Den här oneshoten skrev jag när jag satt i skogen en kväll för några dagar sedan. Den hoppar otroligt mycket och är ganska dåligt skriven, men det spelar ingen roll för mig. För om sanningen ska fram så är jag nöjd med den här - trots att jag egentligen inte borde vara det.
An angel needs you now
An angel needs you now
because you said to me
that I was an angel
and now I need you
An angel needs you now.
”Framför mig lyser solen in mellan träden. Den varma gula färgen som färgar de gröna stora träden guldiga. Stenen som jag lutar min kyliga kropp emot stöter ifrån sig solens heta strålar. Mina fingrar fryser allt mer närmare is. Himlen ovanför är än så länge fortfarande blå. Mossan släpper sitt trygga hem på stenen för att placera sig på mina svarta byxor. Den blå pennan låter sitt stift smeka pappret långsamt. Små, korta ord fastnar på det tunna pappret. Höstens övergivna löv låter sin bruna färg blandas in i markens. Existerar snart inte längre för mina ögon. Lingonbuskarna kämpar för att färga bären som händer på dem röda. Fåglarnas avlägsna kvitter tystnar. Skogen runt omkring mig faller in i en tystnad. Mörkrets täta tystnad.”
Robin ser upp från sitt papper och läser snabbt igenom det som han skrivit. Han suckar djupt och kastar iväg pappret så långt han bara kan, för om sanningen ska fram så var det där det sämsta han skrivit i hela sitt liv. Okej, nu var det där även det enda han skrivit, men det gör ändå inte orden och meningarna bra.
Han reser sig upp och sträcker på sin stela kropp och säger högt till sig själv att det här är den sista kvällen som han kommer att gå ut hit. Den här platsen som ligger mitt ute i skogen och som ingen annan än han vet hur man hittar till. Skälet till varför han så ofta går ut hit om kvällarna är för att här kan han tänka och vara ifred utan att riskera att någon annan kommer och stör. Han vill inte längre träffa folk. Det påminner honom alldeles för mycket om den tiden då han levde sitt liv i hemlighet. Om den tiden då han fortfarande nekade att han var homosexuell för att inte avslöja sitt förhållande.
Han vände sig om och såg på honom. Såg på den kille som han under så många månader gått och längtat efter. Längtar efter att få känna hans kropp emot sin. Att känna hur de två blev ett.
Han behövde inte vänta mer, för han hade fått honom. De två hade varit tillsammans i två månader nu, två helt obeskrivligt fantastiska månader. Två månader som fått honom att inse att han faktiskt var bög och två månader som fått honom att acceptera det.
”Vad tittar du på egentligen?”, frågade Christoffer och såg på honom med ett leende placerat över läpparna. De där läpparna som var alldeles perfekta att kyssa. De där läpparna som man aldrig ville sluta kyssa.
”Dig”
”Och varför ser du på mig om jag får fråga?”
”För att du är så onaturligt vacker”, viskade Robin till svar och lutade sig fram och suddade ut mellanrummet mellan deras läppar. Den försiktiga kyssen böts snabbt ut mot flera hetsiga och heta kyssar. Tungorna virvlade runt varandra och Christoffer placerade sina händer under hans tröja. Smekte hans bröst och mage. Irriterade sig på att tröjan var i vägen då han kysste Robin på halsen och vidare ner mot bröstet, så han fattade tag i t-shirten och kastade iväg den.
Var tillbaka med sina läppar mot hans bröst och fann en bröstvårta som han bet lite lätt i. Svaga stön hördes ifrån Robin och han smekte Christoffer över rygg och nacke. Drog sina händer igenom hans mjuka hår och drog upp honom emot sig så att han kunde låta deras läppar mötas.
Då han kände hur Christoffers hand vandrade allt längre ner längst hans kropp upptäckte han hur byxorna som nyss var två storlekar förstora plötsligt blev tre storlekar försmå. Christoffer, som lagt märke till Robins reaktion flinade brett emot honom innan han knäppte upp hans byxor och fortsatte kyssa Robin över bröstet, ner mot magen och slutligen nådde fram till sitt mål.
Robin stönade allt högre då han kände hans läppar omkring sig och kunde svära på att det exploderade inom honom. Alla tankar bara virvlade runt och han kunde inte tänka på någonting annat än på pojken vid sin sida, som nu låg nerhasad och tillfredsställde honom på bästa möjliga vis.
I det ögonblicket som han kom i Christoffers mun så tänkte han inte på någonting annat än att han verkligen älskade den där pojken vars namn var Christoffer.
