Aurora-Le secret a monté |
Jag ligger på sängen. Fönstret är öppet och solen strömmar in. Det är sommar och jätte varmt. Rei är bortrest och jag är ensam. Jag har ett kort på henne på mitt nattduksbord, jag reser mig upp och sätter mig i sängen, tar upp ramen med fotot i och tittar på det. Det är taget i lekparken i närheten. Hon sitter på en av gungorna, benen uppdragna på gungan. Håret ligger rakt intill hennes ansikte och hon ler sitt leende. Det är två veckor sedan vi slutade skolan. Två veckor sedan jag sa det tre orden. Jag fingrar på foto ramen. Jag undrar om Suki vet något om det. Vart är Suki föressten? Är hon också bortrest? Jag har inte hört av henne på länge… Jag sitter försjunken i mina tankar när plötsligt min dörr rycks upp. ”Bra att du är vaken, idag får du ta och gå ut lite! Du sitter bara här inne hela dagarna!” Det var min låtsas mamma Mita som kommer in i rummet. Jag tittar bort. Vill inte se henne, hatar henne. Hon suckar och går ut. Jag reser på mig, sätter på mig en lång svart klänning som räcker ner till tåspetsarna. Borstar mitt blå svarta hår, jag tar lite utav håret och sätter upp det i en svart rosett längst bak på huvudet. Sätter mig vid smink bordet. Jag tittar in i spegeln. Jag ser inget som jag inte brukar se. Mun. Näsa. Ögon. Kinder. Jag tar upp ett vinrött läppstift och fäster det på läpparna. Jag är trött. Mascara. Ögon skugga. Vitt puder. Jag har precis rest på mig och är på väg att sätta på musik som det knackar på min dörr. ”Hejsan, du är vaken vad bra” Det är min bror Daniel som kommer in. Han sätter sig på sängen. Hans bruna hår hänger i ansiktet. Han har svarta kläder som vanligt. Jag undrar vad han vill. Jag ställer mig framför honom. ”Jag undrade bara hur du mådde!” Han reste sig upp igen. Jag vet att han döljer något. Han går ut ur rummet. Jag är ensam igen. Nej, det är lika bra att gå ut. Jag går förbi köket på vägen och tar fram ett glas äppeljuice och tar en kaka sedan går jag ut. Solen steker mig i ryggen. Vart ska jag gå? Jag går upp för en gata, där springer ungar om kring mig. Irriterande. Sedan svänger jag. Efter ett tag märker jag att jag står utanför Rei’s hus. Jag blir förvånad. Jag går därifrån. Jag saknar henne tror jag. Men jag saknar en annan person också en som bor gatan bort. Jag går med raska steg och står nu vid dörren. Jag knackar på och hör hur någon ropar innanför ”Jag kommer” Jag hör steg. Dörren öppnas, och där står Suki.
”A-Aurora!” Hon blev alldeles chockad. Hon såg annorlunda ut. Hennes hår står som vanligt åt alla håll och kanter men hennes sätt, hennes ögon. Hon verkar… knäckt? Hennes ögon var dimmigt blanka och hennes mun var neråt. Men ändå såg hon glad ut på något sätt. ”Mamma och pappa jobbar… vill du komma in?” Jag nickar. Hon rör sig konstigt. Stelt. Jag tar av mig skorna. Hon öppnar skafferiet och tar fram lite bullar. Vi går in på hennes rum. Hon sätter sig på sin säng. Jag står ett tag. Sedan sätter jag mig också på sängen. ”Vad ville du då?” Suki blir röd om kinderna. Jag höjer ögonbrynen. Jag tror hon förstår för hon tittar bort. ”Jag bryr mig fortfarande jätte mycket om dig Aurora, det är bara det… du valde ju Rei, du ville inte ha mig, men ändå kommer du hit!” Jag märker först nu att hennes hårspänne är borta. Jag andas djupt. Det sticker i magen. ”Suki, jag tycker om dig, väldigt mycket” Det är det första jag sagt sedan de tre orden sluppit fram ur min mun. Hon stirrar på mig. Jag är inget ufo. Sluta stirra sådär. ”När… Varför… Jaha… Men…Rei…” Hon mumlar för sig själv. Kanske är det dags för mig att gå. Jag reser mig upp och går mot dörren. ”Vänta lite Aurora, du går jämt, kan du inte vänta, lite åtminstone, låt mig vara i din famn, bara en liten stund!!!” Hennes underläpp började darra. Jag går och sätter mig på sängen igen. Jag lägger armen runt hennes nacke. Hon lägger sitt huvud på min bröst korg. Hon andas lugnt och ler. Jag tittar bara rakt fram och väntar på att hon ska bli nöjd. Det är mysigt. Jag saknar Rei lite grann. Undrar vad hon gör? Hon har inte ringt mig. Och jag är inte direkt bäst på att prata i telefon. Jag ska nog ringa i kväll i alla fall. Suki reser sig upp, tittar på mig ett ögonblick. Sedan tar hon tag i min hand. Lägger den på hennes höft och blundar. Lägger sig ner i sängen, jag följer med. Hennes mun kommer närmare min, jag måste resa mig upp. Jag kan inte gå bakom ryggen på Rei. Jag lägger fingertopparna mot hennes läppar ger henne ett ursäktande ögonkast. Reser mig upp. Ställer mig vid fönstret. Ger henne en blick, en snäll blick. Sedan går jag ut ur rummet. Ut ur huset. När jag kommit ut små springer jag tills jag kommer runt ett hus. Utom synhåll av Suki. Jag vänder mig om. Jag är lite andfådd. När jag snurrar runt och ska fortsätta gå märker jag att jag står öga mot öga med en pojke. Pontus. Daniel’s förra kille. Han ser förvånad ut. Sedan tar han tag om mina armar och pressar mig mot en mur vägg. Jag blir lite förvånad. Ser honom i ögonen. ”Aurora, du måste hjälpa mig!” Han ser bedjande på mig. Hans blonda lugg blåser i vinden. ”Jag klarar mig inte utan Daniel. Men han vägrar prata med mig!” Han gör paus. ”Få honom att prata med mig igen!” Jag tror han är nära att gråta. Jag lägger en vit hand på hans arm. Han släpper ner mig. Jag borstar av mina armar. Ser honom i ögonen. Jag vet att Daniel vill ha Pontus tillbaka. Men han är arg. Svartsjuk. Jag nickar utan att tänka mig ordentligt för. Men jag kan alltid försöka. Jag går nerför gatan. Varför ska det vara så svårt med kärlek?
