Sagan om skogsporten [del fyra] |
Hej hopp. I denna del blev det lite rörigt, men man förstod lite i alla fall. Läs och kommentera, tack!
John skrämdes av åsynen rakt fram. Vad sjutton hade hänt med skogen? Skogen hade altid varit den plats som han tänkte på vacker och fridfull, men nu var den tvärtom. Träden var kolsvarta och inte ett djur sysntes till. Inte ens blommorna på sidan av stigen fanns kvar. Det var som att någon hade tänt eld på skogen, och att det här var resterna som fanns kvar.
Joh och Nesta började gå in i skogen, bara för att titta runt. John kände att han var rädd, vad som helst kunde ju vänta bakom ett träd eller något. Även fast John tyckte att det var en pinsam gest så tog han tag i Nestas hand, bara för att veta att hon var där.
Hand i hand gick dom djupare in i skogen till den plats de lekt på som barn. Där väntade en rejäl överaskning. Mitt i dungen stod en svart port med en svart siluett brevid. Nesta var påväg att vända och springa därifrån, men John höll kvar henne.
"Vem är du?" frågade John siluetten som drog av sig luvan. Där gömde sig en man i kanske 25-30 årsåldern. Han var inte direkt ful enligt Nestas bedömning. Men hans leende var lite skrämmande.
"Ja du, jag tänkte fråga detsamma", svarade han retsamt. Utan att varken John eller Nesta märkt det stod det nu en hel armé med svartklädda personer runt dom.
"Vad vill ni oss??" frågade Nesta med skrämd röst.
"Vad tror du?! Ge er saft och bullar?" sa mannen sarkastiskt. John klämde Nestas hand.
"Men vad har vi gjort er?" frågade John.
"Egentligen.........ingenting. Men vi behöver er, några som bor här, för att komma tillbaka till våran tid", sa mammen.
"Vadå? Är inte det här eran tid?" frågade Nesta förvånat. Mannen tog fram ett litet föremål som såg ut som en liten låda med en massa knappar på.
"Vet ni vad en sån här kallas?" frågade han. Nesta och John skakade på huvudena.
"En mobiltelefon" sa mannen extra långsamt. "Ni vet ju vad en telefon är? Det här är en likadan, fast bärbar" förklarade mannen."Vi är från framtiden, det finns sådana här uppfinningar där. Och vi behöver eran hjälp till att öppna porten här, så att vi kommer hem. Förstår ni?" frågade mannen. Nesta och John nickade.
"Men vi kan väl ändå få veta vad du heter först?" frågade Nesta.
"Jag heter Rasmus, men vad har det för betydelse?!" frågade Rasmus.
"Egentligen ingen, men jag var bara nyfiken. Men vad ska vi göra med porten? Vi kan ju inte trolla precis" sa Nesta.
"Jag kommer säga några ord som ni sedan upprepar, okej?" sa Rasmus. Nesta och John nickade.
"Bra, då kan vi börja" sa Rasmus nöjt. Han sa några ord på något annat språk som John inte förstod, men han sa efter som det lät. Efter någon minut var de klara och porten öppnades med en duns och ut strömmade ett väldigt ljust ljus som bländade dom.
Rasmus knäppte en gång med fingrarna och gick sedan in genom porten och försvan. Alla de svartkläda personerna gick efter, och likadant som Rasmus, bara försvan.
"Jahopp, det var det" sa John och vände för att börja gå hem.
"Ja, tydligen" sa Nesta och vände sig också om. Men hon gjorde det för fort, och snavade på en rot och rammlade in genom porten, och försvan.
Nu är jag ju lite stolt över mig själv, och mina fingrar är slut. Så gör mig glad och kommentera! haha, tack och hej.
|
|
|
|
