Sagan om skogsporten [del sex] |
Förlåt för att den blev så kort, men jag kommer inte på något just nu.....läs!
Nesta och John gick längs den stora gatan. De fick akta sig för skräp och glasbitar, dom var ju fortfarande barfota.
"Vad var det som dom skrattade åt? Rasmus och dom alltså" frågade John. Nesta fick en sur min i sitt söta ansikte.
"Åt dig. Du vet ljuset som vi flög omkring i?". John nickade." Det var bara en fem meter lång tunnel. När vi kom ut stod dom andra och tittade på dig och dina miner. Du var inne där i nästan en timme tills du slog i dörren. Dom skrattade åt dig hela tiden", svarade Nesta. John huvud stod still. Han visste inte vad han skulle svara.
".......ah....a..." svarade han tillslut. Mycket intelligent svar John. Mycket.
Efter ett tag kom dom fram till barhemmet. De blev inskrivna i sina riktiga namn, Nesta Andersdotter och John Möjner. De fick en kort rundvisning genom barnhemmet och sedan gick dom till korridoren där dom skulle få bo. Den avdelningen var för barn mellan tolv och arton, berättade barnhemmstanten Maria. Nesta fick dela rum med en svarthårig tjej med en massa nitar på sina kläder, som pressenterades som Charlott, men kallades för Charlie eller Lotta.
John fick dela rum med en kille som hette Markus. Markus hade sitt blonda hår uppsatt i några slags korvar som låg ner över axlarna. Det var snyggt, tyckte John. Både Nesta och John fick några omgångar kläder som hamnade i en byrå brevid deras sängar.
Båda Nesta och John tyckte att allt kändes bra och så. Eller snarare så bra som det kunde bli i den här situationen. Men ändå var båda väldigt nedstämda. Men tillslut somnade dom på kvällen, Nesta tänkandes på bäcken där hemma och John med Nesta i tankarna.
Jag vet inte riktigt hur det blev, menmen.
|
|
|
|
