Hög på kärlek [oneshot] |
hejsan hoppsan (h)
Oneshot here it comes ((: typ fick något ryck & skrev denna :D
Det mesta är ganska sant, speciellt slutet. (a' hahhhaha . Anyway (a'
är ganska flum, vilket kommer märkas (om inte på titeln :o) xP
btw, kommentera er blååååa :D:D x**
Hon låg på golvet inne i det röda rummet. I stort sett var hela hennes rum rött; röda tapeter, rött överkast till sängen, rött skrivbord, röd garderob och en röd stol som stod vid skrivbordet. Tjejen på golvet letade efter någonting och hennes huvud var instoppat under den röda sängen.
"Aha!" sa hon trimunferande under sängen och började dra ut huvudet, men drog upp det för fort och lyckades slå huvudet i sängen. Hon svor högt men skrattade sedan. Hennes blonda hår, låg huller om buller ovanpå hennes huvud och hon rättade till det innan hon ställde sig upp. I handen höll hon ett gosedjur. Det var en sliten teddybjörn i orange tyg och med endast ett öga. Hon granskade den ett tag, innan hon satte den på sängen.
"Att du alltid ska hamna just längst in," mumlade hon för sig själv innan hon satte på sterion.
Sommaren är här nu,
och jag är snyggast i världen.
Glider på stranden som en diva i sälen.
Alla killarna dom kollar och sneglar,
jag är en fjortis och jag får er att dregla.
Hon skakade på huvudet åt sången, men lät den fortsatte spelas, och tog fram en rosa, ganska liten nessecär. Ur den fiskade hon upp en fodation tub samt en läppglans. Hon la läppglansen på bordet precis vid den rödkantade spegeln innan hon hällde ut en klick utav fondationen i handflatan. Hon smetade skickligt in rätt mängd i ansiktet. Inte för mycket, inte för lite - lagom med andra ord.
Hon stoppade ner fondation tuben i nessecären igen och smetade på det glänsande läppglanset innan hon la ner det i nessecären igen, tillsammans med foundation tuben.
Hon granskade sig själv i spegeln. Hon var söt, det kunde man inte säga emot, och det blonda håret föll exakt som det skulle och kantade hennes söta ansikte perfekt. Flera kallade henne "Fröken Perfekt", mest för att reta henne, men också för att hon var en utav dem som killarna var ute efter.
Hon var inte jättelång, ungefär 160cm. Hon var inte heller jättesmal, men ändå inte fet - lagom där med. Hon var fjorton år, och blev också kallad fjortis - men bara de som inte kände henne, eller när de ville reta henne.
Hon var en utav dem tjejerna som till och med tjejer hajade till, när dem gick förbi henne på stan.
Men hon tyckte själv inte att hon såg bra ut.
Även fast hennes yttre såg "perfekt" ut, var hennes förflutna mörkt. Med död, sorg och allt där emellan.
Hennes föräldrar hade flyttat i sär när hon var tio år, vilket tagit hårt på henne. Hon var äldst till en lillebror, som då bara var sju år. Något år senare, när hennes mamma hittade en ny, tog hennes pappa självmord - och det var hon, Evelina, som hittade honom.
Och fortfarande kan hon se hur han hänger där. Med det tjocka repet, som det brukade använda till gummibåten på sommrarna, runt halsen. Hur de bruna ögonen, likadana som hon själv har, stirrar tomt ut i luften, hur hans mun är vid öppen och hur all färg har försvunnit ifrån hans ansikte och börjat anta en blåaktig ton. Hur blod rann ner hur hans näsa och hur en lapp legat i hans hand.
Där stod det att han älskade henne och hans bror, likaså deras mamma och att han inte klarade av att leva utav deras mamma - skrivet med en röd penna.
Evelina stod fortfarande framför spegeln. Hon brukade inte tänka på hennes far speciellt ofta, det hade blivit allt mer sällan faktiskt.
Hennes mobil började vibrera och hon öppnade vant knapplåset, innan hon klickade fram sms:et.
Från Basse:
Hej (: Skulle vi hitta på något ? (a)
Basse, eller Sebastian som han egentligen hette, var varken den mest populäraste killen i staden, eller den snyggaste - i allas ögon, fast i Evelinas var han det.
Hon svarade snabbt, med ett jakande svar och de bestämde både plats och tid när de skulle träffas.
Någon timma senare var hon på väg. Det var en fin vårdag, i början utav maj och fåglarna kvittrade glatt uppe bland trädkronorna. Den asfalterade vägen ledde henne genom skogen och hon kunde inte låta bli att flina ett sånt där fånigt leende. Hon kom till en korsning och svängde åt vänster, för att sedan se lekplatsen där de skulle mötas. Hon såg honom sitta där på en utav de blåsvarta gungorna och sakta låta gungan föra honom fram och tillbaka.
"Hejsan," sa hon och log ett snett leende. Han vände på huvudet, och det blonda håret föll honom i ögonen - och precis som alltid drog han bort det med en van hand.
"Hej," sa han och log ett varmt leende. Evelina satte sig snabbt på gungan mitt emot - för att inte hennes plötsliga spaghetti ben skulle vika sig under henne.
De började prata, om i stort sett allting. Mest om skolan, och sånt.
De gick båda på samma skola, men i olika klasser och hans klass skulle - enligt rykten - splittras inom en snar framtid. Tack vare att skolan var tvungen att skära ner på lärare och andra som arbetade på skolan.
