[M/M] Heaven in your eyes - PROLOG |
GISSA VEM SOM ÄR TILLBAKA!!! *förvänta sig stående ovationer* Hehe :D Har nu pusslat ihop en ny historia som jag hoppas ska falla er i smaken, den här gången snackar vi grabbar, hehe >:)
Det här är dock bara prologen så den är lite kortare och annorlunda skriven, men hoppas ni ska gilla den! :D Intressanta karaktärer på G, ajjemän! Läs nu!
– Och han kom som ett slag bakifrån och käkade upp honom levande –
Hon hade former som en gudinna och hud lika len som silke. Hennes ben tycktes fortsätta i en oändlighet och det långa, mjuka håret kom att bli hennes sköld då inget annat täckte den finlemmade kroppen. Månskenet gjorde henne inte ens rättvisa då det föll över hennes anlete och lät henne bada i ljus. När hon skrattade var det som om himlen öppnade sig och lät pärlor av renaste guld regna över oss och förgylla oss med glitter, och när hon log skimrade hela hennes ansikte. Hon var blond, fräknig, 15 år och hette Maja.
Måste få röra, måste få känna, måste släcka det skrikande behovet inombords. Måste kyssa den där väldoftande, skimrande halsen, måste få röra de där oändligt långa och slanka benen. Måste trycka intill, måste känna hennes flämtande andhämtning. Måste få…komma nära. Måste få utlopp för allt inombords.
Hennes vilda tjut kastades upp mot taket och det blonda hårsvallet snärtade till och dolde oss båda. Hennes naglar grävdes in i min hud och ögonen fördunklades av lust då hon närmade sig slutet; ändstationen, kanten, avgrunden. När hon sen slog huvudet bakåt och knep åt runt hela mitt väsen begravde jag huvudet bland de blonda lockarna och följde med.
”Vart ska du gå?” Hennes röst var ynklig och fylld av oro när hon satte sig upp bland de tillstökade lakanen och betraktade mig, då jag klev i jeansen, drog upp dem och bestämt drog upp gylfen.
”Ut.”
Hennes ögon mörknade något och hon reste sig sakta ur sängen tills hon stod på knä, och det blonda vattenfallet porlade fram längs hennes framsida och dolde vad det skulle.
Hon är vacker i månljus.
”Kan du inte stanna lite då? Vi kan… umgås.” Hennes röst var närapå gränsen till hysterisk då jag vände mig om och mötte den grönblå, oroade blicken som hade nära till gråten.
Älskling, som om du inte kände till mitt rykte.
”Jag har saker att uträtta”, blev mitt svar och såg tydligt hur hugget skar in i hennes mage och fick henne att hicka till och ögonen att fyllas av den där vätskan som kallas för gråt.
Patetiskt.
”Vi kan göra om det, jag gör vad du vill!” Hon flög upp ur sängen som ett blont inferno och hade nog kunnat falla på knä vid mina fötter och bett mig att stanna. Men hon fick inte ens en blick. Istället sträckte jag mig efter t-shirten, drog på den och drog sen en snabb hand genom håret då jag kastade en blick i spegeln på motsatt vägg; betraktade lugnt den långa och väldigt smala kroppen på stadiga 1.80, det mörka, svarta håret som stod åt alla håll med någon form av snedlugg över ansiktet och sen testar som fortsatte ner för att rama in härligheten. Svart är så min färg.
Bruna ögon – som choklad brukar de säga – som var inramade av svart och sotigt smink, till detta ett väl markerat och finlemmat ansikte med rena drag och fylliga läppar. Läppar vars underläpp pryds av en ring på vänster sida. Jeans – stuprör, vad annars? – med två skärp på sned, tajt t-shirt och armar prydda med diverse armband och nitar. En smäcker hals utsmyckad med läderhalsband.
Hej snygging.
”Vi ses en dag”, muttrade jag och rörde mig mot dörren och kunde då höra det välbekanta snyftande ljudet från flickor som gråter. Man har ju hört det förr. Kalla det som en del av min vardag.
”Kan du inte stanna hos mig?” Hon kved som ett barn. Jag hatar barn. ”Jag vill ju bara vara med dig. Känner du inte att vi har något speciellt?”
Jovars, vännen, du är lika speciell som alla andra miljontals tjejer jag har knullat.
