kär i bästa vän prolog |
Jag minns den gången.
Den första gången jag såg dej
Jag kommer ihåg den gamla skolklockan som du stod under
och alla killar omkring dej
den enda jag såg var du
Jag har alltid älskat dej.
Sen den där dagen då jag såg dej första gången.
Prolog
Jag klev ut ur den klumpiga bilen och kände sommarsolens strålar mot min bleka panna. Vinden lekte med mitt hår medans jag blygt gick efter pappa mot den röda dörren. Han drog upp dörren och förvånades över hur lätt den var. Jag gick efter honom in och möttes av en medelålders gubbe som presenterade sig som Christer. Han såg vänligt på mig och bad mig följa med honom in på hans kontor. Han hade trängt in ett litet bord och fyra hårda stolar, som han bad mig sitta på. Pappa satte sig ner bredvid mig. Christer började prata om skolan, vilken klass jag skulle börja i och vilka tider som gällde. Jag suckade tyst och lutade mig tillbaka.
”Kom nu Julia. Du ska få träffa din nya klass.” sa Christer vänligt.
Jag sa något ohörbart och följde honom genom korridorerna. Han knackade på en gul dörr och öppnade dörren. Den ovanligt lilla klassen tränade sommarsånger och när jag rörde på min nätta små gympaskor tystnade hela klassen.
”Välkommen Julia! Du kan sätta dig där bredvid Sanna” sa läraren som Christer presenterat som Gunilla. Hon pekade mot en mellanblond tjej som granskade min kläder. Jag hade noga valt ut en blå kortärmade t-shirt och ett par blåa jeans som slutade under knäna. Jag satte mig blygt på stolen och tittade mig omkring i klassen. Mest vanliga killar och tjejer, ingen som utmärkte sig stilmässigt. Den gälla skolklockan ringde och alla tjejer flockades omkring mig.
”Julia, ska vi vara på rasten?”
”Vill du vara med och hoppa hopprep?”
Jag log och svarade.
”Jag… kan hoppa hopprep” sa jag blygt och gick ut i solskenet. Tjejerna sprang till boden och tog det långa repet och två tjejer började veva. Jag ställde mig i kö och tittade på de lekande barnen. Jag tittade bort mot skolklockan och såg ett par killar, som då vände sig om och pekade på mig. Jag tittade bort och kände hur blodet pulserade genom mina kinder. Men en bild fastnade på näthinnan. Bilden av dig.
|
|
|
|
