Mardrömmar :/ |
21 Maj
Goran kunde inte sova. Det gick inte. Han hade legat vaken på nätterna och stirrat upp i taket. Två veckor stod han ut innan han insåg att han blev tvungen att gå till en doktor.
Doktor Stacki var som alla läkare, en person som var totalt ointresserad av sin patients lidande. Läkarbesöket tog fem minuter och Stacki gav Goran en burk sömntabletter och ett tandlöst leende.
En tablett före han skulle gå och lägga sig, hade Stacki sagt. Då Goran såg sig själv som en allvarligt sjuk människa så tömde han halva burken före han gick och la sig den natten. Och konsekvenserna blev allvarliga.
22 Maj
Goran vaknade med ett ryck av att fönstret i sovrummet var öppet. Kall luft drog in.
”Konstigt”, tänkte Goran. Hade han inte stängt fönstret på kvällen? Antagligen inte, tänkte han och gick upp. Golvet var iskallt och han skyndade sig att stänga fönstret. Utanför var det grått och trist. Som vanligt.
Han hoppade med två långa kliv ner i sängen igen och slöt ögonen för att sova. Sängen var ovanligt varm. Väldigt varm faktiskt. Nästan varmt på det sättet att någon låg i sängen tillsammans med honom. Goran avfärdade sådana löjliga tankar ända tills någon drog hårt i hans hår. Goran flög ut ur sängen med ett skrik av fasa. Han sprang mot dörren för att komma ut ur sovrummet men dörren var låst. Han tände lampan i taket och stirrade bort mot sängen. Det var ingen där.
Goran var panikslagen. Sovrumsdörren var låst, fönstret hade varit öppet och någon hade legat i sängen med honom. Någon var fortfarande i hans sovrum.
Plötsligt for en mörk skugga av en stor arm fram från utrymmet under sängen. Efter armen kom en överkropp och snart benen. Men det var bara en skugga. En ogenomtränglig skugga. Den drog sig sakta mot Goran. Den omslöt honom och kvävde hans skrik.
23 Maj
Goran vaknade med ett ryck. Hans tunga andetag hördes antagligen ända in i grannens sovrum 200 meter bort. Det hade varit en mardröm. Men vilken fruktansvärd sådan. Goran reste på sig och klev upp ur sängen. Det var kallt på golvet och fönstret var öppet. Goran stängde det och gick ut ur sovrummet.
Han gick nerför trappan och in i köket för att dricka.
”Uuuhhhhhhhh”.
Goran satte vattnet i halsen. Vad var det? Vinden? Han tittade genom fönstret och såg att det var vindstilla ute.
Ljudet hördes igen. Och igen. Och igen. Det kom uppifrån. Goran gick upp igen och in i sitt sovrum. Han såg det direkt. Blodet på golvet verkade komma från garderoben precis bredvid dörren. Det rann ut därifrån. Goran hörde ljudet igen. Det kom från garderoben. Som vilken normal människa som helst bestämde sig Goran för att inte öppna garderoben. Detta var helt enkelt en ny mardröm. Ett fasansfullt skrik hördes bakom honom. Han vände sig om. Hans flickvän, Tessie, stod där med en kniv i magen och med händerna utsträckta mot honom. Goran kunde inte göra annat än att stå där och stirra. Han hörde inte ens att garderoben öppnades bakom honom.
Något slog Goran hårt bakifrån och han föll avsvimmad ner på golvet.
24 Maj
Goran vaknade med ett ryck. Ännu en mardröm. Det var inte ofta man hade en mardröm i en mardröm och allt hade känts så verkligt. Han gick upp, tände lampan i taket och skrek till när han såg ner på golvet i mitten av sovrummet. Det såg ut som en flådd kanin, helt vit och blodig.
Goran suckade. Inte igen. Det var inte lönt att gå ner för att dricka nu för han drömde fortfarande. Han gick och la sig i sängen och somnade om.
Om och om igen vaknade hen med ett ryck av att antingen ett dött djur låg på golvet eller att någon skrek. Han räknade till 22 mardrömmar. Den 23 gången vaknade han av att det stormade ute och att fönstret var öppet så att det regnade in. ”Utmärkt”, tänkte Goran. ”Ännu en mardröm”. Goran bestämde sig för att om han nu ändå inte kunde vakna utan bara drömma så kunde han ju lika gärna göra något kul. Det skulle ju ändå inte hända något i verkligheten. Han funderade ett slag på vad han skulle göra och gick sedan ner till köket. Han tog fram en stor kniv från en av kökslådorna. Han skulle mörda sin förbannade granne. Även om han bara drömde så skulle det nog vara tillfredsställande. Den här grannen hade terroriserat honom ända sen han hade flyttat till byn. Och ändå bodde han 200 meter från Goran. Goran tog på sig ett par skor och gick ut i regnet. Allt kändes suddigt, men Goran antog att det var så det var i drömmar. Det tog honom två minuter att nå grannens ytterdörr. Det var inte låst så Goran kunde gå rätt in. Han hade bara varit hos grannen två gånger förr men han hörde grannens tunga snarkningar. Han gick in i sovrummet och skar, utan problem, av grannens huvud. Han la det i en säck och gick ut.
Då började han att fundera på att roa sig med de andra grannarna också. Ingen hade egentligen tyckt om honom så det förtjänade de även om det bara var í Gorans drömvärld. Så han gick från hus till hus och samlade sina grannars huvuden i säcken. Till slut tröttnade han och gick till sit eget hus. Han ställde säcken i hallen och gick upp till sovrummet. Han somnade direkt.
25 Maj
Solen steg upp och fåglarna kvittrade. Gorans fönster var öppet men det gjorde inget eftersom det bara blev varmare i hans hus på det sättet. Goran vaknade av att det ringde på dörren. Han tittade på klockan.
10:14. Han studerade sitt rum. Inga lik och inga döda djur. Inga märkliga ljud heller. Han hade vaknat.
Han drog snabbt på sig ett par byxor och en tröja och gick ner för att öppna ytterdörren. Det var polisen.
”God morgon min gode herre”, sade den ene av de två allvarliga poliserna.
”Gomorron”, svarade Goran. ”Vad gäller det?”
”Ett antal seriemord här i närheten. Får vi komma in?”
Goran borde ha anat oråd men på morgonen var inte Goran den skärptaste killen. ”Javisst. Kliv in bara”.
Poliserna gjorde så och såg nästan genast den blodiga säcken innanför dörren. ”Vad är det här?” Frågade en av dem och öppnade säcken. Han skrek till och den andra såg också säckens innehåll. ”Så det är du! Du har mördat halva kvarteret!”
Poliserna drog ner Goran på golvet och satte handklovar på honom. Goran brydde sig inte. Det här gjorde honom ingenting eftersom han ändå snart skulle vakna. Detta var bara ännu en mardröm. Trodde han…
|
|
|
|