”Det var bara ett strul, det betydde inget.” Min röst var hård som sten. ”Lämna det bakom dig.”
Mer snyftande, mer gråt och mer irritation från min sida. Shape up för fan!
”Jag trodde jag betydde…”
Ställ dig i kö. Ta en kölapp. Nästa tack!
”Vi ses.”
Jag gled ut genom dörren och lämnade henne ensam med sina tårar. Grejen är att de repar sig, det gör de alltid. Lite tårar, sen ilska och så blir man hotad till livet och får klart för sig att man kan vänta sig Helvetet, men sen kommer de krypandes i alla fall och ber om att få en tillbaka. Så har det alltid varit, kommer alltid att vara. Brudar kan vara så himla förutsägbara.
Mörkret välkomnade mig då jag smällde igen portdörren bakom mig och omfamnades av kylan. Månen visade mig vägen då jag körde ner händerna i fickorna på jeansen och började spatsera min väg hemåt. Dofter från nattens paradis slog emot mig och fick mina läppar att dras till ett sällsamt leende. Ännu en natt likt alla andra; ut och ta några glas med grabbarna, kanske slåss lite – man måste ju få sin kick här i livet -, hitta en brud, dra över henne och sen lämna henne med sin förtvivlan. Underbart, vad ska vi hitta på nu?
Gruset knastrade lätt under mina converseprydda fötter och gatlyktorna kastade sitt sällsamma sken och skapade skuggor som tycktes göra tummen upp. Bra gjort, grabben, way to go! Man tackar, man tackar!
Natten var så min tid; den tid på dygnet man verkligen får tänka. Dagarna kan gärna sovas bort, annat behövs inte. Det är nyblivet sommarlov och ingen skola i sikte, man måste ju leva sitt liv medan man kan. Jag lever, jag mår bra, jag trivs med min tillvaro.
…
Visst gör jag, visst gör jag, påstå inget annat!
Åh, föresten, jag kanske borde presentera mig. Hej, jag heter Romeo Xander Sanchos, är 18 år och jag är nattens härskare.
Det som är så underbart med natten är att man för det mesta slipper möta någon eller tvingas vara social. De man möter är för det mesta ungdomsgäng som är lagom packade för att antingen bara pekar finger åt en och bröla något olämpligt, eller ignorera en totalt. Kaxar de får de smaka knytnäven och efter det lär det knappast vara mycket ljud kvar i skällan. Man måste ju visa vem som äger världen.
Så jag hade inte väntat mig att möta någon, på sin höjd en vilsen tant som var ute med sin hund i brist på annat intelligent att fylla sitt nattliv med. Stackars gamla människor; famna döden och slipp livet ni ändå bara mister dag för dag.
I alla fall hade jag inte väntat mig att möta någon av intresse den här natten. Så kanske var det därför Han hade sådan enorm inverkan på mig, då han klev fram i gatlyktans sken och vände uppochned på allt.
Han var väldigt lång, om jag får gissa så skulle min gissning bli runt 1.85, med en smal kropp med antydan till spelande muskler under den tajta t-shirten som viskade om en gudomlig härlighet. Han kapslade in sig själv i ett par tajta och nerhasade stuprörsjeans med diverse skärp och någon kedja, och fortsatte kalaset med en mörk t-shirt med något onödigt tryck på, armar värmda av armband och armvärmare, och en hals som hyllades med någon kedja.
Men det var hans ansikte som var partyts medelpunkt.
Har ni någonsin upplevt verklig skönhet? Jag betvivlar dock att ni har. För nog att jag sett många ansikten i mina dar, men det mina bruna ögon nu fick möta var något i en klass för sig; han rentav gav skönheten ett ansikte. Han hade väl markerade drag med jämna och fina linjer som grädde på moset, fylliga läppar som bar snakebites, en rak näsa och perfekt formade ögonbryn. Håret var kortare på sidorna, men ändå nog långt för att kapsla in härligheten och gå ner till hakan på honom, och mitten av huvudet bar de längre testarna, som nu var uppställda i en slags tuppkam. Och vad jag kunde ske i ljuset var allting blont och svart.
Men hans ögon. Gud, hans ögon!
De var blå; blå som det djupaste hav utan slut, blå som blåklint på ängar om somrarna, blå som azur. Inramade med svart, sotigt smink och långa, böjda ögonfransar kom de att bli en spark i magen.
