Vägskälet |
Vem är jag? Vad är livets mening? Varför ska man leva, varför ska man dö? Har människor ett syfte eller är vi bara ett slumpmässigt experiment?
Slutet var nära, jag kände hur allt stod stilla, pistolen som var riktad mot mina ögon kunde när som helst avfyras. Varför hade jag hamnat i den här situationen? Vad hade jag gjort för att förtjäna detta? Den vägen jag trodde var den rätta skulle snart bevisa sin rättfulla färd. Natten var mörk, stjärnorna klara, gatulamporna blänkte starkt mot asfalten, vinden blåste lätt runt omkring mig. Grabbarna som stod runt mig vars kläder var mörka och luvor neddragna över sina huvuden hade en gång varit mina kompanjoner. Personen i centrum, han framför mig, Joe, som en gång hade stått mig närmast i gruppen hade nu en pistol riktat mot mitt pannben. Jobben skulle ge snabba cash, bilar, brudar, respekt, status som vilken kille som helst drömmer om varje dag, men som vanligt gör ungdomar alltid en tabbe när de utför sina handlingar, de tänker inte i futurum utan i presens. En gång fick jag uppdraget att råna en äldre tant genom att ta hennes handväska och springa därifrån men under försöket föll hon omkull när hon försökte göra motstånd och slog i trottoarkanten med huvudet före och skadades allvarligt, det var då jag undrade om gränsen var överskriden och inte bara det, utan också gruppvåldtäkterna på unga ensamma, hjälplösa flickor. Allt detta har påverkat mig stort och det var inte som de andra lätta jobben då man köpte, sålde och tog emot droger som skulle transporteras till lagret i smyg. Våld var något som jag kände stark aversion emot. Men att dra sig ur ett gäng vars ledare och medlemmar ställer stora krav på dig är inte en barnlek, grupptrycket blir för stort, ur deras perspektiv lämnar du inte bara dem, du överger dem. Det finns en anledning till varför du ansluter dig men inte till varför du lämnar gänget, så är regeln och punkt slut. Det hela började med en dag på stan då jag var på väg hemåt, jag satt och väntade på tunnelbanan då det passerade en kortväxt man som var mörkklädd med slitna hängjeans, han hade en luva över huvudet och en cigarett i handen. Han frågade om jag var intresserad att tjäna snabba pengar för lätta jobb, först sa jag att jag inte var intresserad men han gav mig ändå en lapp med ett nr som jag skulle ringa om jag skulle komma på andra tankar.
Tanken slog rot. Cash var allt som cirkulerade i mina tankar och jag började inse vad jag kunde göra om jag bara hade stålar. När jag var ute var pengar det enda som snurrade i min skalle och när jag var hemma var det enda som upptog mina tankar, allt schyst man kunde fixa bara med pengar. Men hur skulle en kille som har lagt av med plugget och inte ens har ett deltidsjobb kunna lyckas med den här s.k. drömmen. Livet är enkelt om man inte funderar så mycket, men för mig blir det svårare för varje dag som går. Förut brukade jag tänka att ingen känner livet lika bra som jag gör, enligt mig är livet en mänsklig gränslös dumhetsvärld, en dumbom lever livet, en smart person spenderar tiden med pengar, livet är för kort för att vänta på lyckan. Att jaga lyckan är som att fånga vinden. Jag frågade mig själv, är jag lycklig? Svar: Nej. Är jag rikare än andra människor? Svar: Nej. Har jag åstadkommit något gott? Svar: Nej. Alltså var det värt det? Svar: Nej.
Jag är Timo, är detta verkligen mitt öde? Finns det något högre syfte med livet? Kom jag bara till av en slump? Är jag inte en del av Guds verk? Jag valde fel väg. Gud, om du finns där ute, förlåt mig. Mitt namn är Timo. Joe såg mig i ögonen, laddade pistolen och…
PANG!
Allting blev svart, jag öppnar mina ögon långsamt, jag är omgiven av mörker mitt i det tomma intet men jag ser ett ljus längre bort, jag går närmare ljuset, energin blir starkare för varje steg jag tar och ju närmare jag kommer desto högre hör jag mitt namn ropas, jag träder in i ljuset och lämnar världen bakom mig.
|
|
|
|