Jag sitter på min säng. Telefonen i handen. Ska jag ringa? Ska jag låta bli? Tillslut slår jag hennes mobil nummer och lägger telefonen mot örat. Jag hör signaler. Det går en stund. Sen svarar någon. Fumlar med telefonen. Jag hör fniss i bakgrunden sedan Rei’s röst ”Hallå?” Jag hör en tjejröst i bakgrunden. ”hallå? Är det någon där?” Jag hör någonting ’smacka’ i bakgrunden sedan Rei fnissa och tjejen härmar Rei. Sedan skrattar dom. Jag biter mig i läppen. Jag lägger på. Jag får ont i magen. Lägger huvudet mot kudden. Daniel kommer in i rummet. Han smeker min kind. Han vet att något är fel. Jag låter honom hållas en stund sedan lägger jag mig under täcket. Det blir mörkt i rummet. Daniel har gått ut. Jag somnar.
Jag sitter i köket nästa morgon. Frukost. Macka och äppeljuice. Mita har åkt till sina föräldrar med pappa. I två veckor ska jag och Daniel vara ensamma hemma. Skönt. ”Aurora vet du vad vi ska göra?” Daniel kommer in med ett stort flin på läpparna. Jag har ingen aning. Jag skakar på huvudet. ”Du och jag ska åka på semester! Du kan ta med en kompis! Men vi ska ut, det är väll tråkigt att spendera hela sommaren i den här hålan?” En plan börjar ta form i mitt huvud. Ett namn behövs bara sägas. ”Pontus”. Daniel rycker till. ”Jag menar mera, Suki kanske, hon är väll hemma?” Jag nickar, men ser bestämd ut. Han vet att jag inte ger mig förens jag fått som jag vill. ”Okey då… Men varför Pontus?” Jag ger honom en blick. ”Okey jag fattar… Men ta i så fall med dig Suki också” Jag nickar. Jag ger telefonen till Daniel så att han kan ringa till Pontus. Jag måste väll prata med Suki. Jag tar min mobil telefon. Slår numret. Ringer. ”Suki” jag blir lättad över att hon svarar på en gång. ”Åå, Aurora, hej vad vill du?” hon märkte att det var jag. Skrämmande. ”Vill du följa med på semester?” Jag är rakt på sak. Enklast så. ”När då?” Jag tar ett andetag. Ansträngande att prata såhär mycket. ”I morgon bitti åker vi” Hon låter besviken när hon svarar. ”Åå… Jag, mamma och pappa ska åka till kusten i morgon!” Jag är lite besviken. Vänta, sa hon kusten? Där är ju Rei… En plan börjar formas i mitt huvud. ”Okey, så synd, vi får prata senare, hejdå” Jag lägger på luren. Jag ska be Daniel att vi ska åka till kusten. Då får jag veta vem det var. Träffa Rei. Träffa Suki. Jag går ner för den långa spiral trappan. In i köket. Daniel pratar i telefon. Pontus i andra änden. Jag sätter mig vid bordet. Tar en kaka väntar på att berätta. Är otålig. Jag har inte åkt på semester på hur länge som helst. Inte sen mamma dog. Jag tror, tror att jag faktiskt längtar.
Nästa morgon vaknar jag med ett ryck. Jag går upp. Jag måste packa klart resten av packningen. Vi ska bort i 2 hela veckor. Jag sitter på golvet i bara nattlinne. Jag har packat ner ett flertal klänningar. En baddräkt som jag knappast tror kommer att bli använd. Jag älskar vatten. Jag hatar turistbarn som skriker och kastar sig i vattnet. Jag har även med mig olika smycken och smink. Underkläder. Såklart. Jag har även packat i fotot på Rei. Strumpor i olika storlekar. Allt annat man behöver.
Jag går ner till köket när jag får syn på Daniel. Han gör matsäck. Det är ganska mysigt att se honom hålla på så som han gör. Han skulle nog bli en bra make. Han ler mot mig. Fortsätter. Pratar på om hur kul det kommer att bli när vi åker till kusten. ”Jag tror till och med att jag kan få till det med Pontus igen” Han blundar och andas långsamt. Jag gör det samma. Sedan går jag upp på mitt rum igen. Byter kläder. Blå klänning. Blåa läppar. Blåa ögon. Jag är helt mörkblå idag. Jag fäster en rosett i mitt hårband. Jag går ner igen. Packningen på ryggen. Jag stoppar ner packningen i bagageluckan. Pontus kommer in cyklande. ”Hejsan! Är ni klara snart?” Jag nickar. Han ler ett stort leende mot mig. ”Tack” viskar han innan han går in i huset. Inom två minuter kommer han ut igen. Med Daniel. Det vart mycket packning. Både Daniel och Pontus är väldigt svart sminkade och svart klädda. Rätt snygga. Jag sätter mig i baksätet. Pontus och Daniel pratar med varandra. Båda lite generade. Daniel startar bilen och så åker vi iväg. Vinden blåser i mitt hår och solen värmer. Det är perfekt väder idag. Bilen som är lika svart som deras kläder, åker med full fart på motorvägen. Det är en Cab. Jag lyssnar på musiken som spelas på högsta volym. Moi Dix Mois. Jag blundar. Vill att Rei ska ringa mig. Hon har inte gjort det på hela lovet. Saknar hon mig inte? Har hon hittat en annan? Såg hon mig inte som jag såg henne? Frågorna snurrar fram och tillbaka. Jag lever i vinden. Blundar fortfarande. Andas. Blunda.
