Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Förlorad i dina armar (m/m) Del 3

HöHö, nu blåssade min skrivar anda upp och TADAH en ny del :'> *stolt*
Men var itne rädda, jag ska inte sluta skriva om Vera och Jack heller, jag måste bara bestämma mig för om den ska sluta nu eller om jag ska slänga in lite annan handling först.
Anyways, här har vi den tragiska förbjudna kärleken med Natanael och William, tack för alla underbara kommentarer, fortsätt så! 8D
ENJOY!


William satte sig ner i vardagsrummet och såg allmänt bortkommen ut. Men han log, log med hela ansiktet och jag smälte som smör i solsken. Mitt hjärta bankar dubbelt så fort, minst. Och om jag inte var säker på att det var på grund av Williams närhet som jag mådde såhär så skulle jag garanterat tro att jag hade feber. Eller kanske har jag feber, kärleks feber? Kan man ha det ens, skulle inte förvåna mig, jag lyckas verkligen med allt. Helt plötsligt minns jag sången Fever och självklart börjar jag, trots min tondövhet att nynna på melodin.

Never know how much I love you
Never know how much I care
When you put your arms around me
I get a fever that's so hard to bear

You give me fever
When you kiss me
Fever when you hold me tight
Fever! In the morning
Fever all through the night


William tittar roat på mig och nu är det min tur att rodna. Varför kan jag aldrig vara normal, måste jag skämma ut mig för alla i hela världen? Måste jag skämma ut mig för den enda jag älskar? Okey, jag vet, jag känner honom inte ens men jag känner det på mig. Han är den saknade pusselbiten i mitt liv, han är avslutningen på mina meningar, jag bara vet det. Som på en annan planet hör jag mig själv fråga
- Är du hungrig? Så fort orden lämnar munnen inser jag hur korkat det lät. Hur i hela friden skulle WIlliam INTE vara hungrig? Hela hans kropp bokstavligen skriker efter mat och här står jag, rikemansbarnet och gnuggar in i hans ansikte at han inte får nog med mat. William nickar svagt och jag frågar vad han vill ha. Jag får tårar i ögonen när jag hör pojken säga.
- Jag skulle gärna ha hamburgare...om jag får, det skulle vara kul att smaka.
Just när han slutar meningen faller tårarna från min kind och jag bannar mig själv för att inte ha mer självbehärskning. Jag går fram till soffan och tar honom i min famn, gör honom förlorad i mina armar.
- Självklart ska du få hamburgare William, självklart. mumlar jag i hans ny tvättade underbara hår.
William slappnar av i min famn och inom några minuter känner jag hur hans andetag blir lugnare och djupare och jag förstår att han sover. Jag lägger försiktigt ner honom på soffan och skriver en lapp att jag hämtar mat och sen rusar jag ut ur lägenheten.

Du må vara blek och mager, men oh så fager. Som en hägring i en stekhet öken, är du min alldeles egen oas. Om du känner och lyssnar, märker du då. Märker du hur mitt hjärta bankar, hur hårt mitt hjärta slår. Märker du förvirringen i min hjärna, ser du alla tankesnurrar som vandrar sina omloppsbanor utan slut. Ser du min kärlek till dig, gör du det? Jag hoppas du kan se allt det vackra precis som jag gör. Annars får du ge mig din ryggsäck, din ryggsäck med problem. Jag ska bära den åt dig tills vi är redo att slänga den överbord. Våra liv kanske är som båtar, fartyg på ett öppet hav, vågorna blir högre i takt med våra hjärtslag, vindarna hårdare tillsammans med våra andetag och ingen vet kursen. William, vill du navigera med mig?

