En svag doft av vanilj {Del 2 |
Sitter här och knaprar nötter efter ett alldeles jättehårt spinningpass på friskis&svettis. Så hårt att jag drack en 1,5 liters flaska Ramlösa under träningen xD Är helt slut i kroppen, och hjärnan, och mina fötter luktar apa :) Men känner mig riktigt duktig faktiskt! Spinning är grymt!<3
Men, åter till det relevanta va? Jo jag har skrivit lite mindre än halva nästa del, men har ingenting för mig ikväll, så jag kör hårt nu fram till middagen och fortsätter sedan därefter ;)
Skulle tro att ni får del 3 senast i morgon, men har ni tur så kanske redan ikväll :)
Det kanske känns som att ingenting händer i dessa två första delar, men det kommer. Jag lovar ;)
Kommentera gärna :)
Kram,
Julia.
Del två
If you ain't there ain't nobody else to impress
”Axel har fest ikväll. Rasmus frågade om inte vi kunde gå dit”, sa jag i telefon till Nadja.
Jag stod framför helfigursspegeln som var uppsatt på en av kortsidorna i mitt rum, och betraktade den marinblå klänningen som jag höll upp framför mig. Jag granskade den noga och undrade om den skulle framhäva någonting hos mig som Rasmus inte tidigare hade sett.
”Men det vet jag väl. Hade du inte tänkt gå, eller?” stönade Nadja i telefonen.
Självklart visste hon det.
”Jo”, sa jag och kastade ifrån mig klänningen med en kort suck och gav den en ogillande blick. ”Jag bara undrade. Men vi ska alltså dit?”
”Absolut!” sa Nadja bestämt i andra änden. ”Inte en chans att jag missar det.”
”Jag misstänkte det”, sa jag och drog ut nästa klänning ur garderoben. Det var en knälång, rosa tubklänning, som smet åt över bröstet och blev mer plufsig från midjan och neråt, prydd med spets.
Jag hade köpt den ett år tidigare, till min kusins bröllop och inte använt den sedan dess. Egentligen var den rätt så fin, men jag var osäker på om jag skulle komma i den igen och om jag gjorde det så hade jag fasansfulla misstankar om hur mina ben skulle se ut i den.
Jag slängde den ifrån mig så att den hamnade ovanpå den andra klänningen utan att fundera något mer.
”När ska vi träffas då?” frågade jag Nadja istället.
”Vet inte”, sa hon lite smått frånvarande. ”Shit, visste du att det typ bara är tjugo procent av alla människor i USA som tvättar händerna efter att ha varit på toaletten?”
Jag stönade högt.
”Säg inte att du sitter och tittar på Oprah igen?” sa jag irriterat och himlade med ögonen.
”Jo, och jag förstår inte vad du har emot det. Det är faktiskt väldigt allmänbildande”, propsade Nadja.
”Säkert”, muttrade jag irriterat och spanade in i min garderob på jakt efter vad som helst som kunde kännas lockande att ha på sig en kväll som denna.
Jag kunde inte förstå hur en garderob som annars var så överfull som min var, plötsligt kunde trolla bort alla kläder som var något sånär användbara när man behövde dem som mest.
”Vad ska du ha på dig?” frågade jag, fullkomligt obrydd över att jag avbröt Oprah mitt i en mening.
Nadja tvekade en stund innan hon svarade.
”Jag vet inte riktigt… kanske typ kjol och ett linne eller någonting”, sa hon frånvarande.
”Tack då”, muttrade jag surt och kände hur mitt goda humör sjönk alldeles för snabbt.
”Vad är det med dig?” frågade Nadja.
Jag svarade inte med en gång. Tittade bara på alla utrivna kläder som täckte golvet helt och hållet, och undrade hur galen min mamma skulle bli på en skala när hon såg röran på mitt rum.
Men en klädkris var en klädkris, och man kunde inte göra mycket åt det om man inte provade igenom allt man ägde minst två gånger.
”Jag hittar ingenting att ha på mig”, klagade jag och började långsamt samla ihop alla kläder i en stor hög, i ett lamt försök att minska mammas raseriutbrott som jag visste skulle komma förr eller senare, när hon spanade in på mitt rum.
”Men ta de där ljusa jeansen du köpte förra månaden. Levi’s var det va?” sa hon.
”Ja… men jag har ingen tröja till”, suckade jag uppgivet och knölade ner alla hopsamlade kläder i närmsta byrålåda.
”Nehe…” sa Nadja och verkade inte det minsta bekymrad över mitt akuta problem.
Vi var tysta en stund, medan båda satt och funderade på sitt. Jag tittade surmulet ut över mitt lilla rektangulära rum.