Bilen stannar. Vi är på en camping plats. Det börjar närma sig kväll. Daniel tar upp den mat han tagit med sig. Jag ser att han har tagit med äppeljuice. Bra tänkt. Han räcker fram den till mig. Jag dricker. Tittar upp på himlen. Det börjar bli lite kyligt nu. Jag gömmer en gäspning. Jag önskar att Suki åkt till samma ställe som Rei. Men det tror jag. Dom har nämnt en gång att dom har varit på samma ställe. Kanske har dom träffats innan? Nej omöjligt. Jag tittar på Pontus och Daniel. Dom är glada. Dom kommer nog att bli tillsammans igen. Hoppas det. Daniel är så nere annars. Pontus med. Jag kommer också vara det om Rei har träffat någon annan. Suki. Det är bra att hon finns. Jag förstår hur hon känner sig. Det gör jag verkligen. Men jag kan inte bara gå bakom ryggen på Rei. Fast att hon kanske gör det på mig. Jag vet att man måste lita på varandra om man ska ha ett förhållande. Osäker. ”Hallå? Jorden anropar Aurora!? ” Daniel knackar mig på huvudet. Jag tittar förvånat upp. ”Vi ska gå till bilen igen!” Han ser lite konstigt på mig sedan börjar han skratta. Han lägger armen runt mig. Vi går upp tillsammans. Pontus också med armen runt mig. Vi fortsätter våran resa. Stannar inte förens vi är framme.
Stugan vi ska bo i ligger nära vattnet. I mitten av alla andra hus i närheten. Det är fullt av stugor och det finns plats för husvagnar. Daniel går in i stugan. Den är gjord av trä. Allt inuti den är gjort av trä det också. Det finns ett litet kök. Två små sovrum. Ett allt i allo rum. En toalett. Det är ganska litet. Men det får duga. Jag tar det minsta av rummen. Jag vill ha ett eget rum. Pontus och Daniel får dela. Pontus är glad men besvärad. Daniel är bara glad. Jag lägger väskan på den välbäddade sängen. Mitt rum är mest blått och brunt. Sängen är mjuk. Jag sitter på den en stund. Jag vill se mig om kring. Men det är kolsvart. Fast det betyder att jag har bättre chans att kolla om Rei eller Suki är här. Jag går ut genom den lilla dörren av trä.
Luften är rå. Jag håller armarna runt mig för att inte börja frysa. Det är sand där jag går. Lite svårt att hålla balansen. Jag ser att det lyser i några få av fönstren. Jag går genom hela området. När jag kommit en bit bortåt ser jag en figur stå vid en av stugorna. Han eller hon tisslar med någon. Jag ställer mig bakom ett träd. Kikar. Jag har inget bättre för mig. Kanske händer det något spännande. Fast det tror jag knappast. Jag ser nu att det är en tjej. Min ålder. Hår till axlarna, kan inte urskilja vilken hårfärg. Kläderna är coola. Kjol. Tröja. Jacka. Skor. Keps. Kan inte se vilka färger. Hon böjer sig fram. Det står någon i dörr öppningen. Dom skrattar och viskar. Det ser kärleksfullt ut. Jag kommer att tänka på Rei. Hoppas hon är här. Det går ett tag. Flickan går därifrån. Hon går in i en husvagn nere på stranden. Jag går fram mot stugan som dom hade stått framför. Jag är nyfiken. Jag är ofta nyfiken men jag får sällan chans att uppleva det. Jag ställer mig under fönstret och kikar in. Det är då jag ser det. Ögonen stirrar. Magen värker. Hjärtat hoppar. Personen som stått i dörröppningen var Rei.