Hej Vacker.
I gatlyktans sken stod han med händerna ledigt nedkörda i fickorna på jeansen och betraktade mig stilla, medan jag själv hade stannat och med gapande mun stirrade på honom som ett föremål på ett museum. Sen drogs de sensuella läpparna – ge mig, ja tack! – till ett snett småleende och de blå ögonen tycktes tindra, innan han vände på klacken och försvann in i mörkret igen; tycktes smälta ihop med det tills han var borta. Endast hans doft låg kvar i luften, spår av mysterium.
Vem var killen med himlen i sin blick!?
Vad tycks? :’3 Kommentarer är liksom sådär VÄLDIGT välkomna! :’D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Violet - 6 jul 09 - 13:50- Betyg:  | Guud...vilket sköönt språk...även jag som lixom avskyr M/M tolererade denna...för det var SPRÅKET, och inget annat!!!
///
Violet | | VampyrenSamantha - 28 jun 09 - 14:23- Betyg: | Jodå, stående ovationer får du nu allt kastade i ansiktet.
Jag hoppas du niger, bugar, eller vad fasen som helst. Men tro mig kvinna när jag säger det:
- Du är bäst! | | idantica - 4 jun 09 - 09:08 | | det här var grymt vackert och poetiskt skrivet och historien är fantastisk! | | amandisa - 4 jun 09 - 08:41- Betyg: | | as spännande, måste fortsättta läsa! (L) | | Madvis - 26 maj 09 - 19:44- Betyg: | | Åh, den här måste man ju bara läsa! <3 Ditt sätt att skriva är så... underhållande. Haha, fantastiskt! | | _Live_life_ - 26 maj 09 - 19:43 | stående ovationer? ;o
stående ovationer räcker inte för att beskriva hur bra Du är!
jag älskar det.
om du har tid kan du la maila om nästa del? | | poetensvilkor - 26 maj 09 - 19:03- Betyg: | ÖJ MY GUUD!!! *stirra*
HWO IS HE??? XD | | InTheShadows - 26 maj 09 - 18:19- Betyg: | | omg, såååå bra! XD | | NeMriA - 26 maj 09 - 18:06- Betyg: | ÅÅÅÅÅHÅHÅHÅHÅHÅ!!!!
Jag tror jag kollapsade här o.o
seriöst, *dreglar oceaner*
jag kommer vara ett troget fan av denna. mmhm.
du äger på att skriva, GLÖM INTE DET FÖR FAN!<3 | | Justmyfault - 26 maj 09 - 17:24- Betyg: | Alla m/m lyckas på något konstigt sätt fånga mitt intresse VARJE gång!
och den här gör precis samma!
skitbra!" | | PlEaSeKiLlMe - 26 maj 09 - 16:56 | | skitbra :D! | | love__ - 26 maj 09 - 16:06 | | jättebra :D | | MoRoTpOwEr - 26 maj 09 - 14:46 | håller med alla andra ..elr aah ngn men du är tbx :o woho
Det var ägigaste saken jag läst på aah tiep fyra dar :o
såå skynda dig :D | | sandruskapuska - 26 maj 09 - 13:43- Betyg: | | Asbra.. man vill bara ha mer assååå<3 | | _mos_ - 26 maj 09 - 10:29- Betyg: | GAAAAH
SKRIV MEEER
AAAAAHHH | | viunderregnmoln - 26 maj 09 - 07:13- Betyg: | | aah, SKYNDA DIG ATT SKRIVA!!!! | | Jive - 26 maj 09 - 06:37 | Herregud, herregud, herregud!
Jag är fast. Totalt. | | -Cute - 26 maj 09 - 06:27- Betyg: | | höhö du har en till slavisk följare :> underbara människa! :o ge mig talang XD | | eyesofpoetry - 26 maj 09 - 00:37 | Alla jublar! Emorainbow är tillbaka med en novell!
I like it!
Du skriver underbart, dock känns vissa beskrivningar så intryckta. Men i helheten gör det inget.
Fortsättning, jatack! :) | | Mp3 - 26 maj 09 - 00:17 | | MAHA. JAg kommenterar, för jag måste få dig att förstå att en fortsättning borde komma inom väldigt kort, annars avlider jag! |
|
|
|
