[Novell] del 1 |
Jag vaknade av ett ryck.
En av de aggressivare låtarna spelades i lurarna.
Fan nu somnade jag med mp3 på igen
Jag gick upp och satte i den i laddaren och la mig i sängen igen.
Jag låg i timmar och försökte somna om, men för många tankar fyllde mitt huvud, så det var omöjligt.
Efter några timmar hörde jag hur pappa gick upp, och om ungefär en halvtimme skulle han öppna min dörr och säga åt mig att gå upp.
Jag orkade inte vänta på honom, så istället reste jag mig upp, satte på mig morgonrocken och gick ut ur rummet.
”Är du redan uppe?” sa han när jag kom in hasande i köket.
”Ja, du väckte mig” sa jag lite retligt
”Jaha, ojdå, förlåt” sa han utan at riktigt mena det, och med sin macka och kaffekopp gick han in i vardagsrummet och satte sig i fåtöljen.
Jag satte på te åt mig själv, och medans jag väntade på att det skulle bli klart, gick jag på toa.
Jag hällde upp en kopp å mig själv och gick in i vardagsrummet.
Jag satte mig i soffan och satte ner tekoppen.
”Ska du inte äta något?” sa pappa och tittade på mig frågande.
”Nej, jag mår illa” suckade jag och dog en klunk av det varma teet.
”jaha okej..” sa han och fortsatte att koncentrera sig på nyheterna.
Själv reste jag mig upp och gick in i mitt rum för att sätta på radion, och sedan gick jag in i toan för att fixa mig.
Sminkad och klar gick jag in i mitt sovrum för att klä på mig.
Med ett par svarta jeans, ett linne, nitarmbanden runt ena handleden (en heltäckande handske runt den andra armen) och med converse på fötterna, började jag gå mot skolan.
Den extremt fula byggnaden reste sig bakom kullen, och jag suckade innan jag öppnade porten, och gick in.
Jag gick mot skåpet för att hämta ut matte sakerna, och Emma mötte mig och gav mig en lätt kram.
”hur har helgen varit” frågade hon när jag öppnat skåpet.
”Jodå, den har vart bra” ljög jag och tog ut matteboken, penna och ett sudd.
”okej, vad har du gjort då?” frågade hon glatt i väntan på att jag skulle fråga henne vad hon gjort.
”Jag var på bio med Thomas och Stoffe, typ. Du då?” sa jag, och märkte hur Emma hoppade till av entusiasm.
”Jag var i stan med Carro och där såg jag världens sötaste kille och..” Jag slutade lyssna efter det, orkade inte bry mig, jag bara stod där och nickade och log, men hade tankarna på annat håll.
”Det låter ju jättebra” sa jag när hon tystnat och hon nickade fånigt.
Klockan var bara några minuter i åtta, så jag och Emma tog våra saker och började gå mot mattesalen.
”Sena som vanligt” snäste våran lärare Marie när vi kom inrusande i klassrummet.
“Vafan” sa jag argt och satte mig på en bänkplast längst bak.
Emma satte sig på bänken brevid Anna och de började snacka febrilt.
”Bra då kan vi börja” Sa Marie med sin vanliga tråkiga röst och alla öppnade böckerna och började jobba.
Själv la jag upp fötterna på den lediga solen brevid mig och satte på mp3.
Med Bert McCrackens röst spelandes i öronen satt jag bara och tänkte hela lektionen.
3 timmar senare satt jag, Emma, Anna, Erica och Issa i matsalen med resten av klassen runt omkring oss, alla utspridda på olika bord.
Issa tittade undrande på mig och frågade om jag inte skulle äta någonting.
”Nej jag kan inte, mår illa, skulle spy om jag åt något” sa jag.
”jaha okej” sa Issa med en besviken ton och fortsatte äta.
Resten av dagen gick lika långsamt som alltid, men tillslut visade klockan 3 och vår svenskalärare öppnade klassrumsdörren och alla i min klass störtade ut.
”Nathalie, Nathalie” sa läraren och stoppade mig precis innan jag skulle att mitt sista steg ut ur rummet.
”Ja?” sade jag, irriterad över att jag inte fick gå hem.
”Jag fick inte in läxan från förra veckan av dig?” Sa han och tittade på mig med en såndär lite besviken min.
”Nej, men jag har inte gjort den, jag har inte haft tid” sa jag och tittade ner i marken för att kunna undvika hans blick.
”Jaha okej, men kan du försöka göra den snarast, så att jag får in den denhär veckan?” sa han frågandes, även om han menade det mera som ett kommando.
”Jo, jag kan lämna in den imorgon.” Sa jag och gick ut ur klassrummet.
Jag gick mot skåpen, och blev besviken då jag märke att ingen hade väntat på mig.
Jag packade väskan, stängde skåpet och började lunka hem.
Jag orkade inte skynda mig hem, så istället tog jag det ovanligt lugnt och bara njöt av att det äntligen var varmt ute.
Jag satte mig på en bänk och tog upp en liten lila påse ur väskan.
Jag plockade ut bladet och la de mot huden.
Jag ryste av det kalla stålet, och skar 15 nya sår i den redan såriga och ärrade armen.
Blodet rann ner för armen och ner i gräset.
Rött och så vackert
Jag började gråta, kurade ihop mig på bänken, och hoppades på att ingen skulle gå förbi.
|
| Kommentarer | | minimuffla - 1 maj 06 - 06:07 | | Fortsättning! |
|
|
|
