Pojken i Tjejkläder [Del 16] |
Del 16
Sluta banka så. Dumma hjärta. Benjamin svalde klumpen i halsen.
En illamående känsla av skam fanns ännu kvar i honom när han tänkte på vad han sagt till Nilla och Dennis. Han hade fått pressa fram orden med illröda kinder.
”Snälla… Ring mig inte den här veckan. Jag kan ringa er, om ni fortfarande vill vara vänner.” Det sista hade han lagt till för att inte låta högfärdig. De behövde knappast honom lika mycket som han behövde dem. Nilla och Dennis hade gett varandra en hastig blick innan Nilla sagt: ”Okej, vi gör inte det. Och det är klart vi vill fortsätta vara vän med dig, Ben.” Han hade tittat på hennes uppriktiga leende och blivit både lättad och rörd. Men pinsamheten i situationen tärde hårt på honom.
Nu stod han i alla fall framför dörren och dröjde. Fanny hade säkert sett honom genom fönstret, det brukade hon göra. Så han ville inte ta alltför lång tid på sig med att komma in.
Ett djupt andetag. Handen på handtaget, tryck ner. Han hade gjort det här så många gånger förut, men allt som hänt med mamma och Thorsten hade verkat så avlägset med Dennis och Nilla. Nu var han tillbaka, och verkligheten kändes som en knytnäve i magen.
Hon stod framför honom när han steg in. Precis som om hon väntat hela dagen på att han skulle komma. Benjamin ryggade ofrivilligt tillbaka.
”Hej.” Kraxade han fram, full av obehag och en ständig känsla av att vilja springa iväg.
Hon svarade inte. Benjamin tog snabbt av sig sandalerna och utan att ens snegla på sin mamma sprang han uppför trapporna.
Han slog upp dörren, och blev ståendes med handen på dörrhandtaget.
Vad har hänt med mitt rum?
”Jag kom ihåg en sak.” Rösten var hård, känslokall. Det var hans mors raspiga stämma. När hade hon ställt sig bakom honom? Benjamin vågade inte vända sig om, fortsatte bara att stirra framför sig i chock. ”Jag kom ihåg att den där satmaran kom hit för ett tag sedan, och att du smög ut genom dörren för att prata med henne. Men innan det, i förrgår faktiskt, hittade jag något i ditt rum.”
Benjamin stelnade till.
”Vill du veta vad det var?” Fortfarande kall och tom, en ganska likgiltig röst. ”Självklart vet du vad det var, du hade ju gömt det själv.” Så skrattade hon. ”Du gömde ganska mycket i ditt rum, Benny. Men jag hittade allt.” Och när hon sa det sista ordet blev hennes röst mörk av skadeglädje. ”För du tror visst du är någonting, va? Du tror visst att du kan gömma saker för mig, eller hur? Men jag vet allt om dig Benny. För jag äger dig.”
”Var… Varför?” Andades Benjamin, han ville inte titta framför sig men vågade inte titta bakom sig heller.
Hans rum var ett enda bombnedslag. Alla hans kläder låg kastade på golvet, likaså alla gamla skolböcker han haft i lådorna. Lådorna själva var vräkta ur sina hållare och var alldeles söndertrasade. Hyllan stod inte mot väggen längre, hon hade fällt den och alla saker som vart i den låg nu utspridda på golvet. Sängen hade också blivit genomsökt. Allt var en enda stor röra och det syntes att Fanny hade varit rasande när hon gjort det. Benjamin svalde.
”Fråga inte något så dumt.” Sa hon. ”Vänd dig om och svara på min fråga istället. Vet du vad det var jag hittade?”
Högst motvilligt och med en isande klump i magen vände sig Benjamin om. Hon stod där, med en blick som både njöt och var rasande över situationen. Det drog lite i mungiporna på henne, som om hon skulle spricka upp i ett leende när som helst.
”Jag vet inte.” Fick Benjamin fram, det var bara en tyst viskning men den fick Fannys dragande mungipor att vändas neråt.
”Det vet du visst!” Röt hon ilsket och tog ett smärtsamt grepp om hans arm. ”Du gömde smutsiga kläder som din pappa köpt längst in i garderoben!” Hon drog honom med sig in i rummet och lyfte upp en svart T-shirt från golvet. ”Vad är det här, va?! Trodde du inte jag skulle få reda på det?! Trodde du att du var listig nu, eller?! Din äckliga lilla horunge! Du är tydligen inte bara oduglig utan dum också, va?!”
Benjamin kände tårarna bränna i ögonen. Börja inte gråta. Snälla, jag vill inte. Inte nu.
”Och den här lappen va?!” Hon släpade med sig honom igen, greppet om Benjamin var onödigt hårt och fick honom att gny till. Fanny stannade framför skrivbordet och plockade upp lappen som låg där. ”Den här skitlappen från den där äckliga gubbjäveln!” Hon knycklade ihop den och kastade den på golvet. ”Det fattar du väl att det äcklet bara ville ta på dig, va?!” Handen som höll om Benjamin skakade av ilska. ”Ta på dig med sina äckliga skithänder och viska lögner i ditt öra och-” Hon tystnade tvärt, som om hon insåg vad hon höll på att säga. Så riktades hennes blick mot Benjamin, som stirrade på henne i ren och skär förundran.
”Vafan glor du på, va?!” Morrade hon som ett ilsket djur och slog till honom över ansiktet. Fanny knuffade honom till marken började sparka medan hon skrek: ”Skitunge! Du borde fan dö! Jag hatar dig! Jag hatar dig! JAG HATAR DIG!”
