Första dagen del 5 |
Sorry guys, delen imorse blev så dålig,
så nu när jag kommit hem raderade jag den och skrev om den.
Så läs igen! :'D
Den kvällen låg jag bara hemma på mig säng,
nästan som om jag vore död.
Jag grät inte, sov inte, skakade inte.
Bara....
Funderade.
Över allt, om skolan, vänner, (vilka jag inte hade) och kärlek.
Kunde jag bli kär? Skulle jag ngn gång ha sex med ngn?
Hade han förstört mig? Jag aktade mig för att tänka hans namn.
Dagen efter gick jag till skolan ändå.
När jag kom in i engelska klassrummet hade lektionen redan börjat.
Han satt där, på sin plats, med sina kumpaner runt om.
Jag såg inte på honom, bara rakt fram. Jag kände hur den isiga
tystnaden berodde på mig, kände deras blickar som följde mig.
Sen föll jag.
DU hade satt ut benet, och jag snubblade och föll.
Skrattsalvor, och när jag reste mig upp föll min blick på din
kompis. Eric. Han drog på munnen i ett hånleende.
Blinkade med ena ögat. Flirtade.
Dom visste väl redan.
Plötsligt så fick jag som en hård bitchlap, gud vad dum jag var!
tänk ifall de hade berättat så alla visste?
Vad hade han inte berättat?
Vad hade han ljugit om?
Jag kände hur min färg försvann från ansiktet och jag blev likblek.
Jag satte mig längst ner i hörnet, jag visste att lärarn pratade
med mig då och då, bara för att konstatera min tystnad och sucka,
för att sedan fråga någon annan elev.
När engelskan blev till rast som blev till klassråd (som jag inte var medveten om)
som sedan blev lunch blev jag rädd utanför matsalen.
Tänk det värsta?
Övervägde att skippa lunchen.
Men jag gick in, med en sammanbiten min.
Spärrade upp ögonen, inga lappar eller bilder.
Men alla i matsalen blev tysta, såg på mig.
Jag vågade inte ens gå fram o ta en tallrik, istället
flydde jag fältet.
Alla visste.
Jag skulle bli tvungen att byta skola.
Väl bakom skolans matsal vid en liten gränd sprang jag rakt in i...
Honom.
Han och hans vänner stod och rökte, och när jag sprang förbi dom
busvisslade en av dom. Jag tvärstannade. Såg vem det var, vilka han stod med.
Att han var där.
Med sina vackra ögon.
Suck.
Med skammens rodnad på mina kinder såg jag ner i marken igen,
jag skulle just börja gå då en hand grep tag i mig.
Jag såg inte ondskans ansikte, det vill säga ägaren till handen.
Handen tvingade fram mig mot Patrick. Men när jag såg Patricks
ansiktsuttryck som var ganska tvekande förstod jag inte.
Han rynkade pannan och såg på mig som om jag vore världens äckligaste
maträtt och han inte ville ha mig.
Jag började stamma.
- Släpp mig! Jag såg argt på han som höll i mig. killen var söt men
såg ganska muskulös ut.
- Du ska be om ursäkt till vår vän Patrick här. OCH suga av mig.
Killen som stod till höger la en hand på patricks axel.
- Sluta, hon behöver inte göra något...När patrick sa så höll jag på att ramla.
Var han ångerfull de lille dumhuvet?
Patricks kompis fortsatte mopsa på.
- Jodå Patrick, du kan ju inte ha en brud på skolan som övermannade
dig. Hon är bara en liten hora, och det är dags att hon får lära sig det.
Jag fick trevande fingrar runt min midja. Flämtande andedräkt i mitt öra.
Andetagen följdes av ett tillräckligt högt hot så de resterande (ink patrick) hörde.
- Om du inte följer med mig nu, ditt lilla äckel, så kommer du ångra dig som fan
om bara några dagar. Du är patricks från och med nu. Förstått?
När jag svalde så och tog för lång tid på mig drogs händerna upp
och klämde på mina bröst. Han fortsatte.
- Dåså, om du inte blir hans nu så våldtar jag dig, visst Patrick?
(Patricks syn)
Danne fortsatte med sitt hot.
- Dåså, om du inte blir hans nu så våldtar jag dig, visst Patrick?
vad skulle jag säga? Om jag inte instämde nu skulle jag bli bögen.
Och OM jag instämde så skulle jag antingen bli tvungen att ha en
flickvän jag måste misshandla både psykiskt och fysiskt (-allt för
att tillfredsställa mig.) och även tvinga henne till att fortsätta med
vår relation. Jag ryste, såg hur grabbarna såg på mig.
Jag nickade, väl medveten om att jag begick ett misstag.
Hur kunde jag veta vad hon tänkte?
Jag såg det i hennes ögon, ganska uppenbart.
Rädsla, fundersamhet, medlidande(?) och även frustation.
Hon ville inte, var rädd och nu var hon nästan tvungen.
Även fastän Danne snott sin replik från en maffia film så
var hotet bakom orden på högsta allvar.
När du väl nickade visste jag att du var säker,
säker från dom.
Men inte från mig.
Det var det som skulle skada dif mest, jag önskade plötsligt
att du skakat på huvudet och blivit våldtagen på direkten än att
veta vad du nu skulle tvingas igenom.
Jag hade ett kontrollbegär så starkt att jag inte kunde låta bli.
Bara i ett försök att skydda dig från Dannes trevande händer
tog jag ett steg fram, tog tag i din arm, och drog dig mot mig.
Det var med en lättnad som du följde villigt med.
Du tryckte dig mot mig, som en katt vid sin mattes eller husses sida.
Ditt hår föll i ett draperi som avskärmade insyn från dom till oss.
Och där bakom hårsvallet, såg du upp i mina ögon.
Då visste jag att du såg min svarta själ.
Det syntes att när du direkt reflekterat din syn av min själ
accepterade du den. Det var det du var tvungen att leva med,
och på två nanosekunder, accepterade du det.
Jag älskade dig redan.
Okeeeey, nu får ALLA säga vad de tyckte! oki? :'D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | PussEmma - 27 feb 11 - 11:39- Betyg:  | | Åhhh......den är ju jättebra<3 melja nästa | | sorgen - 26 maj 09 - 17:05 | | Skit bra! | | Lizzi92 - 22 maj 09 - 22:39- Betyg: | | jätte bra skrivet :D läser nästa del direkt :D | | ossika - 22 maj 09 - 09:03- Betyg: | | Perfect! 100 av 5 möjliga! ;) :D | | Justmyfault - 21 maj 09 - 20:55- Betyg: | | Jättebra! :) | | Anlo - 20 maj 09 - 21:47 | | mejla nästa!!! :D den är bra!:D |
|
|
|
