På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

min mammas kille ! - 6

Haha, okej den här gången behövde ni inte vänta länge.
Jag har vart flitig, skrivit två delar till men de får ni
vänta på >:D, ledsen att denna del är så kort, men nästa
är lång. JÄTTE lång. Okej längre än denna i alla fall.
Glöm inte att lämna en kommentar! <3

6

Sam:
Det tog timmar för Minna att vakna, under dem timmarna försökte Sam att inte tänka på Katrine och Minna, Minna och Katrine, Sam och Minna, Katrin och Sam och alla de där.
Men han kunde inte låta bli att också tänka på hur det vore om han och Minna var ett par, sådär på riktigt. Om han aldrig hade träffat Katrine, fast då hade han väl aldrig träffat Minna heller och det var väl för tidigt att tänka på förhållande. Det var ju för det första fel och för det andra sjukt och äckligt, men ändå…

Minna:
Jag låg med ögon stängda, andades tungt så att bröstkorgen höjde och sänkte sig i jämna rörelser. Visste Sam att jag var vaken? Förmodligen inte. Känslan av att ligga i Sams armar var allt för härlig för att avstå så jag låg kvar där. Med ögonen stängda och min kropp stel.
När Sam tidigare hade vaknat hade han rört på sig, då trodde jag att han skulle lämna mig, men han låg kvar, hans varma kropp låg kvar bredvid mig och hans armar runt mig. Min kropp var euforisk, eller var det mitt huvud? Jag vet faktiskt inte men jag var i alla fall det. Jag tänkte inte på vad som skulle hända, vad vi skulle göra och sådant, jag tänkte bara på nuet. Hur otroligt detta var.
Efter evigheter kände jag det var dags att vakna. Försiktigt sträckte jag på mig, vickade lite på tårna och öppnade ögonen. Skulle jag spela sömnig? Skulle jag säga något till Sam? Vad skulle jag göra?
Solen lös in och först såg jag inget alls, efter en stund såg jag Sam. Han hade bara på sig kalsonger och t-shirt. Hans ljusa hår var tillrufsat och han tittade på mig. En förskräcklig pirrande känsla i magen spred sig fort. Ända ner i tårna.
Sams ansikte var så sjukt nära. Utan att tänka vad jag gjorde pressade jag mina läppar emot hans. Hans händer fann min midja och pressade mig mot honom.
Vänta lite… Vad hände nu?
Min kropp tog över, min hjärna slutade fungera och efter bara några minuter satt jag grensle över honom. Sam lät mig dra av hans t-shirt och hjälpte till med att dra av min egen. Den pirrande känslan i magen var större än någonsin. Mina händer skakade, min kropp hade visserligen tagit över men den visste ändå inte direkt hur man gjorde det här.
Sam förstod det så han tog över, rullade runt så att jag hamnade under honom, pressad mot kuddarna. Den smala våningssängen knakade i protest. Det kändes som om jag inte hade någon hjärna. Den hade liksom bara hoppat ur huvudet och sprungit iväg någonstans. Hjärnan ville väll inte vara med på det här, för vi tänkte verkligen inte.
”Är du säker att du…” frågade Sam andfådd men gav mig ingen chans att svara, han pressade sin mun mot min och hans tunga röjde undan alla möjliga svar.
Ett par hetsiga händer var på min troskant och jag drog mig undan för att ta ett andetag. Ett par minuter senare var de borta och jag började fingra på hans kalsonger. Då hördes steg på bron och Sam bokstavligt talat flög bort från mig, okej kanske inte men det kändes som det. På några sekunder var han nere på golvet och höll på dra på sig jeansen. Jag satte mig upp, och det bara snurrade i hela kroppen. Helt naken och blottad började jag leta efter mina trosor. Sam försvann ut ur rummet, jag visste inte vad jag skulle göra. Paniken började stiga, och jag höll på att bli hysterisk. Jag hittade min t-shirt och drog på den, men trosorna var fortfarande borta.
Jag drog över täcket och vände mig mot väggen, helt spänd lyssnade jag efter mammas röst.
”Hej…” Sams röst när han öppnat dörren.
”God morgon!” mammas glada röst ljöd till svar. ”Steg du upp nyss?”
”Öh… Jo jag och… Eller jag tog en sovmorgon Minna sover fortfarande.” svarade Sam högt för att jag skulle höra. Men jag låtsades redan sova.
”Aha, okej, vad är klockan egentligen?” jag hörde hur mamma gick längre in.
”Jag vet inte…”
”Tio i ett, nu får hon stiga upp!” mammas steg närmade sig fort. ”Jag kunde komma tidigare, operationen och allt blev inställt. Vilken tur!” hon kom in i rummet. ”Minna ska du aldrig stiga upp?”
Jag låtsades sova, jag var ju trots allt väldigt svårväckt. Mammas hand smekte min rygg. ”Minna? Gumman ska du inte stiga upp?”
”Sådär väcker man inte henne.” suckade Sam. Jag hörde honom ta upp något och efter ett par sekunder träffades jag i huvudet av en kudde.
”AJ!” jag morrade till högt.
”Sam!” mamma klagade med sin retsamma röst.
”Hur ska man annars få upp henne?”
Jag satte mig upp.
”Kan man få lite tid att klä på sig?” frågade jag förhoppningsvis irriterad och kastade inte ens en blick åt Sams håll.
”Någon har vaknat på fel sida hör jag…” muttrade mamma och drog med sig Sam ut ur rummet. Jag flög ner från sängen halvnaken och tog ett par nya trosor ur väskan.
Jag hörde hur Sam och mamma började diskutera vilken dag de skulle åka hem.
Jag drog på mig ett par mjukisbyxor och en tjocktröja. Sedan kröp jag upp i sängen igen och började leta efter mina trosor. Jag hittade dem snabbt och stoppade ner den i väskan, sedan gick jag ut till Sam och mamma.
Det var en pinsam tystnad mellan mig och Sam. För vem visste, vad som skulle hända nu…

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

eraaijka - 16 maj 09 - 14:47- Betyg: