En svag doft av vanilj {Del 1 |
Nu är det såhär att jag måste äta och vi har gäster. Men jag har alltså skrivit detta och en del till, sen ska jag försöka skriva mer idag eller i morgon :D Mer kommer inom kort.
Glöm inte att kommentera konstruktivt :) I like that, och säg gärna om det är någonting ni tycker jag ska ändra på. Nämn gärna om ni tycker att någonting är bra också :) Det är alltid kul att höra.
Vill ni ha mail om nästa del så nämn det bara i kommentaren så skickar jag :)
Hope you like it,
Klart slut!
Julia.
Del ett
It's the beat my heart skips when I'm with you
Det var lördagsförmiddag i början av maj. Det var en av de första gångerna solen sken så att det faktiskt värmde, och jag satt barfota i gräset och lekte med ett av de alldeles gröna stråna med ena stortån. På planen framför mig sprang ett tjugotal killar fram och tillbaka med den vita bollen rullandes mellan dem.
”För helvete killar! Backa hem! Backa hem!” hörde jag en av tränarna vråla till dem, knappt hundra meter ifrån mig.
De tio killarna som sprang runt på planen i ljusblå matchtröjor började genast backa tillbaka till sitt mål, ropade taktik till varandra och såg med ivriga ögon åt fotbollens håll.
”Fan, fan, fan, fan…” muttrade tränaren och drog stressat handen genom håret.
Jag log smått för mig själv och riktade sen åter blicken åt de joggande killarna inne på plan. Det var framförallt en av dem som drog till sig min uppmärksamhet.
Han knyckte på nacken så att det mörkblonda håret försvann ur hans mjukt, mörkgrå ögon. Följde bollens färd över gräset.
Rasmus. Min Rasmus.
”Jag fattar inte hur de kan vara så roligt att jaga en boll fram och tillbaka?” sa Nadja och sträckte ytterligare lite på halsen och försökte fånga upp varenda millimeter av ljus som sken över henne.
Jag vred på huvudet och betraktade min vän som låg med linnet uppdraget till brösten, utsträckt i gräset, blundade och värmde sig i solen.
Nadja hade för länge sedan gett upp försöken att hänga med i vad som hände i matchen som pågick. Hon hade aldrig varit sportintresserad, egentligen inte jag heller, och enda anledningen till att hon hade följt med mig var på grund av att det var strålande sol, snygga killar och chans för henne att bli ännu lite brunare än hon redan var.
Jag svarade inte. Vred bara tillbaka huvudet mot spelplanen i precis samma ögonblick som bollen for lite för långt åt vårt håll och rullade ut över den decimetertjocka vita linjen som markerade var planen övergick till åskådarplats.
Rasmus sprang efter bollen så snabbt att han nätt och jämnt stanna innan jag kom i vägen.
Han böjde sig ner och plockade upp bollen, och stod så mycket i motljus att jag fick kisa med ögonen när jag tittade upp på honom när han hade rest sig.
”Hej snygging”, sa han och log sitt vanliga, alldeles för charmiga leende som alltid fick mig att rysa.
”Hej”, sa jag och log stort.
”Vad tycker du?” frågade han och började gå baklänges, med bollen under ena armen.
”Du krossar dem.”
Han skrattade till och det skälvde till av välbehag i min kropp när hans hjärtliga skratt nådde mig.
”Jag vet”, sa han nöjt. Sen kysste han sina fingertoppar, och låtsades blåsa iväg kyssen mot mig, innan han vände om och joggade bort med bollen till resten av laget.
Jag kände rodnaden stiga på mina kinder och såg drömmande efter honom.
”En annan grej jag inte fattar är varför du ens kommer hit”, fortsatte Nadja bredvid mig.
”Vad menar du?” frågade jag och tvingade mig själv att slita blicken från Rasmus ryggtavla.
”Ellen”, suckade hon och himlade med ögonen. ”Du gillar inte sporten, och det är ju knappast så att ni hinner umgås medan han spelar?”
Jag kunde inte låta bli att skratta.
”Men det är ju roligt att se honom göra någonting han älskar”, svarade jag och kände mig plötsligt tjugo år äldre än jag verkligen var.
”Du menar förutom att ha sex med dig?” flinade hon och såg upp från sin plats i solen. Hon såg retsamt på mig, och jag visste att hon bara sa så för att retas.
Hon visste mycket väl att jag kände mig obekväm i att prata om just det. Kanske var jag pryd, eller bara blyg, men jag upplevde att de gångerna jag och Rasmus kommit varandra så nära det går att komma en annan människa, var någonting mellan oss.
Mellan våra kroppar och våra sinnen.
Nadjas uppfattning var nästintill raka motsatsen. Hon tyckte att sex var någonting man skulle prata högt om, och hon hävdade många gånger att den tabu som fallit över sex som samtalsämne var ren idioti, och skulle motsägas tills den försvann.
