En svag doft av vanilj {Del 7 |
Förlååååt att det har dröjt! Inte meningen, men det har varit så mycket som har hänt den här veckan. Först Beyoncés konsert och sen RixFM festival igår + två inlämningsprojekt i skolan varav den ena inte är klar än.
Men jag SKA bättra mig, det lovar jag. Och se vad jag lyckades knåpa ihop :D En hel del!
Hoppas ni gillar det iallafall :)
Denna del tillägnar jag älskade Lars Winnerbäck för hans musik som gör det tusen gånger lättare att skriva.
Kommentera gärna!<3
Del sju
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på
Jag såg varken Line eller Rasmus förrän nästkommande dag, måndag, i skolan. Line satt som vanligt utanför klassrummet med MP3-lurarna instoppade i öronen när jag kom ingående med Nadja bredvid mig. Vi var i en lam diskussion om biologiläxan vi fått till samma dag, men båda tystnade när vi kom så pass nära att Line hörde oss och hon slog upp blicken.
Jag mötte den för bråkdelen av en sekund, men kände hur det smärtsamt högg till i magen på mig, och slog genast ned blicken i golvet.
Nadja la märke till min reaktion, men stannade inte upp, utan fortsatte gå i riktning mot Line och armbågade mig löst i magen.
”Skärp dig nu”, väste hon så tyst att bara jag hörde, innan hon gav Line en hastig kram och satte sig vid sidan om henne på bänken.
Där stod jag, framför min bästa vän, envist stirrandes åt ett annat håll, för feg för att se på henne.
”Ellen…”, började hon, försynt och försiktigt. Som om hon bad om min tillåtelse. Men jag såg ändå inte upp från golvet. Pressade hårt samman mina läppar och väntade på att få höra hennes fortsättning.
Line verkade förstå min brist på respons, och tog därför ett djupt andetag, precis som Emil hade gjort föregående eftermiddag, och fortsatte sedan.
”Förlåt mig. Jag är verkligen ledsen för att det blev som det blev. Jag borde ha berättat för dig om hur jag kände för Emil, men det kändes så konstigt och jag trodde aldrig att någonting skulle hända mellan oss så jag tänkte att det inte spelade någon roll…”
”Visst”, sa jag och lät mycket mer sarkastisk än det var menat. Därför tvingade jag mig själv att se upp på henne, och först då märkte jag att hon hade tårar i ögonen. ”Jag pratade med Emil igår. Han förklarade allting, och du behöver inte säga mer. Jag förstår. Det är lugnt. Kör på.”
Jag försökte få ansiktsmusklerna att slappna av, och se så naturlig och trovärdig ut som möjligt. Jag var inte säker på om jag lyckades, för Line såg skeptiskt på mig, som om hon undrade om jag ljög.
”Det är säkert”, försäkrade jag henne.
Hon såg fortfarande inte ut att tro mig, men nickade svagt innan den misstänksamma blicken ersattes av tacksamhet.
”Tack”, suckade hon lättat och slappnade av i hela kroppen. ”Jag trodde jag hade förstört allting mellan oss.”
”Äh, lägg av”, sa jag och viftade bort hennes kommentar. ”Du vet att jag alltid överreagerar.”
Line öppnade munnen för att avbryta, men Nadja som verkade märka just det, harklade sig högljutt och vände sig snabbt mot oss, medan hon började prata om någonting överdrivet ointressant som jag inte alls lyssnade på, medan resten av vår klass dök upp allt eftersom i korridoren, och slutligen vår lärare som släppte in oss i klassrummet.
Det dröjde ända till lunchen innan jag träffade Rasmus igen.
Jag hade precis serverat mig själv en potatis och köttgryta och siktade in mig på salladsbordet några meter bort när han dök upp precis framför mig. Jag var så oberedd på det att jag gav ifrån mig ett pipande läte och hoppade till, och var mycket nära att tappa hela plasttallriken på golvet.
”Rasmus!” utbrast jag irriterat och tittade på hans leende ansikte.
”Hej”, log han och gjorde en ansats att krama om mig. Jag klev smidigt åt sidan innan han hann få grepp om mig, så att han tvingade avbryta sin omfamning.
”Vad?” frågade han och följde efter mig. Jag svarade inte, utan la istället bestämt upp sallad på min tallrik.
Medan jag arbetade mig igenom salladsbuffén steg för steg, från tomater till morötter och till sist bönsalladen, kände jag hur han några decimeter bakom mig, följde mina steg och stod så nära att jag kunde känna hans muskulösa mage snudda vid min rygg.
När jag hade kommit halvvägs i min avbetning av grönsakerna, suckade han högt innan han frågade;
”Är du fortfarande sur för det där i lördags?”
Jag nickade instämmande, i brist på annat att säga.
Han stönade.
”Ellen… Förlåt om jag gjorde dig arg. Det var inte meningen, men jag förstår faktiskt inte vad jag gjorde för fel. Det var du som brusade upp sådär och jag…”
”Du försvarade dem”, avbröt jag honom ilsket. Såg ner på de rivna morötterna i plastskålen framför mig.