Det är fint väder idag igen. Mycket folk nere vid stranden. Jag vill gå ut. Vågar inte. Jag ska. Fast jag vågar inte. Tänk om jag stöter ihop med Rei. Eller värre, den där flickan. Visst det kanske bara är inbillning men det verkar som om det är något mellan dom. Pontus kommer in i stugan. Han är blöt i håret. Han och Daniel är nere vid stranden. ”Kommer du inte ut snart?” Jag nickar, reser på mig och går ut i köket. Jag är halvvägs på väg ut när jag kommer på att jag inte sminkat mig. Jag sätter mig på en stol. Tar upp en hand spegel. Sminkar mig. Jag är svart idag. Helt svart. Förutom mina läppar som är vinröda. Min klänning som räcker ner till knäskålarna är täckt av svart spets och rosetter. Jag har hårband idag med. Jag går ut. Önskar innerligt att inte Rei är där ute. Önskar innerligt att Suki är här. Jag öppnar dörren och går ut. Solen lyser rätt i ansiktet. Jag får ont i ögonen. Jag går ner för den lilla trä trappan. Mina skor blänker i solskenet. Bländad. Jag ska gå ut på en promenad. Jag går ner för stranden. Alla stirrar som vanligt. Jag går in mot stugorna igen. Där finns det lite skugga. Jag går en bit. Rei’s stuga är bara en bit bort. Mot min vilja går mina ben hela tiden mot det hållet. Jag stannar vänder ryggen mot stugorna. Andas djupt. Blundar. Vänder mig om. ”Hejsan!” jag fick en hjärtattack. Flickan från igår står framför mig. Jag nickar ett hej till henne. Hennes hår är brunt ser jag nu. Brunt med röda slingor i. Hennes ögon är sneda precis som Rei’s. Fast rundare och dom är olik färgade. Ett brunt och ett grönt. Pösiga jeans, svart och röd randig t-shirt och en keps i samma färger. Hon ser underligt på mig. ”Är du här på semester?” Jag nickar igen. Hon börjar nog bli lite irriterad över att jag inte svarar med ord. Hon ser så ut i alla fall. ”Har du varit här länge?” Jag skakar på huvudet och tar upp handen. Visar att jag varit här en dag genom att använda mitt pekfinger. ”Jaha…” hon ser lite uttråkad ut. Jag lyfter blicken när jag ser i bakgrunden att Rei kommer skuttandes. Jag vill fly. Jag vinkar. ”Hej, vänta!” Flickan tar tag i min arm. ”Du har inte sagt vad du heter!” Jag ser hur Rei kommer närmare. Jag måste härifrån. Mina läppar är ihop pressade. Jag kan inte tala. Min hals känns torr. Jag ser hur Rei’s armar slår runt hennes hals. Hon har inte sett mig än. Flickan håller fortfarande i min arm. Skrattar åt Rei, Rei ser mig nu. Hennes ansikte blir vitt. Hennes ögon stora. Hon släpper snabbt armarna runt hennes hals. Stirrar fortfarande på mig. ”A-A-Aurora…!” hon ställer sig bredbent. Flickan ser förvånad ut. ”Känner ni varandra?” Rei blir röd om kinderna. Flickans grepp runt min arm lossar. ”Miku… Jag…!” Miku, som var flickans namn, tittar på mig. Hennes ögon var blanka. Jag vart sur. Jag klappar Miku’s hand. Vänder mig om och börjar gå. Då hårdnar Miku’s grepp igen och jag rycks tillbaka. ”Är ni tillsammans?” Hennes ögon är hårda. Rei’s ögon fylls av tårar. Jag säger inget. Är tyst. ”Har ni fått tunghäfta eller?” Miku’s vackra ögon är tårfyllda dom också. Mina är fästa på hennes ögon. Uttryckslösa. Jag ska se vad Rei svarar. Elakt. Men annars får jag aldrig veta. Miku’s arm hårdnar. Det gör nästan ont. Mina ögon är som fast frusna. Rei tittar bedjande mot mig sedan mot Miku. ”Jag vet inte” kom det som slutsats. Mitt hjärta går i galopp. Det börjar snurra. Jag känner hur jag börjar bli yr. Mitt hjärta gör ont. Vad händer med mig? Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har sagt ”Jag älskar dig!”. Vi har kysst varandra. Vi har varit nära varandra. Är vi inte tillsammans? Mina ben faller snart. Jag måste gå. Jag tar ett starkt grepp om Miku’s arm. Bryter mig loss. Miku står mållös. Helt tyst. Rei också hon börjar gråta. Miku står stilla men tillslut lägger hon armarna omkring Rei. Jag tittar på. Det gör ont. Ont. Ont. Ont. Jag tar mig samman. Jag vänder mig om och går. Ingen ropar något. Dom sitter på gräset och kramar varandra. Jag ser dom i ögon vrån. Dom bryr sig inte om mig. Jag försåt inte hur hon kan göra såhär mot mig. Min Cute Lolita. Min Cute Lolita är inte min längre. Hon har blivit stulen.
Det är inte någon i stugan. Tur. Jag sitter på min säng. Huvudet lutat mot väggen. Jag vill gråta. Jag kan inte gråta. Jag vill gråta men det kommer inga tårar. Jag har hasat upp benen mot min kropp. Jag känner mig som en docka. Ett skal utan något inre. Bara luft. Jag sitter och väntar på att det ska bli kväll. Det är förmiddag. Det här känns som den längsta dagen i mitt liv. Jag vet att det är hopplöst. Men jag sitter bara där. Mitt hjärta är brutet tror jag att det kallas. Jag vill inte gå ut. Jag vill inte stanna kvar här. Jag är fast. Jag kramar om mig själv. Blundar. Väntar på att Daniel och Pontus ska komma in igen. Blundar fortfarande. Vill bara somna in. Suki, om jag bara valt dig, min Suki… Jag känner ånger och smärta. Andas tungt. Jag gråter. Fast det inte kommer några tårar. Jag somnar. Drömmer. Drömmer om en plats långt borta. Sover.
Det knackar på dörren. Jag vaknar. Jag är yr. Jag reser mig upp. Gäspar. Går ut i köket. Det har hunnit blivit kväll. Det är en lapp på köksbordet. Läser den senare. Måste öppna dörren. Jag tittar så att jag ser okey ut. Sedan drar jag ner handtaget. Öppnar dörren. Det är Rei. Hon har fortfarande rödgråtet ansikte. Jag ser min spegelbild i hennes ögon. Jag känner mig konstig. Jag vill inte att hon ska vara här. Hon drar upp händerna mot mitt ansikte. Jag föser bort dom. Väntar på att hon ska tala. Hon öppnar munnen men säger inget. Jag höjer ena ögonbrynet. Jag vill inte att hon ska vara här och söka tröst. Hon har inget att söka tröst för. Hon gick bakom min rygg. Hon säger att vi inte är tillsammans. Fast vi är det. Eller var kanske rättare sagt. ”Aurora, jag vet inte varför jag sa så… Jag älskar er båda… Aurora… Du förstår eller hur? Säg att du förstår!” Hennes ögon ser bedjande ut. Jag förstår varför det är svårt och att hon älskar båda. Men jag förstår inte varför hon gick bakom min rygg. Jag andas lugnt. Hon försöker än en gång smeka min kind men jag går inte med på det. Hon blir röd om kinderna. ”Jag försöker ju bara få dig att förstå! Lyssna på mig!” Hon tar luft ”Snälla Aurora!!!” Hon slår armarna om mig. Jag står där. Känner hur ilskan bubblar upp. Visar mig vara kall och behärskad utan på men insidan kokar. Hur kan hon göra såhär? Hur vågar hon göra såhär, mot mig? Hon skakar. Jag lägger mina händer på hennes axlar. Drar bort henne från mig. Hon ska hålla sig till en och hon gjorde valet. Det vart Miku. Hon är söt. Rei är söt. Dom är perfekta tillsammans. Varför trodde jag att jag ens skulle passa med Rei för en sekund? Jag visar henne dörren. Hon har förstått vad jag tänker för hon tillägger innan hon går ut ”Jag vet att du älskar mig, om du någon gång ångrar dig finns jag här, jag älskar dig!” Jag stänger dörren. Andas. Måste fortsätta andas. Jag vill inte veta av det här något mera! Jag sätter mig på en av stolarna. Läser lappen. Det står något om att det finns mat i kylen och att om dom inte ville väcka mig. Jag har ingen matlust. Fast jag är jätte socker sugen. Jag sliter upp skafferiet. Tar fram ett kakpaket. Sätter mig på golvet. Börjar äta kakor. Jag känner mig konstig. Jag vill inte vara såhär. Jag är patetisk. Jag reser mig upp igen. Tar äppeljuice. Blundar. Tänker på Rei. Smärta.
Dagen efter känns det som om jag är iakttagen. Jag vill veta om Suki är här eller inte. Jag vet faktiskt inte. Igår hade jag inte ork att leta. Jag vill hitta henne. Hoppas hon är här. Jag klär på mig. Vit klänning med blått brodyr. Jag har en slöja liknande sak på huvudet. Vitt. Jag känner mig vit idag. Jag har blåa läppar och svarta långa ögonfransar. Jag har vita platå skor också. Med en blå ros på varje. Jag gillar det. Jag känner mig ganska fin. Jag går ut. Luften är varm. Jag mår bra. Fast det känns tomt. Mitt hjärta är trasigt. Jag klarar mig. Många människor har gått bort från mig förut. Jag dog inte någon av dom andra gångerna. Så varför skulle jag det nu?
Jag går ner längs stranden. Jag struntar i alla människor runt om kring mig. Jag möter många olika folk. Ingen intresserar mig. Jag ser en blond korthårig tjejs bakhuvud. Men när hon vänder sig om ser jag till min stora besvikelse att det inte är Suki. Jag ger upp. Jag går upp på den asfalterade vägen. Det finns en kiosk där. Jag vill ha glass. Det är ingen lång kö. De flesta är och badar. Jag är andra kunden i kön. Tjejen som står framför mig har handlat klart och vänder sig för hastigt om. Hon håller på att spilla ut det på mig. Jag backar undan. Men hon spillde inget. Jag andas ut. ”Förlåt mig jag var oförsiktig!” Hon tittar på mig sedan stelnar hon till. Jag undrar vad hon kollar på. Då ser jag det ett hårspänne i form av ett körsbär. Suki står framför mig.
”Vad gör du här?” frågar hon glatt och ler ett stort leende. Jag rycker på axlarna. Blinkar med ena ögat. Hon skrattar. Jag beställer. En stor mjukglass i bägare. Vi sätter oss vid ett bord. Fiskmåsar skriker över oss. ”Jag har saknat dig!” säger hon. Jag nickar mot henne också. ”När ska du börja prata med mig?” frågade hon skämtande. Jag drar ner ena mungipan och rycker på axlarna. Hon skrattar. Hon berättar om vad hon gjort på sommaren och att hon kommit in på konst gymnasiet. Hon pratar och jag lyssnar. Mysigt. Jag är glad över att hon är här. Men lugnet bryts när vi ser att Miku och Rei ska köpa glass. ”Rei! Är du också här?” Suki ser häpen ut. Rei går utan problem fram till oss. Miku ser lite halv irriterad ut. ”Visste du om att Rei var här?” Suki vänder sig frågande ut mot mig. Jag nickar. Rei ser lite svartsjuk ut. Miku ser det också. ”ska vi inte gå nu?” Frågar Miku Rei. Hon skakar på huvudet. ”Om ni inte har något emot det, sitter vi gärna med er!” Hon ser bestämd ut. Jag ger Miku ett ögonkast. Vänder huvudet bort. Lägger handen mot kinden. Ska hon