Men sedan insåg jag att han hade tre kontakter som hette Minna på mobilen så jag ändrade mitt namn till: ”Minna från i fredags…”
Nicke kom tillbaka, jag räckte honom hans mobil och blev utdragen av Bea, hon ville få gråta ut. Jag övertalade henne att sova över hos mig, då skulle jag inte behöva förklara någonting för Sam heller. Sam, mitt hjärta pumpade snabbare, Sam skulle vara där hemma när vi kom.
Bea snyftade och hulkade någonting om en snubbe Adam och så Simon såklart. Jag lyssnade inte jag tänkte bara på Sam.
Jag lyckades sätta oss på rätt buss och efter ett tag var vi hemma.
Sam sov när vi kom in, så vi gick och lade oss på en gång. Och jag drömde såklart än en gång om Sam. Fast Bea sparkades och slogs i sömnen som en galning sov jag riktigt bra den natten.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

LetMeJump - 19 nov 09 - 16:24- Betyg: