Skon från en docka |
Alldeles tyst –barnskriken var borta,
Ensam i ett hörn –skon från en docka.
Men alldeles uppfyllt –av lekarnas spår,
Av barnen, som var där, och lekte –igår.
Satt ner helt stilla –såg och jag log,
Samtidigt som någonting inom mig dog.
Såg på spåren av lekens färd,
Hur en docka kan vara en flickas värld.
Men glömska hinder –förträngda i då,
Världen man aldrig mer kommer få.
Drömvärlden försvann –och nu helt borta
Tog försiktigt upp –skon från en docka.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | musikflickan - 2 jul 06 - 20:33- Betyg:  | | andas minnen från barndommen som ju aldrig kommer tillbaka,tyckte den var verkligt vacker!! | | Nillatje - 16 sep 05 - 21:53- Betyg: | Vemodig och nyfiken på historien bakom dikten.
Vad hände efter att barnen försvann? Eller var det något
som fick dom att försvinna? Osv. | | felstavad - 31 aug 05 - 01:49 | | annorlunda och fin. vemodig på samma gång. |
|
|
|