förfölja mig nu också? Jag börjar bli irriterad. Det gör ont att se henne. Hon sårade mig. Mycket. Tror hon att hon bara kan komma såhär? Nej jag vill gå härifrån. Det finns inget som stoppar mig. Varför går jag inte? Miku är inte heller speciellt imponerad. Men hon tittar hela tiden nyfikna blickar på Suki. ”Jag heter Suki föressten” Hon ler och tar Miku’s hand. ”Jag heter Miku, trevligt att träffas” Hon ler också. Jag ler Inte. Rei försöker få ögonkontakt med mig hela tiden. Men misslyckas. Jag tar en sked av min glass. Den är god. Jag försöker glömma att Rei sitter och stirrar på mig. Omöjligt. Hon har blivit fixerad. Miku blir märkbart svartsjuk. Hon måste hata mig. Det vill jag inte. Jag ger Miku en blick, nickar mot kiosken. Jag tror Miku förstår. För hon reser sig upp. ”Aurora, du måste… öö…smaka på milkshaken dom har här! Följ med mig!” Jag reser mig upp. Vinkar. Vi går mot kiosken. Båda två lite besvärade. ”Jag vet att det inte är ditt fel… Det är hennes fel alltihopa, hon nämnde inte dig! Jag visste inte vem du var!” Jag studerar hennes ögon. ”Vad inte arg på mig, snälla!!!” Arg på Miku? Varför skulle jag vara arg på henne? Jag lägger en hand på hennes huvud. Skakar på huvudet. ”Du pratar inte mycket du inte?!” Hon ler skämtsamt men besvärat. Jag skakar på huvudet. ”Men du kan prata va?” Hon tittar upp på mig med röda kinder. Jag nickar. ”du vill inte att hon ska sitta där va?” Hon ser på mig. Jag skakar på huvudet. Hon ler. ”Då ska jag få henne därifrån!” Jag ser tacksamt mot henne. Fast munnen som vanligt inte i ett leende. Men hon förstår. Vi går bort till Rei och Suki. Dom diskuterar. Dom ser arga ut. Undrar vad som nu har hänt. För mycket drama. Miku drar åt sig Rei och drar med henne. Det ser ut som om Suki skulle kunna ge på henne en smäll när som helst. Jag tittar efter dom när de går iväg. Jag ger Suki en undrande blick. ”Hon sa saker… Jag blir galen!” Hon reser sig upp. Tar min handled och springer iväg. Jag snubblar efter. Det gör lite ont. Hon springer bakom träd och stugor. Hon stannar inte förens vi är en bra bit bort. Jag blir andfådd. Hon ser rasande ut. Hon ser nästan ut som den gången Rei kysst mig i grupprummet. Hennes läppar. Jag sätter handen mot ett träd. Andas. ”Jag måste veta om det är sant!” Hon är röd i ansiktet av raseri. ”är du med mig bara för att ni gjort slut? Är du med mig bara för att få henne att bli avundsjuk? ÄR DU DET?” Jag tittar på henne. Försöker koppla vad hon just skrikit. ”Har du eller har du inte?! SVARA FÖR I HELVETE!!!” Jag blir arg. Varför talat hon så till mig? Jag vill gå härifrån. Jag skakar på huvudet. ”Säg det i ord!!! Jag tror dig inte annars!!! Du får inte leka med mina känslor såhär!!!” Jag? Leka med dina känslor det tror jag knappast. Men det verkar som om Rei gör. Men jag tänker inte tala om jag blir tvingad till det! Jag skakar på huvudet. ”snälla…” Skakar på huvudet igen. Jag studerar henne. Jag kramar om henne. Kysser hennes panna. Hon blundar. Jag kan inte kosta på att kyssa hennes läppar. Hon skulle bli sårad. Jag skulle också bli sårad om hon blir det. Jag ska inte riskera en kyss. Jag önskar att jag kunde. Jag viskar i hennes öra. ”Det är bara vänskap mellan oss, jag hoppas du förstår mig” Hon ler ett osäkert leende. Lite ledset, men hon ler. Hon är glad. Jag blir glad. Vi går ut till stugorna. Det blir kväll. Vi är fortfarande ute. Andas in luften. Den är rå. Det känns så bra. Jag kommer inte in förens sent på natten.
Dagarna efter går fort förbi. Det är dags att åka hem igen. Pontus och Daniel sår i köket och kysser varandra. Håller på med varandra. Precis som förr. Det känns bra. Jag har hört att Miku bor i närheten av vårat lilla samhälle. Så vi kommer att ses igen. Hem färden känns snabbare än dit färden. Aldrig trodde jag att det skulle lösa sig. Men jag saknar Rei. Saknar. Saknar. Saknar. Jag tänker aldrig riskera Suki’s vänskap med ett förhållande.
När vi kommit hem är det stjärnklart på himlen. Alla tre är sömniga. Jag antar att Pontus ska sova här. Jag är trött. Måste sova. Går in i huset. Mita är hemma. Nej. Jag orkar inte med henne just nu. Hoppas hon sover. Men det gör hon inte. Hon sitter i vardags rummet. Hon ser sur ut. Vad har jag nu gjort för fel? Jag går in i hallen. ”Hej” hon ropar på oss. Daniel går in i köket. Hon ler mot honom. Ger kalla ögon till mig. ”Aurora, du har kommit in på det tecknargymnasium du sökte på” jag stannar till. Har jag kommit in? ”VAD? Det är ju ascoolt!” Daniel springer fram och kramar mig. Jag står stilla. ”Ja det är ju bra att veta att hon är bra på någonting” vi struntar i Mita. Jag blir glad. Jag trodde aldrig jag skulle komma in. Jag går in på mitt rum. Orkar inte packa upp. Gör det sen. Vill sova. Lägger mig i min säng. Skönt. Min säng. Har saknat den. Jag måste berätta för någon. Den sista person jag tänker på innan mina tunga ögon lock stängs. Rei.
