Fäst vid dig. oneshot |
Dom drog fingrarna genom mig och slet ut min själ. Jag tömdes på det magiska och underliga som bara några få hade. Sen en dag kom du igen, och jag började glittra.
Varje dag visade du mig ny magi, din kreativitet tog aldrig slut och vi kunde sitta i timmar och göra underliga saker som bara vi förstod. Jag tror de andra vart avundsjuka, för de försökte ständigt ta dig iväg från mig. De misslyckade i och för sig en efter en, gång på gång.
Och så den där soliga dagen när vi låg på hängmattan i en främmande trädgård, och du såg mig som perfect som vanligt. Då gav de plötsligt upp, vi fick vara ifred. Dagarna flög fram, de passerade oss utan att vi brydde oss. Ingen kunde ju ana att det skulle förändras. Förändringar var inte tillåtna, vi var perfecta.
Men en morgon reste jag mig upp ensam, jag tittade mig funderat omkring och undrade var du var, tänk om du somnat i tvättstugan igen. Men tvättstugan var tom på liv, det enda som fanns där var smuts efter en gammal tvättmaskin och en ullig filt.
Jag började bli orolig, jag ringde din mobil men den var inte med dig, den låg och pep för sig själv på micron. Då gråt jag, efter en halvtimma utan dig hade jag redan börjat gråta. Det fick mig att inse hur fäst jag var vid dig, som en klisterlapp med för mycket klister på.
En timme senare kom du hem, du hade varit och köpt mjöl.
|
| Kommentarer | | Airya - 22 maj 09 - 17:39 | vilken fin novell, väldigt kort, men fin.
Visar hur mycket fäst man kan vara vid någon så att gör ont att vara utan den bara för någon väldigt kort tid, Du fick fram ängslan personen hade då den upptäcket att den andra var borta och hur den bröt ihop när den inte visste vad den skulle göra. Och sedan visade sig att den andra bara hade köpt mjölk.
Kort, men du fick fram känslorna, bra gjort :)
(<3) |
|
|
|
