Dancing in the moolight (Del 3) |
Det sved i ögonen och de kändes som mitt på dagen. Jag stönade till och kollade på klockan på nattduksbordet, 17.32 var klockan. När jag såg klarare så såg jag att jag var på hotellrummet. Mina ögon fästes på Simon som stod lutad över balkongräcket med huvudet i händerna. Han såg sorgsen ut. Och plötsligt mindes jag lite utav gårkvällen, jag började andas häftigt och skrek till. På nästan en sekund var Simon hos mig och tog min hand. Han strök bort hårstråna från mitt ansikte och kollade mig i ögonen. Jag tog tag i hans hand och höll kvar den mot kinden. Han log inte mot mig utan bara kollade mig i ögonen som om han var besviken. Han drog åt sig handen lite smidigt och vände sig bort. ”Du försvann?” det lät inte som en fråga utan mer som en bekräftelse. ”Alltså, fan Jenni! Du anar inte så orolig jag blev när du inte kommit tillbaka efter en dryg halvtimme” och så vände han sig.
”Du hade väl annat på hjärnan?” svarade jag, och syftade på tjejen jag såg honom med igår.
”Vad snackar du om Jenni” han lät förvirrad.
”Jag såg dig och den tjejen igår!” och bilden spelades upp i mitt huvud.
”vilken tjej? Den ända tjejen jag var med igår var du” det han sa lät övertygande och det fanns ingen lögn i hans blick.
”Men jag tyckte jag såg dig… Jag gick i alla fall ut för att ta en cigg, sen vägrade vakten släppa in mig igen. Och jag såg sen dig och den tjejen då blev sårad och drack typ upp hela vodkan, sen satte jag mig på en trottoar, och en man kom som hjälpte mig med vägen…”
”stopp! För det första jag var inte med någon, och för det andra hur fan kunde du tro att den mannen skulle hjälpa dig med vägen. När du ser ut som du gör!?”
”Var det en komplimang? Eller såg jag hemsk ut? Men Jag trodde ju att det var du… Förlåt”
”Alltså, har du ens något minne av vad den mannen tänkte göra med dig? Rena turen att Tommy hitta dig!” han lät riktigt arg och besviken nu. ”Och jag menade att du är för söt för att vara full och vara ute ensam så sent”
Jag kunde inte svar alls, jag såg bara bilderna upp spela sig då han knäppte upp mina byxor och han sina egna. Jag harklade mig och tvingade fram några ord. ”Hur… Hur hittade ni mig?” frågade jag honom
”Magkänsla kanske… Nej men ren tur, vi frågade vakten om han hade sett vart du tog vägen, han visade vilket håll du gick, men sen så såg vi att du antagligen inte skulle gått dit, så vi tänkte att du skulle gått längs hamnen, och efter ett tag hörde vi dig skrika…”
”skrek jag?”
”ja det lät som dig i alla fall, hur som helst så såg Tommy dig och mannen sen skrek han på mig. Det var hemskt att se dig där, först trodde jag att du var död. Och Tommy berättade hur mannen…” han svalde ”… hur mannen precis skulle… skulle utnyttja dig… Vad skulle hänt om vi inte hade hittat dig Jenni?! Fan! Asså jag var så rädd när vi gick där och letade! Tänk om vi hade hittat dig efter att han… ja… och tänk om du hade varit död då… Vad skulle jag gjort då?! Hur skulle jag kunna förklara det för dina föräldrar?!”
Han kunde inte kolla på mig längre…
”Ja, vad har du sagt till mina föräldrar?”
”Ja tur att dem känner mig lite och vet allt om var vi befinner oss, annars hade dem inte låtit dig stanna här tre nätter till”.
”Tre nätter till? Men…”
”Ja alltså du får åka hem tidigare, självklart…”
”Nej! Jag vill inte åka hem, jag kan bara inte fatta att du lyckades övertala dem…”
”Jenni, fan drick aldrig så mycket igen, spelar ingen roll var du än är. Om du är ensam eller om någon kille har sårat dig eller något. Lova mig det!” Sa han och kollade på mig igen med sina nu fuktiga ögon. Han brydde sig om mig det såg jag. Jag ville inte, jag vågade inte kolla så mycket på honom. Och jag vågade inte hoppas. Men just då när han satt där då kändes det så rätt… vi två. Men jag suddade snabbt bort tanken, jag visste ju att han inte ville… Han kollade på mig och sa ”Jenni, Lova?” med lugnare röst… Jag tog hans hand och la den på mitt hjärta ”Jag lovar Simon, Jag lovar”
Han lutade sig ner för att kyssa mig, och jag besvarade kyssen, vi kysstes allt mer intensivt. Men så knackade någon på dörren.
|
|
|
|