Det är nu mitten av sommarlovet. Jag har inte hunnit prata med varken Rei, Suki eller Miku. Jag går ute och går. Det är mulet idag. Jag är arg idag. Mita är anledningen. Jag går gatan ner. Hon är varken glad över att jag har fått kompisar eller att jag kommit in på gymnasium. Men som sagt, Jag hatar henne. Jag stannar framför ett av mina favorit ställen. En musik byggnad. Jag tillbringade all min lediga tid där förut. Men nu förtiden är jag aldrig där. Jag spelar gitarr. Mest elgitarr. Jag ska nog titta in. Jag kliver in. Doften av cafeteria slår emot mig. Jag känner mig ännu mera irriterad när jag ser att tonårstjejerna från skolan har kommit hit för att titta på sexiga killar. Dom borde förstå att dom ska spela inte fnittra. Jag hatar sånt. Kärlek ska vara vackert och inte fjantigt. Jag har en svart lång klänning med korsett idag. Jag passar verkligen inte in här. Jag gjorde det förut. När Jesper och hans kompisar bodde här. Nu är det mest en fjortis gård. Jag går upp för en trappa och in i musik rummet. Alla tjejer stirrar. Alla ser likadana ut. Avsmak. Irriterad. Dom ser ut som uppblåsta bimbos. Jag blir förbannad. Men visar det inte. Jag tar i stället upp en elgitarr. Tittar mig omkring. Det sitter en kille långt in i lokalen. Han har stort svart spretigt hår och svarta långa kläder. Svartsminkad. Jag undrar varför han inte tar bort dom här glina. Jag drar några ackord. Sedan tar jag i lite. Låter ilskan gå ut på gitarren. Det låter bra. Ruskigt bra. Folk står häpet och tittar på. Jag tänker på Rei. Blir arg. Tänker på Mita. Blir argare. Killen som alla tjejer flörtat med står mållös och stirrar. Killen längst bak ser intresserat på mig. Jag slutar spela. Jag hör att dom börjar klappa händerna. Jag går ner till kafeterian. Killen längst bak kommer efter mig. Han kommer fram till mig. ”Jag såg dig spela, du var otrolig!” Jag höjer ena ögonbrynet. ”Jag heter Ken” Han sträcker fram handen. Jag tar den. ”Aurora” Mitt namn slipper bara ur mig. Jag blir nästan lite generad. ”Aurora, fint namn!” Jag tittar på klockan. Jag måste dra mig hemåt. Han förstår. ”vänta innan du går! Har du ett mobil nummer så att jag kan nå dig?” Ett mobil nummer? Varför vill han nå mig? Jag nickar. Skriver upp det på en servett. Ger den till honom. Han ler ”Tack” Jag vinkar hejdå. Skum kille. Han var snygg. Men jag kan inte hjälpa att jag tänker på Rei. Jag måste släppa taget om henne. Jag går runt ett hörn. Står öga mot öga med Rei. Mardröm.
Jag tittar bort. Försöker gå förbi. Det är bara träd och stora murar runt omkring oss. Jag vill härifrån. Hon hindrar mig. Jag står blixtstilla. Hon lutar sina läppar mot mitt öra. Viskar. Nästan ohörbart. ”Vi är ensamma. Du saknar mig. Jag saknar dig. Du älskar mig. Jag älskar dig!” Hennes mun glider ner mot min hals. Hon kysser den. Jag älskar det. Jag hatar det. Jag lägger mina händer på hennes axlar för att putta bort henne. Men hon har övertaget. Hennes läppar nuddar mina. Hennes mjuka, vackra läppar. Dom är mjuka och underbara. Påminner om jordgubbar. Jag känner något blött på min kind. Det har börjat regna. Jag måste nog snart gå hemåt. Jag andas tungt. Hennes händer letar sig ner till min bröstkorg. Jag måste härifrån. Rei, du måste sluta. Rei, sluta aldrig. Mitt hjärta kommer snart att brista. Snälla sluta. Jag ber dig. Sluta. Jag klarar inte mera. Jag vill inte mera. Du gör mig illa. Jag vill ju ha dig. Jag vill att du ska ha Miku. Jag vill att du ska vara lycklig. Jag vill att jag ska vara lycklig. Rei’s mun kysser mig flera gånger. Regnet står som spön i backen. Jag andas djupt. Tar mod och kraft till mig och puttar bort henne. ”Du kan inte hålla på såhär! Du valde Miku, inte mig!” Jag vänder mitt ansikte mot henne. Mitt hjärta känns tungt. Vad stirrar hon på? Sedan känner jag det. Det rinner något salt nerför min högra kind. En tår. Jag lägger handen mot höger kind. Jag blir generad. Jag gråter. Varför? Jag hittar tillbaka till verkligheten. Stirrar på Rei. Vänder mig om. Springer. Springer iväg. Hon står kvar. Chockad. Precis som jag.
Hemma sitter jag på golvet. Blöt. Kläder. Hår. Kropp. Jag sitter med benen ligger slappt på golvet. Jag har gråtit. Mitt huvud bankar. Jag vill vara i Suki’s famn. Hon älskar bara mig. Jag tror vi är ämnade för varandra. Hur kunde jag vara så korkad? Miku passar ju perfekt för Rei. Suki passar för mig. Jag passar för Suki. Bara att jag är för blind. Jag vill hitta henne. Hon får inte lämna mig. Jag stirrar på regnet som smattrar mot in fönsterruta. Jag tror min kärlek funnits där hela tiden. Gömd kärlek. Gömd i hemlighet. Regnet visste. Regnet försökte berätta för mig. Jag älskar ju dig, Suki. Jag blundar. Det gör ont inuti mig. Jag lägger handen på golvet. Jag ligger där. Slapp på golvet. Kinden är fortfarande salt. Jag ångrar att jag sa dom där orden till Suki. Jag måste vinna henne tillbaka. Jag får inte ge upp.
Telefonen ringer. Jag svarar. Långsamt. ”Mm” Jag visar att jag är på tråden.