Jag beställer hamburgare på Max, som enligt mig har de godaste hamburgarna och går i rask takt hem, det är bara drygt ett kvarter så det går ganska fort. När jag låser upp dörren och kikar in i vardagsrummet ligger WIlliam fortfarande och sussar med filten över sig. Det känns nästan synd att väcka honom, men maten är ju klar. Jag skakar försiktigt i honom och stryker honom över håret. Han tittar nyvaket på mig och ser först aningen skrämd ut före han slänger upp ett brett leende. Självkontroll, självkontroll. Natanael, vad du än gör kyss honom inte! Jag vill inte skrämma iväg honom, jag vill vara godhjärtat och diskret. Men hur enkelt är det egentligen när allt jag vill är att känna hans kropp tätt mot min, känna hans andetag mot min hals och trycka hans läppar mot mina. William, varför gjorde du det här så svårt för mig? Inte nog med att farsan hatar mig för att jag gillar killar, han skulle bokstavligt talat döda mig om han visste att jag älskade dig. En fattig mager pojke med oklippt hår och sargad kropp. En uteliggare.... Jag vill inte ta ordet i min mun för det är inte vad jag ser i dig, hos dig, med dig. Du är en vacker pojke som hamnat lite snett i livet.
- Smakar det gott? frågar jag mellan tuggorna, William nickar bara och äter som om han aldrig har sett mat förr. Jag kan inte låta bli att le åt honom.
- Hur gammal är du egentligen? Frågar jag försiktigt, och jag ser hur William stannar upp och tittar lite förskräckt på mig.
- 17, svarar han tyst.
Det var nära att jag satte i halsen men med en lyckad manöver fick jag det att se ut som att jag nös. Frågan är ju hur trovärdig jag såg ut. 17 år, det är ju ingenting, han är ju bara barnet. Mina tankar föll genast till oss två nakna i en säng - jag vet att jag är hopplös klaga inte! - men det skulle ju vara barnarov...i alla fall nästan. Jag tittade stumt ner på hamburgaren.
- Du då Natanael? Sa William och log, log sådär som bara han kan, Jag rös.
- 24 hostar jag fram som att jag inte vill stå för min ålder. Jag blickar blygt upp på William som tittar på mig med vidöppna ögon, där försvann den chansen. Eller? Kan det vara en viss nyfikenhet jag ser i blicken, skulle han vara så djärv? Okey, Natanael dags att sluta dagdrömma låt pojken vara, han har inte gjort dig något ont. Det sista du behöver göra är att skrämma iväg honom för alltid, han är säkert så hetro man kan bli, så skärpning Natanael! Great! Nu har jag börjat tala om mig själv som tredje person också...Var ska detta sluta...
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
EMORAiNBOW - 8 jun 09 - 00:10- Betyg:
Nejdå... jag är inte alls besatt efter typ... tre delar... absolut inte... Jag sitter inte alls här och tycker Natanael ska få ihop det med William... absolut inte... Jag är failad...
DU SKRIVER BRAAAAAA LIKSOM!!!!!!
Pumisa - 27 maj 09 - 16:26- Betyg:
som svar på sista meningen: det ska inte sluta för då kommer världen gå under :D
nej men alltså , jag älskar den (efter 3 delar O__O) så forsätt gärna :D
sorgen - 26 maj 09 - 18:23
skit bra
love__ - 25 maj 09 - 22:10
JÄTTEJÄTTEBRA!!!! :D
LisaHoglund - 25 maj 09 - 21:52
Oj, du är verkligen grym på att skriva om förbjuden kärlek! :o Älskar den! <3
vargunge - 25 maj 09 - 21:23- Betyg:
L-skar't <3 sjukt vackert <3 ((: Jallajalla med fortsättning nu(;
Justmyfault - 25 maj 09 - 21:18
så jävla bra! :)
PlEaSeKiLlMe - 25 maj 09 - 20:59
haha bra skrivet :D
lovemenot - 25 maj 09 - 20:57- Betyg:
mejla näästa , ja fullkomligt älskar den här ! :)
Mp3 - 25 maj 09 - 20:22
Denna är så otroligt bra och detta var enbart de ntredje delen.

Skriven av
-Cute
25 maj 09 - 17:24
(Har blivit läst 515 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord