Novell, skriven av mig. |
En novell jag skrivit.
Ett helvete till liv.
Hej, jag heter Fina, jag är en tjej på 13 år som ska berätta om ett helt vanigt liv, nämligen mitt liv.
Jag har funnits på denna jord i 13 år, men tyvärr så blev det inte mer. För man vet aldrig vad som kan hända när ingen ser.
Det där lät kanske lite konstigt, men jag ska förklara för dig så du förstår.
Det var en vacker dag i juli, och vädret var perfekt.
Alla var ute och lekte eller träffade kompisar, förutom jag då, jag fick inte gå ut för min pappa. Han sa att jag var för stor för att vara ute och leka, och jag blev sur på honom. Men jag höll tyst, för jag visste att när pappa blev sur blev han riktigt sur och då blev han farlig. Det hade jag fått lära mig när jag var liten, var man elak slog han mig. Och var man dålig i skolan slog han mig tills jag bad om nåd. Kanske inte så snällt, men han var min pappa och jag älskade honom mest. För min mamma var död. Hon tog sitt liv när jag var 8 år, men det pratar vi aldrig om, jag och pappa.
Efter min mammas död blev pappa rädd att mista mig, så han slog mig för han trodde det skulle få mig att bli ett bättre barn. Det hjälpe inte, men jag var försiktig med vad jag gjorde i alla fall.
Den där dagen var hemsk, det vet jag. Jag var 13 år, och visste att pappa skulle bort över dagen. Så jag bestämde mig för att gå ut och träffa kompisar medans han var borta, men jag visste inte att han skulle komma tillbaka tidigare.
Han såg mig stå med kompisar, och han blev rasande. Han skrek på mig och sa åt mig att åka med honom hem. Jag hade inget val, jag åkte med honom hem.
När vi var hemma så kände jag det första slaget, han slog med en stekpanna i mitt huvud. Jag ramlade ner på golvet och vred mig av smärta. Men det stoppade inte honom, han slog igen. Och igen. Han slutade när han såg att jag låg i fosterställning och grät små tysta tårar. Då slutade han slå mig. Men han var inte klar. Han sa åt mig att gå in i sovrummet och sätta mig på sängen. Jag satte mig på sägen som han sa. Sen tvingade han mig ta av alla mina kläder. Jag blev förtvivlad, tänk om han såg alla mina skärsår?
Och ett helvete bröt lös när han såg mina armar, ben och mage. Han blev sur och ledsen. Och så tog han av sig sina kläder. Jag blev rädd, ”vad ska han göra nu då?” tänkte jag. Och så gick han fram till mig, tog sin stora kuk och stoppade in den i mig. Det gjorde ont, för ont. Jag skrek på hjälp. Men pappa bara höll för min mun och slog mig i ansiktet för att få tyst på mig. Jag tystnade. Han sa åt mig att stöna. Jag tittade på honom med stora gråtfyllda ögon. Han skrek åt mig ”att nu stönar du för fan din jävla ungjävel!” och jag stönade. Fastän det gjorde ont och han tvingade mig stönade jag. ”Låt det vara över snart,” tänkte jag när pappa långsamt drog ut sin kuk ifrån mig.
”Stick härifrån! Och Fina, det här har inte hänt, säger du det här till någon dödar jag dig, okej?” sa han med bestämd röst.
”J-ja-a f-f-ar,” stammade jag fram.
”Bra, stick nu.”
Jag sprang in på mitt rum och låste dörren.” Ingen ska få se mig såhär” tänkte jag.
Och sen tog jag fram rakbladen. Dom vackra rakbladen. Dom som alltid räddat mig från pappa.
Jag skar mig hela natten. Jag skulle inte dö, bara skada mig själv för att visa mig själv viken besvikelse jag var. Mitt fina vita lakan blev rött av allt blod. Jag visste att pappa skulle döda mig när han såg mitt nya lakan, men jag brydde mig inte. Allt som betydde något var blodet som rann nedför mina armar. Och ben. Och mage. Och inget kunde stoppa mig.
Nästa dag gick jag till skolan, en timmes promenad, för att kunna tänka igenom mina val. Jag kom fram till att jag måste rymma, fastän pappa skulle döda mig. ”Jag vill inte bli våldtagen mer,” tänkte jag när jag gick igenom parken utanför mitt hus.
Det var en vacker dag, solen sken och log mot mig. Jag ville bara gråta, allt var så hemskt!
Jag slutade slösa tid på det och stannade innan skolan.
- Nu eller aldrig Fina, välj ditt val, sa en av rösterna i mitt huvud.
Jag sprang fort som fan hem, allt för att slippa se min pappas min om han skulle se mig då.
Jag tog snabbt alla mina pengar och åkte till tågstationen. Där bokade jag ett tåg till Göteborg, där skulle pappa aldrig hitta mig.
Jag fick vänta i en timma innan tåget gick, medans jag väntade åt jag godis och läste en tidning.
- Hej, ska du också till Göteborg? Frågade tjejen som satte sig bredvid mig, hon var otroligt söt. Hon hade långt rosa hår, men blåa och gröna slingor i.
- Ja, eller… egentligen rymmer jag, sa jag och tittade bort och rösterna sa ”Vad fan Fina? Tänk om hon ringer polisen, jävla idiot!”
- Oj, jaha, jag ska inte blanda mig in i ditt liv, men om du vill prata under resan är jag sällskaplig av mig, sa hon och log.
- Tack, ja, gärna, jag gillar egentligen inte att åka tåg.
- Men det gör inte jag heller, men jag ska åka och träffa min bästa kompis, som flyttat till Göteborg. Hon är skit snäll, om du vill kan du få träffa henne.
- Tack, vad snäll du är mot mig, du är faktiskt den första som pratar med mig frivilligt, sa jag och tittade bort. Tåget började röra på sig och flickan började prata med mig, hon sa allt möjligt till mig. Vi pratade hela resan och jag började få känslor för flickan bredvid mig.
- Du, jag vet inte vad du heter, så vad heter du? Frågade hon mig.
- Jag heter Fina, vad heter du? Sa jag och log.
- Åh, vilket fint namn, jag heter Tina, usch det är ett sådant fult namn.
- Nej, det är ju ett fint namn, jag hade gärna hetat så, sa jag och log ett jätte stort leende.
- Men tack, föresten hur gammal är du?
- Jag är bara 13, hur gammal är du?
- Jag är 15, sa hon och log.
- Okej, sa jag och tittade in i henne ögon och såg att hon inte var elak.
- Nej nu ska jag lyssna på lite musik och läsa lite, men säg till mig bara om det är något, okej?
- Visst, tack för allt.
- Det var så lite så, sa hon och gav mig en puss på kinden, en vänskapspuss bara och började läsa en bok hon hade med sig i sin väska.
Snart var jag framme i Göteborg, innan jag klev av tåget fick jag Tinas nummer och hon fick mitt. Och sen gav jag mig ut för att försöka leva ett liv, men det misslyckades.
Det var så att en av pappas kompisar hade sett mig gå på tåget mot Göteborg, och sen sagt det till min pappa. Då hade han blivit rasande och tagit bilen och åkt hela vägen från Stockholm till Göteborg. Och gissa om han var rasande när han såg mig, låt mig berätta hur allt hände.
Det var senare samma dag som jag åkt till Göteborg och jag hade bestämt träff med Tina och hennes kompisar. Vi skulle träffas klockan 6, och jag var där en kvart innan, jag hade ändå inget annat för mig. När jag såg Tina blev jag nervös, och det blev inte bättre av att hon var med ungefär 10 andra personer också. Men det var lite lättare att det inte bara var äldre tjejer, utan både små och stora, killar och tjejer som gick efter Tina. Och när Tina såg mig sprang hon fram och pussade mig mitt på munnen och jag blev helt röd i ansiktet, vilket hon såklart såg, men hon skrattade lite åt det och tog sen min hand och sa:
- Alla, det här är Fina, och hon är min, så se men inte röra, haha, sa hon stolt och såg på mig och jag hatade mig själv för jag inte vågade säga något.
- Tjabba snygging, sa en kille som säkert var över 17 och jag blev mer generad och gömde mig bakom Tina.
- Haha, den lilla är lite feg, sa en tjej.
- Haha, men hon är så söt, erkänn att ni tycker det, sa Tina.
- Självklart, sa flera stycken och sen gick vi iväg mot en badstrand.
Senare satt jag i Tinas knä och några spelade gitarr och brasan brann framför oss. Allt var så mysigt och jag vågade prata med alla och alla var snälla mot mig.
- Du Fina, jag måste snart dra hem, annars dödar morsan mig, men vart ska du sova inatt? Sa Tina till mig.
- Jag vet faktiskt inte, får jag sova hos dig? Frågade jag och blinkade med ögonen och Tina skrattade.
- Självklart får du det söta unge, sa hon och kysste mig, och jag blev generad igen.
Sen sa vi hejdå till alla på stranden och sen tog Tina min hand och vi gick tillsammans hem till henne.
Trodde vi då. Men när vi gick mot hennes hus kom en bil jag kände igen körande mot oss, och jag skrek.
Stackars Tina den kvällen, hon måste ha blivit livrädd, men i alla fall, Tina drog in oss båda bakom en skylt, men det hjälpte inte. Pappa bromsade in och slog upp dörren. Han gick fram till mig och låtsades vara snäll och sa fina saker till mig och att jag måste följa med honom hem, annars var jag en stygg flicka. Så jag sa hejdå till Tina, kysste henne och sa, ”Förlåt mig.” och gick iväg till bilen och vi åkte iväg.
Pappa orkade inte åka hem den dagen, så vi tog in på ett hotell över natten. Men det visade sig att den natten skulle vara den hemskaste i mitt liv.
Jag hade varit en mycket stygg flicka och för det skulle jag ha sex med honom. Sen skulle jag suga av honom, och han tvingade mig svälja sperman. Och jag höll på att kräkas, men det fick jag inte.
Sen började han slå mig. Hårdare och hårdare. Jag började gråta, han sa hur dum och ful jag var. Och vilken besvikelse jag var för honom.
Sen fick han nog och somnade. Jag såg min chans, jag var smutsig, ingen kunde stoppa mig nu, inte ens Tina, min enda kärlek.
Så jag tog med mig alla mina rakblad och knivar och gick ut i natten. Det var svalt ute, och jag sprang till den högsta bro jag kunde hitta.
När jag var på bron skar jag sönder mig själv, blodet rann ifrån mig. Sen skrek jag i natten.
Mitt sista skrik. Ingen skulle höra när jag dog.
Så jag bestämde mig, gick upp på broräcket och skrek ”Förlåt mig!” ut i natten. Sen hoppade jag.
I luften levde jag, och inget kunde stoppa mig.
Jag slog hårt i marken, asfalten var hård.
Blodet rann från det som var kvar av min kropp.
Jag var död, men ändå log jag.
Min död tog hårt på alla. Tina slutade le och min pappa började supa. Han söp hårt varje kväll, han försökte få tillbaka mig genom supandet, men alla visste att det inte gick att få tillbaka mig. Jag var död. Nu och för alltid.
© by GayBollen
|
|
|
|