Robin öppnar ögonen och ser sig omkring, vilket är ganska svårt med tanke på att det blivit alldeles mörkt. Hans kinder är fuktiga av tårar och han skriker högt ut sin frustation. Att han alltid ska börja tänka på hur det var så han och Christoffer var tillsammans. Att han inte kan släppa det som hände för mer än ett år sedan. Att han ska må så jäkla dåligt varje gång deras blickar möts i korridorerna i skolan, för det gör ont att minnas.
Han samlar ihop sig och sina saker och styr stegen ut ur skogen och hem emot hemmet. Då han väl är hemma kastar han sig in i duschen och svabbar av sig skogens rester innan han går in till sitt rum och faller ihop på sängen. Somnar med tankarna på Christoffer och tårar i ögonen.
”Vad är det för fel, Christoffer?” undrade Robin samtidigt som han såg oroligt på pojken framför sig. En tystnad uppstår emellan dem innan Christoffer tillsist öppnar munnen.
”Du är min ängel och jag älskar dig, men jag klarar inte av det här. Jag kan inte vara tillsammans med dig längre. Jag kan inte vara det därför att jag inte är bög. Jag vägrar vara någon jävla bög, så därför kan jag inte vara tillsammans med dig trots att jag vill det. Det är slut nu Robin”. Det sista viskade Christoffer fram innan han rusade därifrån och lämnade den förkrossade Robin bakom sig. Den Robin som var med honom trots att han inte klarade av att erkänna det för övriga världen. Den Robin som han visste att han verkligen älskade mer än någonting annat i hela världen. Den Robin som skulle bli så sårad och krossad av hans ord. Den Robin som inte skulle ta emot någon annans hjälp än hans. Den Robin vars läppar var gudomliga att kyssa.
An angel needs you now
because you said to me
that I was an angel
and now I need you
An angel needs you now.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| nnnilsson - 3 sep 09 - 19:41 |
| jag vet inte vad* ska det vara. hehe |
| nnnilsson - 3 sep 09 - 19:41 |
| förstår inte hur du kan säga att du inte borde vara nöjd med denhär! Hallå, den var underbar?! Du borde skryta om den, skriva ut den och sätta fast den överallt för denhär var så himla bra. du skriver som jag vet inte jag, helt fantastiskt. |
Doloragudo - 5 jun 09 - 04:51- Betyg:  |
Fy, så bra. Du ska vara trehundra procent nöjd och självgod över den här,
om jag hade skrivit så bra som du hade jag skrytit om det hela tiden kan jag lova O_O <3 |
| Mangasagan - 29 maj 09 - 20:55- Betyg: |
| åhgud... hade igentligen inte tid att läsa nu, men efter att ha läst första meningen kunde jag inte sluta... du har all rätt att vara nöjd med den här. Den är UNDERBAR! <33 Älska <3 |
| LisaHoglund - 24 maj 09 - 17:38 |
| Herregud, HUR VACKER SOM HELST! <3 Tur att du är nöjd med den, för det SKA du vara! |
| Maadelen3 - 24 maj 09 - 15:50 |
| GRYMT BRA! <3 |
| -Cute - 23 maj 09 - 17:47- Betyg: |
| o.o *dör* |
| EMORAiNBOW - 22 maj 09 - 17:19- Betyg: |
| SAID WHAT!!? O.o Klart du ska va nöjd med den; den är ju skitbra! Den är så sorglig och jag älskar den och ditt sätt att skriva! Du ska verkligen vara 100% nöjd med den, för det är den värd!! |
| Justmyfault - 21 maj 09 - 22:03 |
så sorlig och helt perfekt skriven!
den ska du verkligen vara 100% nöjd med! |
| bexis - 21 maj 09 - 10:57 |
| oooh jätte jätte bra ju!!! :):):) |
| Boegapa - 20 maj 09 - 23:15- Betyg: |
Ahw, stackars Robin. Precis som NeMriA skrev så kommer jag inte på ett enda skäl att inte vara nöjd.
Du är begåvad<3 |
| PlEaSeKiLlMe - 20 maj 09 - 22:31 |
| jag håller med NeMRIa, du har inget skäl för att inte vara nöjd med den, skitbra skrivet :D<33 |
| Gackt_angel - 20 maj 09 - 22:27- Betyg: |
| Grymt bra :'D |
| NeMriA - 20 maj 09 - 21:54- Betyg: |
... kan du ge mig ett skäl till varför du INTE skulle vara nöjd med den här? :O
den var ju asbra hörrödu O_O
och jag blir smått upprörd för jag tyckte det skulle ha slutat med att Christoffer kom springande i skogen och skrek att han ångrade sig. Fast det kanske inte hade blivit lika bra då -.-
bäst, i alla fall, Jesus :D <3 |