Sängen var obäddad och det låg kläder i den. Golvet var nersölat med kläder och andra grejer, som hårborstar, hårtorkar och sminkgrejer. På skrivbordet som stod intill den mörklila fondväggen stod min laptop som jag fått i julklapp knappt ett halvår tidigare. Den var påslagen, men stod i viloläge.
”Shit! Mamma kommer och jag lovade att städa innan hon kom hem. Måste lägga på nu!” rabblade Nadja så snabbt att jag först inte uppfattade vad hon sa.
”Jaha...?” sa jag frågande och höll prövande upp ett par mörka jeans i luften, men skakade på huvudet åt mig själv.
”Kommer förbi dig halv nio. Puss hej”, sa hon och med ett litet klick var hon borta.
”Tack för hjälpen då”, muttrade jag buttert och la ifrån mig telefonen på sängen. Jag rotade fram de ljusa Levi’s jeansen som Nadja hade föreslagit och tittade undersökande på dem.
De var helt rena för jag hade tvättat dem bara någon dag tidigare och inte använt dem sen dess. Problemet var just vad jag skulle ha till dem.
Jag gick ut ur mitt rum och var noga med att stänga dörren efter mig så att inte mamma skulle råka kika in av misstag. Det var mycket bättre om hon såg hur stökigt det var när jag inte var hemma, så att hon kunde bli arg i sin ensamhet först, och sen var lite lugnare när jag kom hem, så att den utskällning som väntade inte var fullt så ilsken och kraftig som den annars skulle vara.
Jag smög in i hennes sovrum och öppnade försiktigt dörren till hennes garderob. Där hängde massvis med blusar och kjolar som inte alls föll mig i smaken, men jag visste att det fanns en eller ett par stycken lite längre blusar i vitt tunt tyg med milt rosa mönster som skulle passa perfekt till mina jeans.
Jag sökte igenom hela hennes garderob och hittade inte vad jag sökte förrän bland de sista plaggen som hängde längst bak.
Jag höll upp blusen bredvid jeansen och kände genast att det var precis vad jag hade letat efter. Det skulle se bra ut på min kropp, och mina armar skulle se mycket smalare ut i de bylsiga tre-kvarts ärmar som blusen hade.
Jag smög ut ur rummet igen, noga med att lämna allt precis som det hade varit, och tassade försiktigt tillbaka till mitt eget rum, där jag snabbt drog på mig jeansen och trädde blusen över huvudet.
Det såg inte lika bra ut som jag hade föreställt mig, men det var godtagbart och jag visste att ingenting annat skulle passa för kvällen.
Medan jag funderade på vad jag skulle hitta på för roligt med mitt blonda hår, satte jag på musik och började sminka mig. Jag var riktigt på humör för fest, och såg fram emot en helkväll tillsammans med roligt folk, och framförallt med Rasmus.
Jag var så nöjd att jag utan att riktigt märka det började sjunga med i låten som spelades utan att bry mig om ifall det hördes ut genom den stängda dörren.
Någon timme senare, stod jag färdig i hallen. Jag som fått för mig att mamma varit hemma, hade kommit på att hon jobbade kvällspass på sjukhuset idag, och inte skulle komma hem på ett tag. Så det var bara att hoppas att hon inte skulle titta efter just den blusen som jag lånat, så skulle hon förmodligen inte märka någonting.
Jag hade lockat mitt hår lite grann så att det var några korkskruvslockar här och var, som la sig snyggt mot mina axlar och blandade sig fint med mitt självfall. Jag hade blusen på mig och runt halsen hade jag trätt ett långt pärlhalsband, av plast, i dubbla varv.
Nöjd med min look, tog jag tag i den rosa lilla väskan med en tung kedja som axelband som jag köpt på H&M under rean, och stoppade ner det nödvändigaste. Mobil, busskort, nycklar och lite pengar som kunde användas om nöden krävde det.
Jag sprayade ett sprut med parfymflaskan som var på god väg att ta slut och försäkrade mig om att allting var med innan jag lämnade mitt rum och gick ut i hallen för att leta reda på ett par lämpliga skor.
Efter en stunds funderingar tog jag bara mina vanliga vita Converse som passade till i princip allt, och var i stort sett klar precis lagom till att Nadja ringde på min mobil.
”Jag står utanför”, sa hon hetsigt och alldeles för högt i luren. ”Det blåser kallt så skynda dig!”
Jag sa att jag var på väg och la på, greppade den naturgröna tygjackan i farten och skyndade ut genom lägenhetsdörren.
”Äntligen!” sa Nadja lättat när jag klev ut genom porten.
”Du kan väl koden? Varför gick du inte in?” frågade jag förbryllat och drog jackan tätare kring kroppen, medan jag förstod att hon faktiskt inte hade överdrivit om att det blåste kallt.
”Du vet hur jag är med siffror. Det går inte”, sa hon irriterat och skyndade på stegen mot busshållplatsen. Jag skyndade efter, lätt skakandes på huvudet, medan jag undrade varför hon inte frös ihjäl i sitt tunna linne och korta kjol.
