De förbjudna Del,11. SISTA DELEN |
Jag fattade inte vad som hände. Vad fan gjorde hon?
”Skärp dig!” Jag la min hand mot kinden. Aouch.
”Vafan slår du mig för? Jävla onödigt.”
”Jag måste ju banka in vett i din skalle.
Jag kommer aldrig lämna dig, och om du gör det så dör jag.”
”Vem är drama queen nu då?”
”Jag, men det skiter jag i. Du får stå ut med det.
Jag tänker inte lämna dig.” Hon kollade på mig argt i ögonen, sen mjuknade hon.
”Förlåt, gjorde det ont?”
”Såklart det gjorde ont. Men jag förtjänade det. Förlåt.”
Hon log, skakade på huvudet. Kramade mig försiktigt. Jag börja gråta.
Det var som om vi var tillbaka där vi var vid ´fyllehändelsen´.
Som om jag tänkte lämna henne igen. Men det kom jag på nu, jag ska aldrig lämna henne.
Det var bara vi två som gjorde världen betydelsefull.
Eller kanske att för mig skulle världen inte vara betydelsefull utan henne.
”Varför gråter du?” Hon rynkade sina ögonbryn och la huvudet på sned,
tog upp sin högra hand och drog med sidan av pekfingret under mitt öga.
Pussade mina fuktiga läppar.
”Lycka, jag är lycklig, ”jag kollade ner i golvet, fortsatte sedan, ” ska vi gå ut och äta?”
Jag log, visade mina tänder, och jag kunde inte sluta, men tänkte inte på det heller.
Så jag böjde mig fram och skulle pussa dig, mina tänder krockade in i din överläpp.
”AAAAAj, FAAAN.” Carro tog ett steg bakåt och kände med sina fingrar över sin läpp, kollade på handen, såg blodet.
Sen var det ganska komiskt, typisk film scen. Carro spärrade upp sina ögon kollade på blodet, mig och slutligen blodet igen.
Vinglade, och ramlade bakåt.
Men jag som fortfarande höll i henne, tog ett ordentligt tag, höll henne stadigt mot mig och vi satte oss på hennes säng igen.
Carro låg med huvudet i mitt knä, fortfarande medvetslös. Jag såg ut genom hennes fönster. Strök med högra handen över hennes svarta hår,
pussade hennes panna då och då.
Jag såg upp mot hennes fönster igen. Utanför gick fötter förbi, högklackade skor, gympadojor, fina lackskor och vanliga sandaler.
Jag kände hur hennes huvud i mitt knä lättade lite, föll tillbaka igen.
Jag såg på dina ögon, du var som en nyvaken bebis.
”Vad hände? Oh just ja, Jag hatar blod.” Hon blinkade några gånger. Såg på mig, log. Hennes läpp blödde fortfarande.
”Förlåt, det var inte meningen.” Jag log, böjde mig ner mot dig och slickade upp blodet. Det kom inget mer. ”Kan vi gå och äta nu?”
”Såklart. Jag ska bara gå och tvätta håret lite snabbt.”
Medans hon duschade så funderade jag lite över kommande vecka. Det var fredag idag, och jag skulle sova över. Sedan imorgon skulle vi till stranden.
Hela nästa vecka i skolan var ganska mycket, prov på tisdagen, nationella i matte dessutom. Sedan på gympan skulle vi ha konditionstest.
Blä, det skippar jag nog. Jag hörde hur dörren utanför Carros slog igen. Var hon redan klar? Nej. Eller?
Dörren öppnades och Carros söta ansikte dök upp. Hon hade inga kläder på sig, men jag var van att se henne naken.
”Du, vill du duscha med mig?” Hon smålog lite. Jag log tillbaka och släntrade fram till henne.
”En hawaii tack.” Jag tog upp plånboken, kollade på Carro.
”En hawaii till mig med. Och två cola.” Hon tog fram sin plånbok också. Jag la handen på hennes och sa;
”Jag betalar.” Log, pussade henne snabbt. Såg framåt igen, han som stod i kassan kollade undrade på oss.
