Sagan om skogsporten [del 5] |
John hade två val nu. Han kunde följa efter Nesta och svartkapporna in i porten, eller så kunde han bara vända om och gå hem. I helskotta heller att jag bara lämnar det här, tänkte John irriterat och klev in i porten.
John bara snurrade runt, runt, runt i ljuset. Skulle han försöka att ta sig någonstans? Undra hur det skulle gå till, för han var ju tyngdlös.
Efetr ett tag som kändes som timmar så slog John i något hårt. Det var en dörr. Bara en helt vanlig dörr av trä som svävade i ljuset. John öppnade den och rammlade ut som om någon knuffat hade honom.
I rummet han kom ut i stod alla de svartklädda, Rasmus och Nesta. Alla skrattade men inte Nesta. John blev lite chockade över att alla var där. Nesta såg sur ut, men tinade upp lite när hon såg John. Hon slängde sig över honom och kramade honom så hårt att John trodde att han skulle svimma.
"Hej på dig du", sa han andlöst och kramade tillbaka. Långsamt släppte Nesta sina armar och såg surt på Rasmus.
"Vart är utgången?" snäste hon. Rasmus flinade och pekade mot en dörr längre bort i rummet. Nesta tog Johns hand i sin och gick mot den med bestämda steg. Dom öppnade dörren och gick ut. I rummet dom kom ut i var det fullt av bord, stolar, papper och människor. John läste långsamt på en skylt där det stod "Chef-rum". Det tog John två sekunder att fatta att dom hade hamnat i framtiden. Han vände om tvärt och gick tillbaka till Rasmus.
"Vi är i eran tid nu va? Framtiden eller vad ni nu klallade den", sa John argt.
"Det stämmer
", svarade Rasmus och log elakt.
"Men hur kommer vi tillbaka till våran tid?" frågade John.
"Jag är ledsen, men det finns nog inget sätt", sa Rasmus och såg allt annat en ledsen ut.
"Jo det gör det" sa en av svartkapporna och klev fram. Det var en kvinna med illrött hår."Det är att ni måste leva ett liv här i våran värld, tills ni blir gammla och dör. Då komer ni tillbaka" sa rödtoppen.
"Menar du att vi måste gå i skolan, skaffa jobb och sedan dö. Alltså leva här i flera år?!" frågade Nesta.
"Det stämmer", svarade rödtoppen."Ni får bo på barnhemmet tills ni får en fosterfamilj, eller så. Barnhemmet ligger bara ett kvarter härifrån. Ni får skynda er, för dom skriver inte in barn efetr klockan sju."
"Bra, då går vi efa feta miffoskallar". John kollade förvånat på Nesta när hon sagt sin mening. Vart hade hon lärt sig dom där orden?
John och Nesta lämnade rummet och byggnaden. Dom kom ut på en stor gata med hundratals bilar, cyklar och människor. Hur sjutton skulle dom hitta och klara sig här?
|
|
|
|