”Lägg av”, sa jag, fast med skratt i rösten, och puttade till henne lite löst där hon låg. Hon skrattade.
”Äh, vadå? Ni två är ju som gjorda för varandra. Ni är så jävla perfekta tillsammans”, sa hon och la sig tillrätta i gräset igen. ”Och säg inte emot, för du vet att det är sant.”
Jag skakade roat på huvudet, och återgick till matchen.
Rasmus lag hade vunnit matchen, utklassat motståndarlaget. Krossat dem.
Han gick med ena armen om mina axlar, log stort och verkade njuta av segern i högsta grad. Jag tryckte mig hårt intill honom, som besatt av att känna hans vältränade kropp mot min, och han kysste ömt mitt hår.
”Du var jätteduktig”, berömde jag honom, och kunde inte låta bli att känna mig lite stolt över min pojkvän. Han var utan tvekan bland de bästa i laget. Bara under den här matchen hade han gjort fyra mål av de fem som gjorts, och han var helt fenomenal på att hitta dolda öppningar mellan motståndarlagets spelare.
”Tack”, sa han och leendet på hans läppar blev större. ”Att du faktiskt såg på! Jag visste inte att du var en sån fotbollsfantast.”
”Jodå. Det bästa jag vet”, sa jag ironiskt. Han skrattade till lite kort, tryckte mig lite hårdare intill sig för en kort stund.
”Du kommer väl till Axels fest ikväll, och firar?” frågade han, medan vi svängde av mot stora vägen i riktning mot busskuren.
”Axel?” upprepade jag i frågande ton. ”Ska jag veta vem det är?”
”Målvakten”, informerade han mig medan han hissade upp den stora träningsbagen lite högre på axeln.
”Jaha…” sa jag och försökte få fram en bild av honom, utan framgång.
”Brunt hår, rätt liten kille. Helt grym målvakt. Jag fattar inte hur han hinner slänga sig sådär efter alla bollar som kommer flygande… Det är ju inte ofta han släpper in”, sa han, mer till sig själv än till mig.
”Jag vet inte”, svarade jag med tankarna inriktade på festen. ”Nadja sa någonting om att hon ville träffas ikväll…”
”Men ta med henne också då”, sa Rasmus och tittade ner den decimetern som skilde oss i längd. ”Jag bryr mig inte. Jag vill bara att du ska vara där.”
Jag blev rörd när han sa så. Kände att jag faktiskt betydde någonting för honom. Att han ville träffa mig där, mitt bland alla sina kompisar.
”Jag kan höra med henne”, sa jag för att inte lova någonting jag inte skulle kunna hålla. Han log varmt, och stannade mig med en lätt handtryckning.
”Gör det”, sa han och fattade min andra hand. Han var så lång att han fick böja rejält på nacken för att hamna på samma nivå som jag med huvudet, men han gjorde det, och pressade nästippen mot min.
”Jag ska”, mumlade jag och tittade in i de ljusgrå ögonen. De var häpnadsväckande, och jag blev alltid lika förundrad när jag betraktade dem. Undrade hur de kunnat bli så grå, med de mörka stänken i sig.
”Bra”, sa han lågt, nästan i en viskning.
Så kysste han mig. Hans svala läppar mot mina.
Mjukt.
Ömsint.
Jag hörde mig själv nästan flämta efter andan, i samma stund som hans tunga snuddade vid min. Men han verkade inte bekymrad. Förmodligen var han så van vid mina inandningar att han inte brydde sig om dem längre.
Han drog sina fingrar genom mitt hår, och jag knäppte mina händer bakom hans nacke. Tryckte honom hårdare mot mig, och kysste honom alltmer intensivt. Jag fingrade med ena pekfingret i hans nacke, och kände hur hans mungipor drogs uppåt i ett lätt leende, medan han ännu kysste mig sådär mjukt som bara han kunde.
Långsamt, drog han sig ifrån mig, och jag lossade motvilligt mitt grepp bakom hans nacke och lät händerna glida ner till hans midja istället. Jag lutade mig lätt bakåt och betraktade hans perfekta kropp.
Han hade mörkblont hår, som var precis lagom långt, så det hängde ner lite i pannan och stack honom lite smått i ögonen, så att gesten att knycka på nacken och svepa bort det hade börjat bli en vana.
Han hade ganska skarpa haklinjer, och hans mun var fyllig. Kyssvänlig brukade jag kalla den. Näsan var precis lagom stor, och de grå ögonen hade ett vänligt uttryck som fullbordade hans utseende som perfekt pojkvän.
Han log ner mot mig, och jag strök handen genom hans mjuka, blonda hår. Han var lätt fuktig efter den snabba duschen han tagit i omklädningsrummet efter matchen, medan jag väntat utanför.
”Jag ska försöka övertala Nadja att gå på festen”, lovade jag, och kände hur gärna jag verkligen ville gå. Han sken upp när jag sa det.