”Har du ett problem eller?” Carro lät arg. Jag såg imponerat på henne.
Jag gav han två hundringar, fick tillbaka femtio. Nu skulle vi vänta, kollade runt. Vart tog Carro vägen?
Jag svepte med blicken, såg en kille och hans kompisar från vår skola. Fan, de hatade mig lika mycket som pesten.
Sen såg jag faktiskt Carro stå vid deras bord. Vad gjorde hon där?
Jag gick fram.
”Nämen se här, här kommer ju din flick-/pojkvän ju. ”Pontus med finnarna talade.
Konstigt att han ens kunde våga visa sig ute med de där finnarna.
Jag skulle vara rädd för att man skulle skratta åt mig. Vilken idiot.
Dessutom var dej ju han som hade slagit ner mig förut. Vad gjorde hon där?
”Ja visst, här är jag. Var det något speciellt eller? Varför står du här Carro?”
”Öj, hon får väl prata med vilka hon vill.” Linus som var Pontus med finnarnas kompanjon kikade fram under sin flottiga lugg.
Han blinkade åt Carro. Jag blev sur men lät det bero, jag vände mig om och gick.
Hörde Carro säga hejdå och gå efter mig.
Jag satte mig vid ett avskilt bord i hörnet, Noterade den gröna klädseln på soffan.
Det låg en smutsig servett på bordet. Jag blåste ner den på golvet. Kollade upp.
”Vad är det om? Får jag inte prata med vem jag vill eller?” Hon stod upp och hade händerna vilandes på bordet.
Hennes svarta korta klänning var så perfekt på henne. Framförallt till hennes svarta hår.
”Det är inget, eller jo. Han flörtade ju med dig. Linus.”
”Men det är väl såklart, det var ju han som jag eh….” Vadå? Vadå han som du?
”Vafan, säg nu.” Jag såg argt på henne.
”Okey, det var ju Linus jag hånglade med.” jag trodde knappt mina öron. Min mun fall öppen och jag såg garanterat sårad ut.
Hon öppnade munnen och fortsatte med en ledsamhet och en sårbarhet som man sällan hör hos henne.
”Snälla, bli inte ledsen. Jag ville bara säga hej, kolla att vi kan vara vänner ändå.
Och han är verkligen schysst. Han var ju också full på festen.
Snälla försök förstå. Ville ju bara prata. Jag gillar han verkligen inte.”
”Bli ledsen?” Jag andades i stötar, jag var sårad, mitt hjärta fall isär, växte ihop och blev starkare.
Jag tog ett djupt andetag.
Kände hur mitt ansiktsfärg antog den tomat aktiga färgen.
”Jag blir inte ledsen, tro mig.” Jag reste mig upp så bordet sköts flera centimeter bort från mig.
Jag drog upp ärmarna på min långa svarta huvtröja. Mina straff på mig själv på mina vita armar från förr blev blottade.
Jag skrattade till inombords när jag tänkte på hur det såg ut i filmerna. Mannen (som denna gång skulle vara en tjej,)
gick fram och genom att slå den onda skurken bevisa sin manlighet för sin kvinna. (Ingen ändring i vårt fall.)
Jag slank snabbt förbi Carro och hon försökte ta tag i mig.
Men jag var för stark och ryckte mig loss. Nu tog jag cirka 10 snabba steg tvärs över pizzerian.
Linus, Pontus med finnarna och den tredje vilken för mig var namnlös kollade upp. Linus såg triumferande på mig.
Smålog lite, och jag som inte ville sätta stöten förrän det var perfekt log tillbaka och la huvudet på sned.
Linus blev dryg och ställde sig upp; ”vad är ditt problem tjejen?” Han betonade ordet ´tjejen´ och ryckte till med huvudet mot sina ´kompisar´.
De reste sig upp de också. Jag bara smålog tillbaka. Carro kom bakifrån och drog i min tröja. Jag viftade bort henne.
