Vi sa för alltid (forts. på Adrian & jag) |
"Vad finns i Bristol? Glöm mig inte. Jag ser dig. Älskar du mig? Det har gått ett år. Varför? Snälla lyssna! Vi sa ju för alltid."
Det har gått ett år sedan jag mötte Rasmus, ett år sedan som jag bad honom att gå.
I ett år har jag bott med Adrian i hans lägenhet och med de bästa vännerna i världen på våningen över oss. Det var ett år sedan som jag rymde från Skåne till London för att jag trodde att jag älskade min bror på det sättet man inte får.
Samma år som allt bara kom som ett bombnedslag mot en, personer dör, en hemsk natt som skakar om allt och tårar och blod. Brinnande åtrå. Allt, på bara några veckor.
Och det är ett år sedan som jag åkte tillbaka till mitt hemland bara för att upptäcka att mitt hem, mitt liv fanns i London hos Adrian.
Men vad händer om man upptäcker att den person som man bad att aldrig komma tillbaka, den person som mer förstörde än gav och man önskade man aldrig stött på, kanske visar sig vara ens hela värld? Skulle inte du, försöka hitta den personen då?
____________________________________ _____________________________
Detta är då fortsättningen på "Jag älskar min bror" och "Adrian och Jag".
Länge har jag velat fortsätta på den, men aldrig riktigt vågat, om man kan säga det så. För jag tyckte slutet blev bra som det blev, men dessa karaktärer är något speciellt. Jag har helt enkelt fastnat för dem.
Om man inte skulle palla läsa de andra två delerna, tror jag att man ändå kan hänga med i svängarna ;)
So here we go again ^^
- airya
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ciitronvatten__ - 21 maj 09 - 19:08- Betyg:  | | ÅÅÅH ! jag älskar dig !!! en fortsättning. UNDERBART :D här har du en trogen läsare ;) <33 |
|
|
|