"Så vilka vill du komma i samma klass som då?" frågade hon och han drog en hand för att putta bort den envisa luggen som alltid hamnade i hans gråblå ögon.
"Ifrån min klass?" frågade han och hon nickade kort, "Mjo.. Pelle och Wille, klart," sa han och hon nickade igen.
Pelle och Wille var de två som han alltid hängde med. Pelle var en utav skolans snyggaste killar, och de flesta tjejer - iallafall i sjuan - hade någon gång varit intresserad utav honom. Wille däremot var tystlåten och försiktigt, inte riktigt den snyggaste varianten heller. Men han var granne med Pelle och de hade varit bästa vänner sedan dagis - så dem hängde fortfarnade ihop.
"Utav tjejerna vet jag faktiskt inte," sa han och rynkade näsan en aning. Hon skrattade åt honom. Tjejerna i hans klass var, tyvärr, inte riktigt utav den typen killarna var intresserade utav. De flesta hade troligtvis varit på Mcdonald för mycket eller så satt det med näsan i en bok hela dagarna i ända.
Det blev tyst för första gången och båda kollade ner på sina skor eller naglar.
"Vad sägs som sanning?" sa han plötsligt och hon kollade hastigt upp med ett brett flin på läpparna. Hon skrattade ett roat skratt men nickade sedan.
"Visst,"
"Okej..." sa han och började fundera över en fråga. "Vem gillar du?" hon skrattade men kände ändå hur nervositeten steg. Hon gillade honom, det var en sak hon var helt säker på.
"De du," sa hon och flinade.
"Mäh," sa han och skrattade, "Berätta!" sa han och hon flinade och försökte hindra rodnaden ifrån att stiga. Tur att hon hade foundation, så att det inte syndes jätteväl. Hon skakade på huvudet och vågade inte kolla honom i ögonen.
"Om jag gissar säger du då?" frågade han och hon mötte hans blick. De blågrå ögonen som alltid hade den där speciella glimten log emot henne, och hon litade faktiskt på honom. Han skulle inte skratta åt henne.
Hon nickade sakta.
"Tror de," han började fundera.
"Någon i 7a?" frågade han och hon rynkade genast näsan. I stort sett alla killarna ifrån hennes förra klass gick där, och dem hade hon fått nog utav.
"Nej," sa hon hastigt.
"Någon i 7b?" hon skakade åter på huvudet, "I c då?" frågade han och hon bet sig i läppen. Han gick i C.
"Jo..." sa hon sakta men ångrade sig nästan genast.
"Okey. Då vet jag vem det är!" sa han och hon kollade nästan skrämt på honom. "Det är Wille såklart!" hon skrattade lättat när hon såg den busiga blicken i hans ögon. Han skojade bara med henne.
"Haha, tyvärr," skrattade hon och han flinade.
"Haha, Pelle då?" Hon skakade på huvudet. Pelle var snygg, det kunde hon inte säga emot, men han var en player utav högsta rang.
"Hm, Anderas?" hon skakade på huvudet. "Tim?" hon skakade åter på huvudet. "Mohammed?" hon skakade på huvudet igen och Basse kollade roat på henne. "Det är bara jag kvar nu," sa han sakta och hon kände hur rodnaden steg. Han flinade och drog sin gunga närmare hennes.
"Jag gillar dig med," viskade han i hennes öra. Hon kollade förvånat på honom, och hans kinder var en aning röda men hans ögon visade att han talade sanning.
Hennes mobil började ringa och hon drog upp den och satte den vid örat efter att ha gett Basse en ursäktande blick.
Det var hennes mamma.
"Jag måste dra nu," suckade hon när hon lagt på. Han nickade, men en sorgsenhet hade smygit in i hans ögon. Hon reste sig upp, och han gjorde detsamma.
De började gå emot samma hålla, men när de kom till korsningen stannade han henne.
"Jag ska hitåt," sa han och hon nickade. Han bet sig i läppen och verkade argumentera med sig själv inuti sitt huvud. Men sedan la han sina händer kring hennes mijda och kysste henne.
Hon blev först förvånad, men besvarade den, och lät hans tunga gladeligen leka med hennes. Hennes näsa trycktes emot hans kind, men hon brydde sig inte. Hon var uppe bland alla de rosa fluffiga molnen och red på flygande, rosa giraffer.
När de gled ifrån varandra rodnade de båda innan de sa hejdå och gick ifrån varandra.
Två småtjejer, i sex års åldern, hade sett händelsen och stirrade storögd på Evelina när hon gick förbi dem. När Evelina passerat dem kunde hon inte låta bli att brista ut i ett gapskratt, så att en gubbe i bar överkropp (som ätit otroligt många dounats eller liknande) stirrade på henne innan himlade med ögonen.
Hela hon bubblade utav skratt och hon liksom skuttade fram på den asfalterade skogsvägen, och det var ganska tur att hon gick inne i skogen för skulle hon varit ute bland människor skulle dem säkert trott att hon var hög.
Fast det var hon iför sig.
Hög på kärlek.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | ccooccaaccoollaa - 12 maj 09 - 17:54 | | Gullig novell! | -Cute - 12 maj 09 - 16:08- Betyg:  | | enkelt gulligt och bra! :) | | JessicaKarlsson - 12 maj 09 - 15:01 | | så enkel och så gullig ((; | | Sandra353 - 12 maj 09 - 12:29 | | Naaaw den var riktigt gullig :) | | Mizz_andersson - 12 maj 09 - 09:22 | | bra :) | | sandruskapuska - 11 maj 09 - 23:26 | | Sött |
|
|
|