”Om jag känner Nadja rätt så tror jag inte att den delen är särskilt komplicerad”, sa han roat, och jag kunde inte annat än att hålla med honom. Nadja var stans största partypingla, och hade alltid koll på vem som hade fest, och vem som skulle dit. Och jag trodde inte att hon tänkte missa en fest som den här, med massa segerglada fotbollshunkar som hade tillgång till alkohol.
”Nej, du har nog rätt”, sa jag.
Rasmus släppte taget helt om mig en kort stund, innan han tog min hand igen, och började leda mig de sista hundra metrarna till busshållplatsen.
Vi sa inte mycket mer. Jag bara höll hans hand och kände värmen från honom spridas i min kropp. Ut till varenda por, varenda liten cell, och jag var så glad över att ha honom bredvid mig.
Glad över att han var min.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | sandruskapuska - 27 jul 10 - 17:58 | | gulliga ^^) | Alermino - 26 jul 10 - 12:03- Betyg:  | Du skriver jättebra! :D
Love it!
Nu ska jag minsann läsa igenom alltihop ;) | | LetMeJump - 9 okt 09 - 19:59- Betyg: | | skit bra xd | | Sidewinder - 30 jun 09 - 19:59- Betyg: | Åh vad jag är glad att jag upptäckt denna nu, för nu har jag 14 delar att beta av på raken :D
Jättebra och mysig läsning när man sitter ensam utan sin älskade sambo.. Gulligt och väldigt träffsäkert med alla känslorna :) | | because - 25 jun 09 - 17:11- Betyg: | | Alltså DU SKRIVER HELT OTROLIGT BRA! fan bättre än böckerna man köper! :D | | fridolina - 4 maj 09 - 19:55- Betyg: | | verkligt bra!! du har väldigt bra beskrivningar på allt, det känns som om man är elleln, du är en väldigt duktig skribent :)<3 | | prickigthallon - 4 maj 09 - 18:31- Betyg: | Du är så jävla bra va <3
inte bara det att jag älskar det, alla andra gör det också. like, hur länge har den legat uppe och hur många har inte läst och hur många har inte kommenterat?
You're simply the best :*
I love you <3 | | -Cute - 4 maj 09 - 18:14- Betyg: | | sjukt bra *mållös* | | Mp3 - 4 maj 09 - 17:48 | Jag har verkligen saknat att läsa verk av dig. För du skriver så otroligt bra, använder ett fantastiskt språk och beskriver allting onaturligt bra.
Jag, som i stort sätt aldrig läser så kallade 'vanliga' noveller där kärlek mellan en tjej och en kille är huvudmålet, för jag anser att de är så fruktansvärt tråkiga. Men så kommer vi fram till den punkten att jag läser en sådan novell ifrån dig och helt plötsligt är det som allting kretsar kring det. Du skriver sjukt bra människa och det är allt jag kan säga!
<3 | | ossika - 4 maj 09 - 16:51- Betyg: | | Så rörande perfekt! Love u!;) | | Talgoxen_3 - 4 maj 09 - 10:42- Betyg: | Jätte bra skrivet!
Mycket intressant att läsa och man tappar aldrig intresset! | | eyesofpoetry - 3 maj 09 - 23:37 | Så jäkla bra skrivet.
Kan inte komma på någon konstruktiv kritik för allt är redan välskrivet och bra.
Keep up the good work (y) | | vargunge - 3 maj 09 - 20:58- Betyg: | saknat dina noveller <3
håller med resten & kom ihåg;
DU ÄR BÄÄÄÄST ! :D<3
Fortsätt skriva nu (h)<3 | | Neon - 3 maj 09 - 20:16 | | Mejla. | | Rosapapper - 3 maj 09 - 19:57- Betyg: | | Åh, vad gulligt:D du måste absolut fortsätta:D! | | LoveMusic - 3 maj 09 - 19:33- Betyg: | "...och han var helt fenomenal på att hitta dolda öppningar mellan motståndarlagets spelare." Sen när blev DU en fotbollsfantast? xD Den meningen lät som om den kom från en proffskommentator, men vad jag vet, så är inte det din största hobby?
”'Men det är ju roligt att se honom göra någonting han älskar', svarade jag och kände mig plötsligt tjugo år äldre än jag verkligen var." Den meningen var vääääldigt gullig, faktiskt.
Okej, nu ska jag sluta dra citat, och berätta för dig hur underbar den här delen var:
JAMIE DIN LILLA LILA JORDGUBBE! Du bara FÅR inte skriva sådär BRA, vi andra blir grymt avundsjuka, och inte nog med det, man blir kär i person som inte existerar i verkligheten, och skulle han ha gjort det skulle han ändå varit upptagen. DET kallar jag elakt. (Men ändå så grymt duktigt gjort)
Mer snaaaart? (A) | | JaneEyre_love - 3 maj 09 - 18:45- Betyg: | Gillar den här novellen, den är så välskriven. Keep up the good work!
Mejla gärna när nästa är klar :) |
|
|
|
