S.J.Ä.L.V.H.A.T.
Det finns ingen återvändo nu.
Hon lekte lite med gruset med tårna som låg på asfalten, kvarlämnad från snön som nyss smält bort. En kylig vårvind svepte förbi och om hon inte varit så rädd som hon var hade hon tyckt att vinden var behaglig i den ljumma solnedgången – inte skräckinjagande och ondskefull som den verkade nu. Varenda bil som passerade henne, där hon alldeles ensam stod i det tomma industriområdet, fick henne att bara vilja springa därifrån. Hem till något. Landa i nån slags trygg famn och känna sig lugn och harmonisk. Inte behöva stå där i ovisshet och kännas som om man skulle slåss mot världen alldeles ensam. Hon var rädd. Så jävla rädd.
För varenda jävel bakom ratten kan vara han.
Hon fluffade till sitt ljusblå hår, la på lite extra läppglans och kände efter med de frusna fingertopparna om de enorma lösögonfransarna satt fast ordentligt. Hon ville vara perfekt. Se så behaglig ut som möjligt. Ville se ut som den vackraste människan på jorden och kunna bada i beröm och komplimanger för sitt utseende. Den perfekta ytan. Om insidan inte går att reparera kan man alltid göra nåt åt utsidan.
Hon bet sig bekymrat i läppen då hon slogs av tanken på vad hon gett sig in i. Var det så här det skulle vara egentligen? Skulle en utfryst och mobbad människa tillslut stå vid vägskälet där båda vägarna ledde till en psykisk giljotin? Där andras hat mot en’ skulle leda till att man hatade sig själv. Mer än något annat.
Hon bad en tyst bön att ärren på handlederna och låren inte skulle synas. Det äckliga jag. Ärren som skapats av den bitande ångesten och alla andras ord om hennes otillräcklighet. För att dölja ärren skulle hon egentligen ha burit ett par byxor och en långärmad tröja men nu bar hon en minimal svart volangkjol som nästan blottade hela härligheten och ett kort rosa linne. Men jag gör det bara för honom. Hade hennes föräldrar sett henne nu hade de lätt slått ihjäl henne, det visste hon. För vem vill att deras dotter, som de tror har bra betyg, älskar att rida och lekte prinsessa med sin lillebror när hon var liten, ska se ut som en slampa? Där utblottelsen är alldeles för uppenbar för att inse. Där självdestruktiviteten gått så långt att man öppnar alla portar för den att flöda fram och kväva sig själv?
Ännu en kall vårbris svepte förbi henne. Hon ryste. Sedan kastade hon en blick på en rostig klocka som hängde på väggen till en ödelagt industrilokal. Halv 7. Han skulle vara här nu. I en hel halvtimma hade hon stått och väntat. Övat in bra repliker. Försökt låta så erfaren och proffsig som möjligt. På något sätt övertyga sig själv om att det här var bra. Så jävla bra. Hon skulle förgöra sig själv, genom en annan person som skulle förstöra henne. Oh. Tanken spred sig som en lyckopil igenom hennes kropp då plötsligt en glänsande svart BMW med tonade rutor hastigt bromsade in framför henne. Det är han.
Pulsen steg avsevärt inom henne och hjärtat började dunka frenetiskt. Då fönstret sakta vevades ner från förarsätet intog hon en pose, som skulle verka utmanande, se så attraktiv ut som möjligt. Hon visste inte om hon lyckades se självsäker ut för kroppen skakade nästan av nervositet och panik. Snälla gud, gör så att jag lyckas...
”Tinkerbell?”
Hon såg rakt in i ansiktet som döljt sig bakom rutan. Det var en medelålders man som hade kunnat vara vem som helst. En lärare, din pappa eller morbror. Han såg bra ut, la hon märke till, med sin lätta solbränna, stylade frisyr och blixtvita tänder. Han log charmigt och hans blick, blicken som skulle kunna få vilken kvinna som helst att känna sig underlägsen och svag, fick henne att bli rädd på riktigt.
”...ja...” sa hon hest och försökte sig på att le ett sött leende.
Mannen beskådade henne med ett leende på läpparna, från topp till tå och hans blick satte sig tillslut på hennes bröst. Direkt blev atmosfären obehaglig och hon ville slänga på sig koftan hon hade med sig för att hindra mannens snuskiga fantasier då han nästan slickade sig om läpparna av upphetsning då han såg hennes upp-pushade barm.