”Vad?” sa han frågande. Såg i ögonvrån hur han höjde på ögonbrynen.
Jag tittade upp på honom och mötte hans blick.
”Du försvarade Line och Emil”, förtydligade jag.
Till en början såg han helt nollställd ut. Som om han inte hade den blekaste aning om vad jag menade. Han bara tittade på mig, med lätt rynkad panna och tom blick. Som om han inte visste. Som om han inte förstod.
”Du ska ju vara på min sida”, sa jag slutligen när jag förstod att han inte hade någonting att säga, och mitt tålamod tog slut. ”Du är min pojkvän och antingen ska du hålla dig utanför eller stå upp för mig, inte dem.”
”Förlåt, jag visste inte att vi hade såna regler”, sa han förbryllat och jag kunde inte avgöra om han var ironisk eller seriös.
”Det är inte våra regler, det är regler i allmänhet”, snäste jag och ställde ner tallriken på salladsbordet.
”Det är själva grejen i sig, att du inte ställer upp för mig när jag har blivit grundlurad av min bästa kompis och brorsa!”
”Men… det gör jag ju. Jag tyckte bara att…” försvarade han sig. Slog ut med armarna och såg uppgivet på mig, men jag brydde mig inte alls om att lyssna klart på vad han hade att säga.
”Skitsamma. Glöm det. Jag har pratat med Emil och Line och vi har rett ut allt, och jag orkar inte bråka med dig. Så bara… bara glöm det”, suckade jag och vände mig bort från honom.
”Ellen”, började han, men jag lyssnade inte. Började bara gå ifrån honom mot bordet där Line och Nadja hade slagit sig ner och med nyfikna blickar spanade bort mot oss.
”Ellen kom igen, vi kan inte bara strunta i det här, vi måste…” sa Rasmus och följde efter mig.
”Jo det kan vi visst”, klippte jag av. Vände mig inte om, bara gick.
”Nej men…” sa han och fick tag i min överarm. Snurrade runt mig så att jag stod mot honom. Tittade in i hans ljusgrå blick och fick knivhugg i magen när jag kände ilskan blanda sig med kärleken jag kände till honom. ”Du, är det säkert att det är okej då? Så att du inte går runt och hatar mig i smyg?”
Hans röst var så orolig och omtänksam. Så ömsint att jag ville stryka honom över kinden och säga att jag älskade honom så mycket att jag omöjligt skulle kunna vara arg på honom
Men det gjorde jag inte.
Jag kvävde bara oromantiskt en suck och nickade med slutna ögon.
”Helt säkert”, fick jag ur mig. Såg på honom. ”Jag måste gå. Nadja och Line väntar.”
Jag gjorde en ansats att vända mig om, men Rasmus höll kvar mig, och jag såg förvånat in i hans ögon.
De genomborrade mig. Jag kände mig helt genomskinlig där jag stod och mötte hans blick utan en chans att ta mig loss. Han bara tittade på mig med ett sånt uttryck i blicken som får en att ge upp allt motstånd och bara låta sig hållas upp av någon annan.
Det kändes som att vi stod i en evighet utan slut.
Men Rasmus blinkade, och lossade greppet om min arm.
”Bra”, sa han. Log, och kramade om mig. ”Vi ses.”
Sen kysste han mig mjukt på näsan och gick därifrån.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | aakwasweet - 18 aug 09 - 12:03- Betyg:  | | Aw, så spännande! | | because - 25 jun 09 - 18:03- Betyg: | | skitbra! :D | | woops - 20 maj 09 - 17:56 | | Jag har missat många delar när jag var borta... men nu är jag i kapp igen och ser fram emot fortsättning! :) | | NeMriA - 20 maj 09 - 17:22- Betyg: | alltså o.o
jag är lite avundsjuk här va -.-'
DU om någon skriver levande! :D
jättebra <3 | | Rosapapper - 17 maj 09 - 11:59- Betyg: | | Alltså du skriver så sjuktcpbra! :o Helt verklighetstroget och meningarna är helt bäst! Skynda dig med fortsättningen:D:D:D! | | LoveMusic - 17 maj 09 - 10:44- Betyg: | MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER :D :D :D :D :D :D
Du skriver verkligen jättebra.. nu ska hjälpa en vän med en sak ;) | | SilverAndCold - 16 maj 09 - 22:24 | Gut, gut, gut! :)
Hoho, blev lite orolig där ett tag, man vet ju aldrig vad folk kan få för sig att göra när dom är arga.
Det gick verkligen att känna den där spända stämningen mellan Line och Ellen i början, för sättet du skriver på gör så att man kan leva sig in till 100%!
Väntar förväntansfullt på nästa del :]
<3 | | JessicaKarlsson - 16 maj 09 - 19:24- Betyg: | åååh fan va gullig Rasmus är då (a)
så jävla braa :D
meeejla (a) | | likeyoucare - 16 maj 09 - 19:11- Betyg: | | skiiiitbraa!! | | ofyndig - 16 maj 09 - 16:33 | | meraa nuuuuuuu !!!!!!!! | | bajsabajs - 16 maj 09 - 16:02- Betyg: | | underbart bra! |
|
|
|