”Line är redan där”, sa Nadja medan hon gick. ”Skynda dig, bussen kommer om en minut och jag vill inte missa den.”
Jag småsprang ikapp henne, och gick sen med snabba steg efter henne.
”Hur kom hon dit då?” frågade jag förvånat.
Line var min andra bästa vän, och betydligt mer lik mig än vad Nadja var. Nadja var mest förhastad och gjorde saker utan att tänka efter.
Line och jag stod mycket närmare varandra i vår relation, och höll oss på samma nivå med saker och ting. Vi hade känt varandra sen början av gymnasiet, medan Nadja först börjat vara med oss början av andra året, vilket då nästan var ett år tidigare.
”Jag vet inte. Tror hon kände någon som skulle dit som åkte bil, eller hur det nu var”, sa Nadja och slog sig ner på bänken i busskuren som vi nu hade nått.
”Jaha?” sa jag och höjde förvånat på ögonbrynen, men sa ingenting mer om det. Istället valde jag att fråga Nadja om betydligt mer väsentliga saker för tillfället. ”Vet du var den här Axel bor över huvud taget?”
”Typ fem minuter från centrum. Det är jättelätt att hitta. Han bor i ett av de där fyrkantiga, vita husen som ser likadana ut du vet?” svarade hon och ritade upp en kvadrat i luften med ena pekfingret. Jag nickade förstående, och visste vilka hus hon menade.
Det vibrerade i min väska, och jag tog upp min mobil och tittade på displayen som talade om för mig att jag hade fått ett nytt sms.
Från Rasmus:
Är du på väg? Det är så tomt här utan dig :(<3
Jag kände mig alldeles varm inombords och kunde inte låta bli att le åt det, medan jag knappade in ett likvärdigt svar om att vi snart var framme.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | because - 25 jun 09 - 17:19- Betyg:  | | gud va bra du skriver! :D | | JessicaKarlsson - 5 maj 09 - 14:33- Betyg: | ååh, vilken söt novell :))
du får verkligen ut känslorna på ett bra sätt, och man förstår precis hur hon känner sig :)
mejla :D :D | | ofyndig - 5 maj 09 - 14:08 | | MEERAA | | LoveMusic - 4 maj 09 - 20:38 | Ehmm, som alla andra redan har sagt; man ser verkligen allting framför sig. Och eftersom att så många redan har sagt det, så är det nog inte av faktorn att de har bra fantasiförmåga, utan för att du är bra på att beskriva saker och ting.
Sen måste jag bara nämna lite i förbigående, att du redan nu verkar beskriva personligheter bra, och det är suveränt att kunna göra det såhär tidigt :)
Jag har sagt att du är duktig - rent allmänt - på att skriva, visst har jag det? Kanske inte i denna kommentaren, men annars, på msn och i andra kommentarer? För det är du. Väldigt duktig. :) | | the-rose - 4 maj 09 - 20:27- Betyg: | | som många har sagt, du skriver beskrivande så att man kan se det framför sig. Jättebra skrivet ^^ | | NeMriA - 4 maj 09 - 19:30- Betyg: | men shit :O
de säger att jag skriver bra, du skriver ju typ 600 gånger bättre o.o
riktigt bra tycker jag, och rasmus verkar vara söt höhö xD
jag lägger till dig som vän så jag kan se när du har lagt upp nya delar :)
<3 | | vargunge - 4 maj 09 - 19:20 | | bra<3 :D | ossika - 4 maj 09 - 18:50- Betyg:  | | Snyyggt! <3 | | prickigthallon - 4 maj 09 - 18:35- Betyg: | "tog jag tag i den rosa lilla väskan med en tung kedja som axelband "
Det här låter bestämt som en väska jag har hört om förut x)
Puss på dig och du skriver fullkomligt underbart, du kan verkligen skriva något fantastiskt av en helt vardaglig grej.
Du är fortfarande bäst i världen, kom bara ihåg det!
puss :* | | Rosapapper - 4 maj 09 - 17:58- Betyg: | | Skiiiiitbra:D! skynda dig med fortsättningen:> | | Mp3 - 4 maj 09 - 17:56 | Jag sitter och ler, dels över att Rasmus är så otroligt söt och dels för att du beskriver allting så fantastiskt. Jag kan inte släppa det. Du skriver grymt människa och ifall du någonsin skulle tvivla på det så läs igenom de delarna som du hittils skrivit av denna novell och så tvivlar du inte mer!
<3 | | JaneEyre_love - 4 maj 09 - 17:54- Betyg: | Nice, man ser verkligen allt framför sig och det är riktigt bra (Y)
Mejla gärna när nästa ligger ute (A) |
|
|
|