Benjamin kunde inte hjälpa att tårarna rann och att kvävda snyftanden undslapp från hans mun. Allt gjorde bara så ont. Sparkarna, orden, hans förstörda rum. Allt omkring honom var byggt på den här smärtan.
Plötsligt avtog sparkarna, Fannys skrik blev till mumlanden. Till slut var allt som hördes en liten pojkes snyftanden som ekade sorgset i rummet.
”Min älskling…” Viskade en mjuk stämma, ingen raspig eller skadeglad, utan en uppriktig, kärleksfull röst. ”Förlåt mig, förlåt mig.” En hand smekte hans hår. ”Mamma blev bara så ledsen, det förstår du väl? Jag hatar dig inte, nej, nej.” Benjamin såg upp på henne. Hennes ögon var fyllda av tårar. Hennes hand smekte hans kind. ”Mamma älskar sin lilla Benny, det vet du väl? Jag ville inte förlora dig, ville inte att Han skulle ta dig.” Hon tog honom i sin famn, hennes smala fingrar följde hans ryggrad. ”Du får inte gömma saker ifrån mig. Inga hemligheter. Då blir jag ledsen. Kan du lova det, Benny?”
Han svalde. ”Jag lovar.” Sa han med tyst och darrig röst.
”Duktig pojke. Du är alltid en duktig pojke. Så snäll och tyst. Du får aldrig lämna mig, och ingen får ta dig ifrån mig.”
Benjamin rös när hennes smått fuktiga läppar pressades mot hans hals. ”Snälla…” Sa han med nya tårar i ögonen. ”Jag vill inte.”
”Sch…” Hon lade en varsam hand över hans mun. ”Mamma ska göra allt bra igen, Benny. Hon ska göra allt bra igen.”
---
Sorry för att ni fått vänta så länge bara för att få en sån här kort del xD Och om ni undrar: Ja, man hatar Fanny till extrem när man skriver sånt här. Men ändå är det mitt jobb att förstå henne =_=' (börjar för övrigt tro att hon är schizofren (hur det nu stavas))
Men ja, hoppas det gillas någorlunda.
Och HEY. Klena kommentarer förra gången xD Var det för att jag länka fel eller vadå? xD
KOMMENTERA(?)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | | Camilla_Millon - 4 jun 09 - 16:53 | | det har tagit bajsit länge för dej ;_____; skriv nu så att du nästan får fingervärk!!! >_> | snovit1 - 28 maj 09 - 18:06- Betyg:  | | Mera? Har läst alla, skitbra. meila gärna nästa | | Livija - 17 maj 09 - 16:22 | | Maila nästa kohuvve :D | | saraarbast - 12 maj 09 - 11:01- Betyg: | | Du måste komma med en ny del! Älskar den här! Mejla mig gärna när nästa del kommer! ;) | | vissenros - 9 maj 09 - 22:52- Betyg: | som dimmalimm, hon är lite spännande men jag tycker synd om honom, du måste komma med en ny del snart!
Detta var en klen kommenter men du får nöja dig :P^^ | | Dimmalimm - 9 maj 09 - 21:25- Betyg: | | jag hatar inte fanna, jag älskar henne för att hon är en så spännande karaktär. mer om varför hon är sån tack, mysterier och sånt är kul :) | | GoldenCherry - 8 maj 09 - 19:43 | >< Kort indeed x(
Den är jättebra, så vill gärna läsa längre delar :)
Så vänta inte för länge med nästa del nu ;) ^^ | | Sandra353 - 6 maj 09 - 19:17- Betyg: | | Ohhh ajg vill läsa nästa del nu, även fast du kankse inte ens har skrivit den :P Men skit samma ajg vill läsa den ändå. Du skriver otroligt bra :D | Hallona - 5 maj 09 - 08:43- Betyg:  | | Vill läsa mer... hoppas att nästa del kommer snart:) | | NeMriA - 3 maj 09 - 19:01- Betyg: | NNU KOMMENTERAR JAG!
ber om ursäkt för stavfel men jag har en miniaptop som har nagelstora knappar typ -.-'
i alla fall: JAG HATAR FANNY!?!? *slå på och rädda benjamin*
jag kan inte kommentera vettigt =(
men du är megabra hörrödu xD<3 | | NeMriA - 3 maj 09 - 16:50 | | AAA! jag kommenterar sen!!! | | Klockarkatt - 3 maj 09 - 16:06- Betyg: | (Hejhej, jag är en ytterst hemlig läsare)
Och jo, Fanny verkar vara väldigt schizofren,
ta henne till någon psykolog snarast,
för hennes egen och Benjamins skull, tack.
Stackars Fanny som är så dum och stackars Benjamin som det är så synd och och hurra för dig för du skriver så bra att jag blir mållös! | | Mp3 - 3 maj 09 - 13:22 | Den här historien är så otroligt bra, gripande direkt från första meningen. Jag avskyr Fanny, nej, jag hatar nog henne. Ja, det gör jag och jag menar, du får mig att hata någon som inte ens existerar i verkligheter, alltså måste du skriver grymt med känslor och det gör du! Du skriver riktigt, ritkigt bra!
<3 | | solskenstystnad - 3 maj 09 - 11:48- Betyg: | Jag tyckte faktiskt att delen var ganska lagom, iaf för ämnet. Vet inte riktigt vad jag ska kommentera på, är så hungrig just nu att jag har svårt att tänka, så det är väl en komplimang att dina ord var så bra att de hindrade mig från att rusa ut och äta. xD
Men men, jag tyckte den var bra, om än väldigt smärtsam och...rå, är nog ordet. Hatar Fanny gör man också, jävligt rejält.
Bra, iaf! |
|
|
|