”Det är Ken, du vet killen från musikhuset” Hur kan jag glömma dig? ”Aa” Han skrattar lite lätt. ”Ja, jag undrade om du har tid och prata lite?” Jag väntar på att han ska fortsätta. ”Jag undrade om vi kunde träffas, jag och några kompisar vill prata med dig!” Jag andas. ”Skulle vi kunna träffas vid musikhuset om en kvart?” Jag tackar ja till förslaget. Jag måste byta kläder. Sätter på mig en svart klänning med vita spetsar. Den jag hade samma dag som jag träffade Rei första gången. Jag går och borstar mitt hår. Torkar det. Plattar det så att det inte ska se för konstigt ut. Sedan går jag ut. Inte ett ord till någon i huset. Jag vill inte prata med någon just nu. Bara gå till mitt mål.
Utanför står Ken och väntar. Han har ett stort paraply över sig. Jag går fram till honom. Han öppnar dörren. Vi går in. Upp för trappan. Det är några bimbos kvar här fortfarande. Jag ser att han också blir irriterad. Skönt. Jag är inte ensam. Vi går upp i samma rum som jag gått in i, i morse. Det sitter ett gäng där. En flicka med svart hår. Två tofsar. Tofsarna är neon rosa. Hon är svartsminkad. Det sitter en kille där också. Han har svart hår med gråa slingor. Gröna lysande ögon. Måste vara linser. Sedan en bit bort sitter en till kille. Hans hår är lockat. Guldbrunt. Han har röda ögon. Definitivt linser. Hans mun är röd. Alla sitter bakom ett instrument. ”Hej, det här är tjejen jag snackade om” han föser fram mig. Tjejen tittar skeptiskt på mig. Hon sitter bakom ett par trummor. ”Är hon bra?” Hon ser ännu mera skeptisk ut än innan när han svarar. ”Ja, hon spelade i morse, hon var super!” Vad babblar dom om. Tjejen blänger på mig. Jag försöker ignorera henne. Men det är halvt hopplöst. Jag blir irriterad på henne. Tror hon inte på att jag kan spela? Jag går fram tar en elgitarr. Spelar först lite grann. Och jag ser hur tjejen studerar. Jag blir sur. Ska jag spela tills hon är nöjd eller? Jag drar på. Tjejens ansiktsuttryck förändras med ens. Hon sitter häpet och kollar på. Det gör dom andra också. Jag slutar spela. Vad är jag här för? Att bli uttittad på som om jag vore ett djur på ett zoo eller? Jag lämnar ifrån mig gitarren. Går mot dörren. Tjejen går fram till mig. Sträcker fram handen. ”Jag är Liz!” hon ler mot mig. Jag ler inte. Men sträcker fram handen. ”Det här är Aurora!” Ken lägger armen runt mina axlar. Killarna tittar på mig. ”Jag är Victor” killen som har svart hår sträcker fram handen. ”Mitt namn är Lucas” Killen med lockigt hår sträcker fram handen. ”Vill du spela lite?” Lucas sätter på sin elgitarr. Jag nickar. Liz sätter sig bakom sina trummor. Victor tar sin bas. Vi spelar. Ken sjunger. Vi spelar en Moi Dix Mois låt. Pessimiste. Jag blundar. Det här är livet. Jag spelar och tänker på Suki. Om jag kan spela med dom här. Kan jag ge dig min kärlek. Jag tittar upp i taket. Jag spelar. Det låter bra.
Vi spelar. Jag är inte längre ensam. Jag är inte ensam. Det är då det slår mig.
Jag ska leva för musik. Musik är kärlek. Kärlek är musik. Vänta bara. Jag kommer tillbaka. Starkare. Jag ska vinna tillbaka dig. Jag vänder mig om tittar på Ken. Han ler. Jag ler ett leende.
’Ett leende som säger allt’
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mp3 - 15 dec 07 - 19:14- Betyg:  | | jättera. Du kan verkligen skriva hélt underbara noveller!:) ÄLSKA!! | | prickigthallon - 6 mar 07 - 04:15- Betyg: | | Fantastico! Helt enkelt grymt. You've got the gift! | | bonnilie - 11 sep 06 - 04:40- Betyg: | | skiit va bra!! du skriver bäst! superbra :) | | Nemisis - 28 jul 06 - 18:48- Betyg: | KYAA! Underbart! WOW! Du skriver så otroligt bra! <3 Jag blir nästan kär i alla karaktärerna, spec Ken. Han verkar söt!^_____^
Liiiite smått irriterande att Aurora inte pratar så mycket, men sjönhet behöver väl inte prata? x'D | | Tildiz - 16 jul 06 - 22:27- Betyg: | Shit.. Det blir bara bättre och bättre!!
ska läsa dom andra åxå :D
Du är verkligen fantastisk på att skriva! | | Lumiere - 8 maj 06 - 01:11 | HeeejXD
Alltså, tack för alla kommentarer.. jätte gla X'D
Men jag vill bara påminna om en sak..!
Det här är ju en del två av ett verk, så ni kanske
inte fattar så möe om ni inte läst det första Aurora-Le noir s'est levé
Jag tänkte bara för dom som missat det XP Det behöver ju inte
vara så menmen..
Hade bra :)
*kramar* | | Cilises - 3 maj 06 - 07:14 | | Asså gud. Mållös. Får skriva imorgon... | | TrasigFlikka - 30 apr 06 - 05:22- Betyg: | | jätte bra :D | | Snyggast_i_stan - 30 apr 06 - 00:12 | | så fin! läste hela...d tog ett tag men d va d verkligen värt! skit bra skrivit! så målande liksom,man ser det framför sej riktigt! |
|
|
|
