Sårad till döds |
Det här var stort, min chans att vinna ditt hjärta.
Jag vet att det finns en oskriven regel som är att man inte
får själa sin kompis pojkvän men i det här fallet var jag
tvungen, han var så söt.
Varje gång jag såg på honom blev allt 'magiskt'
på något sätt.
Som om Amor skjutit en pil på mig.
Hans grön-blåa ögon, hans vackra leende fick mig att vilja
dö för honom.
jag visste att inte hade en chans och snart inget hopp kvar.
Jag hade varit kär i honom i ett år.
men den hade kännts som en evighet.
Jag kan hans nummer utan till och lika så hans
addres, jag vet allt om honom till och mer en vad
han själv gör.
I hans ögon är jag bara en fluga nåot som man ser då och då
men inte bryr sig om , bara låter det vara.
Som en full mjölk som gått ut för datumet för evigheter
sedan.
Jag kännde mig osynlig och dagarna, veckorna
och månader gick.
Jag bara väntade och väntade, mitt liv hade tappat mening det
var inget värt.
Visst var jag nöjd med mig själv men jag började tvivla.
''Var jag inte smal nog? Sminkade jag mig för lite''
100 frågor ploppade upp i mitt huvud och livet var en plåga
Allt detta som hade ploppat upp i min huvud gjorde att
jag fick svåra matproblem, började väga mig varje dag och
tappade kilon efter kilon.
Dagarna och veckorna fortsatte gå men han la ännu inte
märke till mig, jag var förtfarande osynlig.
Jag sparade en bild på hans flickvän och granskade
henne noga.
Jag kopierade ut bilden och gjömmde den under en av
mina planscher på mitt favoband som satt över spegeln,
jag hade bästemmt mig jag skulle göra allt för att bli hans
Nästa morgon var höstlovet slut och jag klettade på
massor mascara, smög in i badrummet
och lånade mammas röda läppstift.
Vem var jag nu?
Jag hade förstört mig själv.
Inte var jag den tjejen som klätt sig som hon
gillade och nöjde sig med läppglans.
Jag tog steget åt fel håll, satt där högt uppe...
Jag ville hoppa jag ville mer en någonsin,jag fällde en tår
och såg den troppa ner från kinden och fortsatte mot berget,
den var snabbt borta och det skulle jag också vara.
Jag älskade höjder.
men då var det vatten under förstås men jag gillade
känslan att dö,den lockade.
Jag satte bena utanför kanten och tinglade med dom,
det var långt ner men jag gillade känslan av att dö.
Skulle det ha varit bättre att ta kniven i stället eller
kasta mig framför ett tåg?
Jag samlade på mig mod gick fram till kanten av klippen
och prässade tårna mot kanten.
Jag kännde tomheten och en blandning mellan lycka och
sorg, jag var så glad över att få dö.
Att inte behöva tänka på dig mer , gråta mig till sömns,
rabbla upp ditt telefon nummer 24-7 och inte behöva se
dig krama henne.
Varje gång jag såg er tillsammans var som att få ett skott
i vänstra benet, nej ännu värre som att min bästa vän
stack en kniv i min rygg.
Jag var förlorad och trasig
Vad gjorde jag här?
Jag tog ett djupt anadetag
Blundar
ser mig för sista gången omkring
drar ett djupt andetag
och lämmnar världen
|
|
|
|
