Egen häst! Del 19 |
Jag suckade högt på morgonen och märkte att jag var ensam, tydligen
hade hon redan gått vidare. Jag gick snabbt ur boxen, tog upp
mobilen och ringde min mamma. Jag kände hur hjärtat slog hårt, svett rann
ner från pannan. Jag kände mig närvösare än vad jag någonsin har
varit. När det hördes en trött röst i andra luren lade jag snabbt
på igen. Jag kände hur tårarna rann. "Varför kan jag inte änns
ringa min mamma"? Jag hörde hur en dörr öppnade, det fick mig till
liv igen att jag var ju inte hemma i vårat stall. Jag såg hur
tre killar gick i stallgången och skrattade. Det fylldes mer
närvöshet inom mig. Dom såg mig ganska fort och gick mot mig.
-Tjenare snygging, sa en kille med brunt hår, ganska låbg.
Han hade läskiga ögon. Dom andra två hånskrattade. Jag skakade av
rädsla, men försökte känna mig tuff. Men jag visste att det inte
var någon idé att försöka. Jag sprang fort där ifrån och tog bakvägen av stallet.
Jag kollade snabbt bakom mig och såg hur dom fort närmade sig
mig. Jag trängde upp min mobil och slog in ett meddelande till
Jonas, för jag visste att han skulle komma direkt. Jag fick snabbt
tillbakaett sms. "Jag ska förska komma ut så fort jsg kan:O Lilla
älskling<3, men varför skrev du inte till David?" Jag orkade inte
svara kände ingen lust att svara på den frågan. Jag kände hur
min ficka i jackan vibrerade och jag tog upp dden snabbt. Kollade
bakom mig och såg att dom hade försvunnit men vågade inte sluta
springa. Men en stark lättnad sjönk inom mig. Jag kollade på mobilen
och sms:et var klart från David. "Ring mig, vi måste prata!"
Det måste vi inte alls, tänkte jag för mig själv. Jag räckte
töntigt ut tungan till sms:et. Jag skrattadde lite för mig själv
och såg någon framför mig. Några meter framför mig står en lång kille.
Jag kände hur hjärtat slog hårt. "Hur han dom ifatt mig"? tänkte jag lite.
Han gick mot mig, jag förökte tvinga mina ben att springa men
dom ville inte ge med sig. Han stog en meter ifrån mig och vi log
mot varandra, jag slängde mig i Jonas famn och han kramade om mig
hårt. Vi släppte varandra.
-Det är bra nu vi går hem så gör vi lite frukost till dig, var har
du sovit inatt?, frågade han fundersamt och tog min hand i sin.
-Jag tog chansen sov hos Najlik i stallet, svarade jag lite tyst
och kramade om hans hand hårt. Han log mot mig och jag kände
mig varm och trygg inombords. Vi närmade oss huset och vi släppte
varandras händer. Vi gick in och jag fick mamma på mig.
Denna del klar:P förlåt förlåt
Jag vet att det har tagit månader....
|
|
|
|
