Vampyr del sex |
Kort del, men slängde i hop något för tillfärlet, kommer nog bara bli kanske två delar till på denna :D sen får ni något nytt det lovar jag :)
Jag hade alltid undrat om hur det skulle vara att gå igenom stadiet, men aldrig hade jag kunnat föreställa mig det här. Jag såg syner, eld och vatten som slogs om mig. Jag var törstig hela tiden men fick bara en viss mängd blod. Jag ville inget annat än att slå sönder allt. Jag var inte mig, arg och aggressiv istället för mitt lugna sanna jag. Denmirk kom in i rummet, jag vred mig bort från honom och började se konstiga syner igen, en man som höll sina händer om min hals och sedan ljudet av revben som knäcktes. Jag kom tillbaka till verkligheten.
”Du har en mycket svår förvandling” viskade Denmirk. Jag svarade inte utan morrade bara.
”Du kommer bli bra min vän” sa han och kysste mig på pannan jag vred huvudet bort som om jag försökte undvika honom men misslyckades. Jag kunde inte styra mina känslor eller min kropp jag hatade alla, jag ville skada dem döda dem. Men kroppen ville bara sova, känslorna stred mot min kropp men tillslut, slutade det bara. Jag slutade slåss mot mig själv, jag kände mig stark och lugn. Denmirk kom in, jag visste det inte men det hade gått tre dagar sedan han kommit senast.
”Malena, du ser bra ut, jag tror den är över” jag log mot honom och sedan reste jag mig, jag kände behovet av att springa.
”Denmirk, jag vill ut, jag vill springa!” sa jag, nästan arg, han log och gick med mig ut. Under resten av dagen prövade jag mig fram, det var som att få sina förmågor helt på nytt, jag var starkare, snabbare och betydligt lugnare. Kanske skulle jag vara annorlunda nu. När vi kom hem ringde jag Lee och bad honom komma över, han var snabbt där, troligen hade han kört betydligt snabbare än vad man fick. Han satt ner vi bordet och åt av några äpplen som Eld hade pallat. Dem såg alltid till att ha mat hemma när Lee skulle komma och att dem alla hade ätigt. Jag hade inte det, men satt och drack medans han åt. Han störde sig inte på det så mycket längre.
”Hur var det?” Frågade han och såg på mig med stora ögon.
”Hemskt, jag vet inte hur Eld klarade av det, men tiden fanns liksom inte, det gick så fort att jag knappt mins något” svarade jag och log mot honom, efter det blev det lite basket, jag och Eld mot Lee och Denmirk, Melori var bortrest under en tid. Jag vet inte vart, men hon hade varit borta hela tiden under mitt stadium och skulle troligen inte komma hem på en lång tid. Jag och Eld van mot dem eftersom Denmirk var tvungen att se till så inte Lee skadades under spelet.
|
|
|
|