”Hörrudu, han ställde en fråga!” den lilla fula blonda killen kallad namnlös hade öppnat sin fula käft.
Nu, nu var det perfekt. Jag visade mina tänder, tog upp min näve, drog bak armbågen och hann bara registrera Linus rynkade ögonbryn.
Sen smällde det, allt gick fort. Carro skrek ´nej´, som om det skulle vara nog liksom. Den namnlöse och Pontus såg förfärat på,
Linus som nästan i slow motion föll baklänges ner tillbaka på soffan han nyss suttit på.
Avtuppad, oj, tog jag i så hårt verkligen? Man kunde nästan se det tunna partiet hud runt ögonen bli färgade.
Jag tog ett steg bakåt, förblindad av förvåning. Jag slog ner en kille, haha. Jag log lite glatt och triumferande igen.
Carro viskade; ”Vi bör gå.” Hon var vit i ansiktet. Såg på Linus igen, han såg ut som en slaktad gris.
´Vinst´ skrek hela min hjärna till mig. Pontus vred bort huvudet från sin nermejade ledare.
”Vad i helvete? Är det här hämnd för våran lilla händelse förut? Eller kanske för att Linus satte på din flickvän?”
Jag kollade chockat på honom. Att han ens kunde tro att jag och Carro inte pratat om det där, de hade bara hånglat inget mer.
Men med ens blev jag fundersam. Jag vände på klacken och gick förbi Carro utan så mycket som en blick på henne.
Hon viskade mitt namn efter mig.
Jag gick rakt ut genom dörren, ut till min rosa moppe, satte på mig hjälmen. Övervägde att åka ifrån Carro så hon fick,
gå hem men det skulle inte göra mig mycket till flickvän eller vinst heller för den delen.
Jag väntade, till sist kom Carro utspringande genom dörrarna.
Fram till mig, hoppade upp bakifrån och la händerna runt min midja.
Jag startade moppen och körde hem fortast möjligt.
När vi kom in genom hennes dörrar såg vi bara på varandra.
Vi hade inget att säga helt enkelt. Vi låste in oss på hennes rum.
Jag satte mig i fåtöljen med det slitna svarta lädret.
Jag tog fram mobilen och började vänta, tryckte bara lite på knapparna.
Suckade en djup suck och såg uttråkad ut. Mina ärmar var fortfarande uppdragna.
Jag la en blick på mina ärr.
I min väntan på att hon skulle säga något smekte jag mina ärr, kände att de var mina vänner.
Dom fanns där. Dom hade kommit till efter mina beslut.
När hon drog efter andan förstod jag att nu skulle allt komma. Allting som hon tyckte.
Om mig, bra o dåligt. Ucsh.
"Jag älskar dig något enormt. Och det du gjorde där var både otroligt dumt.
Men oxå otroligt sexigt. Du försvarade mig, även fast jag inte tyckte det var så hemskt."
Jag såg på henne, klappade på mitt knä, och hon kom och satte sig.
Jag svarade.
"Förlåt, det var ganska dumt, men jag vill bevisa att ingen, får röra min tjej, eller
ens tänka på det. Du vet att jag gör det för jag älskar dig."
"Jo jag vet, vi för alltid va?"
Jag såg in i dina vackra ögon, log, och du log tillbaka.
"Vi för alltid." Instämde jag.
Och då visste jag.
Att vad som än hände.
Skulle jag och Carro gå hand i hand genom allt tillsammans.
Vi skulle möta älvor och troll.
Se bäckar och forsar.
I en värld som helt var våran egen.
SISTA DELEN var alltså detta här. :)
/kramar...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | PussEmma - 26 feb 11 - 20:40- Betyg:  | Fan...jag blir alltid så..varje gång jag läser..så jävla bra....sjukt kännslosamm...asså..du
snälla hjälp mig...<3 | | sorgen - 26 maj 09 - 16:31 | | Jätte bra! |
|
|
|
