På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

[TwilightFF] - I'm lost without you. Kapitel 14.

Förlåt för att jag varit så seg på att uppdatera,
men det har varit sjukt mycket i skolan den senaste veckan.
Nästa del kommer ut snart, lovar.

Här kommer den här iallafall..

BPOV

Innan vi knappt hann komma in i huset stod Emmett framför oss. "Hej lillsyrran" Han sträckte ut armarna mot mig och jag släppte Alice och Esmes händer och kramade honom. Men jag var inte beredd på en sådan kram. "Kan..Inte..Andas" Han släppte mig och log. "Det var inte kul utan dig" Jag log tillbaka. "Det var inte kul utan er heller" Sedan såg jag Rosalie komma gående mot oss i mänsklig fart. Hon log osäkert mot mig. "Hej Bella" Vad nu? Rosalie pratade med MIG? "Åh.. Hej Rosalie" Sedan tittade jag mig omkring för att se om de andra två, som jag inte hälsat på, fanns i närheten. Esme verkade förstå vad jag tittade efter. "Jasper är på sitt rum och Carlisle är på sjukhuset" Varför var Jasper på sitt rum? Jag ville så gärna prata med honom och be om ursäkt för det som hände på min födelsedag. "Kan jag gå upp till Jasper?" Ingen svarade men Alice tog tag i min hand och följde med mig upp för trappan. "Jasper" sa Alice när hon knackade på en dörr i mitten av korridoren. "Bella vill prata med dig" Dörren öppnades och där stod han, han log nervöst mot mig. "Kom in, Bella"

Jag gick in i hans rum och han stängde dörren bakom mig. Jag tittade mig omkring, jag hade aldrig varit här inne förut. Hans rum var istället för Edwards gul-guldiga, brunt. Mot ena väggen stod en mörkbrun skinnsoffa och bredvid den stod en gittar. Han spelade alltså gitarr, det visste jag inte. Mittemot soffan fanns det en Tv som var avstängd. På golvet låg det, som i Edwards rum, en matta, och väggarna var fulla med tavlor. Det var ett mysigt rum. "Ehm.. Sätt dig" Jasper gjorde en gest mot den mörkbruna skinnsoffan och jag satte mig. Han satte sig bredvid mig.

JPOV

Bella var i mitt rum och jag kunde inte riktigt förstå varför. Förutom nervositeten hon kände, var hennes känslor neutrala. Vi satt tysta i min skinnsoffa, jag visste inte vad jag skulle säga och det verkade inte som om hon visste det heller. "Bella.." började jag tillslut. "Jag är så ledsen, snälla. Förlåt mig" Hon tittade på mig. "Det finns ingenting att förlåta" Hörde jag rätt? Antagligen. Det var sådan Bella var, hon brydde sig aldrig om sin egen säkerhet. Allt hon brydde sig om var alla andra. Hon var en bra människa, en bra.. syster. "Jo, det finns det. Jag nästan DÖDADE dig, Bella" Jag tänkte tillbaka på hennes födelsedag. Hon hade börjat blöda när hon skulle öppna en present och jag hade attackerat henne. Det var det som hade förändrat allting, det var det som fick Edward lämna henne. "Tack vare mig bestämde sig Edward för att lämna dig. Tack vare mig.." Hon avbröt mig. "Nej, Jasper. Du får inte säga så. Det är inte ditt fel, utan mitt. Om jag bara inte hade varit så klantig" Som vanligt, skyllde Bella på sig själv. Ingenting var aldrig någon annans fel. "Men Bella.." började jag men hon avbröt mig igen. "Säg ingenting Jasper. Du är förlåten, för vad som hände. Ni lämnade mig, ja. Men ni är tillbaka nu, och allting är bra. Vi är tillsammans igen" Vi log mot varandra och vi kramades. Hennes doft brände i halsen på mig, men det struntade jag i. Jag ska aldrig någonsin utsätta Bella, min lillasyster, för fara igen.

EPOV

När maten var klar dukade jag på köksbordet. Bella måste vara hungrig. När jag var klar gick jag ut i det stora rummet och såg att Bella inte var där. Esme låg i den ena soffan med en filt över sig, Rosalie satt i den andra soffan och målade sina naglar och Alice och Emmett satt på golvet och spelade schack. "Var är Bella?" Alice tittade på mig. "Eh, hon är uppe. Hos Jasper. Dom pratar" Emmett flinade surt. "Alice, du fuskar" Hon vände sig mot Emmett igen. "Jag kan inte rå för att jag kan se dina drag i förväg" Emmett morrade, men inte allt för otrevligt. "Stäng ute det" Medan Emmett och Alice fortsatte tjafsa gick jag upp för trappan. Jag gick genom korridoren fram till Jaspers rum. Det var tyst, men jag kunde höra Jaspers tankar. "Jag ska aldrig någonsin utsätta Bella, min lillasyster, för fara igen" Lillasyster? Jag log och knackade på dörren. "Jasper? Bella?" Jag öppnade dörren och där satt dem, på soffan och kramade om varandra. "Bella, jag har lagat mat till dig. Är du hungrig?" Hon tittade på mig och nickade. Jag sträckte ut ena handen mot henne och hon reste sig upp och tog tag i min hand med sin. Jag log mot Jasper medan jag och Bella gick ut ur rummet. "Tack broder" sa jag för snabbt för att Bella skulle uppfatta orden. "Ingen orsak, Eddie" tänkte Jasper tillbaka. Ah, så jag hatade det där smeknamnet. Men det fick kvitta för den här gången, jag var så lycklig med Bella vid min sida att jag inte kunde bli sur på honom.

Kommentera? (A)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Papa_Noel - 16 jun 09 - 17:45- Betyg: