På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

min mammas kille ! - 5

Förlåt så himla mycket! Förlåt, förlåt och förlåt. Jag
har varit riktigt sjuk, alltså riktigt riktigt sjuk så jag
har inte kunnat lägga ut en ny del. Jag har legat på sjukan
i fyra dagar och min moster har inte hunnit lägga ut en ny
del som jag bad henne. Här har ni i alla fall en ny del, och
förlåt än en gång.

5

Helt förvirrad och chockad lyckades jag somna. Sams försvinnande tycktes fortfarande eka i väggarna. Jag var glad, ledsen och extremt förvirrad.
Sams händer överallt, man kunde fortfarande känna dem. Jag somnade nog med ett brett leende och en enorm skuldkänsla som skulle väcka mig om några timmar.

Sam:
’Jävla IDIOT!’, tankarna var riktade mot sig själv men på något sätt for en känsla av hat förbi och träffade Minna.
’De är Minnas fel!’, Sam kokade av ilska när han gick i vinterkylan.
’Nej…’, den ena tanken efter den andra förvirrade Sam, de fick honom att känna sig yr. ’Det är ditt fel!’
Sam visste inte vart han gick, han bara lät benen vandra. Han gick förbi alla små stugorna, upp till hotellet och satte sig i baren.
Han frös, han hade inte tagit någon jacka på sig och den var många minusgrader och inge vantar heller. ’Minnas fel…’, tänkte han men fick skuldkänslor för att han lastade henne så mycket. ’Mitt fel, jag vet, jag vet!’
”Vad ska du ha?” en svarthårig kvinna med en piercing i ögonbrynet och näsan stod i baren.
”Nå starkt.” svarade Sam trött och satte sig ner. Kvinnan log lite snett, men ändå flirtigt. Hon försvann iväg en stund.
Sam försökte att inte tänka på Minna, men hennes doft, hennes kropp, hennes mun dök alltid upp i hans tankar och han skämdes. Den var hans sambos dotter. Han hade bott ihop med henne i tre år. Han hade alltså känt Minna sen hon var 11 år! Det är ju sjukt! Vilken sorts människa var han egentligen? En sådan som tafsar på fjortonåringar? Sjukt, obehagligt och vidrigt!
”Varsågod!” sa den mörkhåriga kvinnan och sträckte fram ett litet glas med en bärnstensfärgad vätska i.
”Tack…” Sam var inte på humör för att flirta med henne. Han levde med Katrine och hennes dotter Minna. Han fick alltså inte tafsa på hennes dotter, tänka på hennes dotter, drömma om hennes dotter och absolut inte hångla med hennes dotter. Ändå hade han gjort det! Han hade hånglat, tafsat, drömt och fantiserat om en fjortonåring! Sam kände en våg av hat riktad mot sig själv. ’Fyfan för dig alltså!’.
Sam satt i baren nästan två timmar, sedan kände han att han var tvungen att gå hem. Han kunde inte bara lämna henne helt själv. Han lämnade baren och styrde stegen mot stugan. Det gick fortare att gå dit, för det var nerför. Den sista biten sprang han. Det var mörkt inne, hon kanske sov?
Försiktigt öppnade han dörren och klev in. Han vred om låset. Från fötterna hördes ett dämpat ljud. Han gled ur skorna och gick mot rummet som han lämnat Minna i. Hon låg i den övre delen av våningssängen. Hennes mun var öppen och ett sorts sörplande ljud smög ut ur rummet. Hon var så vacker, hennes läppar inte så långt borta, så mjuka så oemotståndliga.
Sam sköt Katrine ur tankarna, drog av sig byxorna och tröjan till kalsonger och t-shirt, utan att ens tänka. Sedan klättrade han upp till henne. Försiktigt kröp han upp bredvid henne. Aktsamt lade han sig ner bakom henne.
Minnas mun stängdes men andningen var fortfarande tung. Sam tog täcket från henne och drog över det på honom en bit. Han aktade sig för att röra i henne, hans kropp var fortfarande kall. Men Minna vände på sig, hon sov djupt och märkte inte ens när hennes varma ben mötte hans kalla.
Hennes mjuka panna stötte emot Sams och hennes andedräkt träffade honom i ansiktet, den luktade inte så jätte gott. Försiktigt smög han sin hand under täcket och lade den på hennes midja. Hon makade omedvetet närmare.
Sedan låg Sam där och försökte titta på henne i mörkret. Först långt senare lyckades han somna. Och han drömde inget, det var helt tomt. Sam var lycklig.

Solen lös Sam rätt i ögonen på morgonen. Han blinkade irriterad. Han tog ett djupt andetag och kände något som påminde honom om gårdagen. I Sams armar låg en under bar tjej, en härlig tjej, hans sambos tjej! Sam ignorerade den sista tanken, inget skulle förstöra den här helgen, efter den här helgen skulle allt vara över. Sam skulle gå tillbaka till Katrine, det skulle han förklara för Minna. Hon skulle förstå, de skulle få den här helgen tillsammans. Lite lycka kunde de väl ändå få.
Minnas kropp var varm och nära. Så nära att Sam kunde känna hur hennes bröst pressades mot honom när hon tog ett djupt andetag. Varenda gång gick det en rysning nerför ryggraden och en pirrande känsla i magen spred sig.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

eraaijka - 11 maj 09 - 12:23- Betyg: