Sommarens alla kärlekar |
" Jag, Linnéa Klätterquist, är en ensamstående tvåbarnsmamma... men kanske inte så mycket längre. Igår var jag på fest, som så många andra gånger. Ute efter en kille. I alla fall. Jag fick napp. Ett riktigt bra napp, faktiskt. Han heter Tim. Hans efternamn fick jag aldrig. Av sommarens alla kärlekar, har jag aldrig hittat någon bra. I alla fall (igen) så kom han då, denne gentleman, hem till mig. Mina barn, Linus, sju, och Camille, fem o ett halvt, hade barnvakt. Vi hade lite... Ja... Efterfest liksom. Han bara stoppade in handen innanför tröjan på mig, vidare innanför behån. Jag frågade vad han gjorde... "AH!" men han sa bara "var tyst nu..." Jag bara tänker på det. "Aaaah" Det enda jag tänker på... Hur underbar Tim var. Hur bra han var i sängen.
"Mamma!" Linus ska ha vatten. "Jag kommer älskling!" Suck. Vardagens problem. Vardagens jobb. Det tar mycket mer på en tjugofyra åring än vad man tror. Speciellt om man får dålig lön, som jag. Men mitt jobb säger jag inte.
"Mammaaaaa!!" ropar Linus besvärat. Jag skakar liv i huvudet igen, tar fram ett glas, spolar lite vatten så det blir kallt och fyller på. Jag tar dundrande kliv i trappan. Grannarna måste ha hört detdär. Usch, vad jag skäms. Varken Linus eller Camille vet ju. Mina egna barn...
Mer? Kommentera så fingrarna ryker! Inga tjuvläsare!! Kort? Vet... huvet? Tomt. eller nä... men... mer kommer ju i nästa del om ni vill det
|
|
|
|