Men hon brydde sig inte längre. Jag är i ditt våld. Gör vad du vill.
”Hur mycket sa vi nu?” sa han plötsligt då hon hostat till och avbrutit hans perversa drömmar.
”500” sa hon utmanande och mötte hans blick. ”Och då inkluderar jag allt.”
Hon citerade orden hon lärt in. Blev nöjd med den utmanande klangen hon fått till.
Mannen såg på nåt sätt imponerad ut. Sedan nickade han med huvudet åt passagerarsätet.
”Hoppa in” sa han leende och direkt halvsprang hon runt bilen, vinglandes på sina höga klackar, och steg in i bilen.
Hon hoppades att håret och sminket låg som de skulle. Allt för att behaga honom. Kungen ja. Hon var hans slav nu. I hans ägor. Hon skulle låta nån annan utnyttja hennes kropp. Köpa en timme av hennes intigritet och värdighet. Kroppen hon hatade som mest. Och mannen, han var hennes hjälte. En som fick förstöra henne ännu mer.
Direkt då hon klivit in kände hon en kall hand på hennes lår som direkt sökte sig uppåt. Efter en minuts taste startade mannen bilen och körde iväg med en enorm hastighet. På väg nånstans där hennes självförtroende skulle krossas totalt. Men hon brydde sig inte. Hon hatade sig själv och sin kropp så mycket att hon inte brydde sig längre. Han var hennes överhuvud. Det var för honom hon skulle klä upp sig, blotta sig och sälja sig själv. Få underkasta sig en av guds bästa varelser och leva efter värdeskalan lyder. Där hon befinner sig längst ner. Och resten av mänskligheten längst upp.
Jag är förstörd och kan inte bli mer fördärvad.
Hon puffade till håret lite framför badrumsspegeln med en missnöjd min. Säg mig vad jag ska göra, viskade hon innan hon gick ut i sovrummet på hotellet där mannen ivrigt låg och väntade. Jag gör allt för dig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Bubilicious - 21 jan 11 - 04:52- Betyg:  |
| Jag älskar dig! |
| Claura - 8 jun 10 - 21:25 |
| Verkligen bra skrivet! jag vet inte om det skulle tolkas så, men älskade att hon liksom ville "straffa" sin kropp som hon verkligen hatade så mycket! Riktigt fint och bra och underbart och...Allt! (: |
| DiktAmi10 - 13 sep 09 - 11:19 |
| Du är så bra på att skriva! |
| eyesofpoetry - 23 maj 09 - 23:10 |
| Omg, vilken hemsk oneshot. Men fortfarande så jävla bra. |
| eyesofpoetry - 23 maj 09 - 23:07 |
Innan jag läser måste jag bara säga
FATTAR DU HUR GLAD JAG BLEV NÄR JAG SÅG ATT DU LAGT UPP EN NY ONESHOT?
typ YEY.
för jag älskar dom.
okej, nu ska jag läsa.
brb med en mer normal kommentar. |
| Violet - 19 maj 09 - 01:29- Betyg: |
| Shiit, Shit, Shit!! |
| Justmyfault - 18 maj 09 - 16:16 |
| fyfan vad bra! |
| NeMriA - 17 maj 09 - 21:14- Betyg: |
alltså...
jag vet inte vad jag ska säga :O
dina oneshots är så jävla bra <3
den här var hemsk ._. usch, jag vet inte vad jag ska säga
du är fortfarande bäst, kom ihåg det <3 |
| InTheShadows - 17 maj 09 - 18:59- Betyg: |
omg, så underbart sorgsen, lixom gränsen mellan smärta och
tillfredställelse.
love it. |
| luft - 17 maj 09 - 15:36- Betyg: |
gud
du skriver så jävla bra noveller!!!!!!!!!!!!!
HON TOG INTE LIVET AV SIG I SLUTET DOM TYP ALLA DINA ANDRA ;O
BRA DU KAN DE THÄR ÅHHH!!!
jag blir galen :D |
| gbg_95 - 17 maj 09 - 15:20 |
Åh fan, den här var verkligen hemskt, men så jävla bra!
Du vet att jag beundrar alla dina oneshot, dina beskrivningar, detljer, exakt allt är lagom och perfekt. Den här oneshoten var sådär lite hemlighetsfull, vilket jag gillar.
Helt otroligt, längtar efter mer oneshots från dig! ;)
"Om insidan inte går att reparera kan man alltid göra nåt åt utsidan" <- Wow |
