Udda & Utsatt || TvÅ || [del.18] |
Vet inte om ni tycker att den här delen blev särskilt bra, men den är extra lång i alla fall.
// Polly
Udda & Utsatt || TvÅ || [del.18]
(Aaron)
- Får jag låna datorn lite ?? frågade Aaron sin farmor, då de hade kommit hem efter att ha lämnat Jimmy hos Olivia.
- Ja, självklart, sa Aarons farmor vänligt. Men sen när Jimmy kommer hem, så vill jag gärna prata lite med er.
Aaron nickade. Han förstod precis vad hans farmor ville prata med honom och Jimmy om, det var ju Lasse såklart ...
Aaron hade försökt låta bli att tänka på honom under dagen, men det hade tyvärr varit omöjligt.
Blåtiran han hade fått av honom ömmade ordentligt så fort Aaron råkade komma emot den och han såg dessutom förjävlig ut, enligt honom själv, så han hade undvikit att titta sig i spegeln hela dagen.
Jack hade, som tur var inte berättat för någon om att Aaron och Jimmy hade blivit misshandlade av Lasse i åratal och Aaron hoppades att han skulle fortsätta hålla tyst om det.
Självklart så skulle ju Aaron bli tvungen att berätta det för Winston och Markus också tillslut, men just nu, så orkade han inte med det.
Aaron slog sig ner vid sin farmors dator och loggade därefter in på msn.
Det var ett tag sen han hade varit inne där, eftersom han inte hade haft någon dator hemma och tvingats boka datatid på biblioteket istället. Markus var den enda intressanta som var inloggad, så Aaron skrev till honom.
Aaron säger:
Hej :)
Markus, är hos farsan nu :/ Är singel, finns det någon intresserad? :P
Hej :D Hur är det?
Aaron säger:
Sådär ... dd?
Markus, är hos farsan nu :/ Är singel, finns det någon intresserad? :P
Jo, det är bra ... Har det hänt nåt elr? :/
Aaron säger:
Mm, men tar det en annan gång ... Är du med Winston nu eller?
Markus, är hos farsan nu :/ Är singel, finns det någon intresserad? :P
Okej :/ Nej, jag är hos farsan, så det blir en bit att gå om jag ska hem till Winston ...
Aaron säger:
Aha ... Bor han långt bort eller?
Markus, är hos farsan nu :/ Är singel, finns det någon intresserad? :P
Nej, sådär, men ingen har lust att skjutsa mig och jag pallar inte att gå ...
Aaron säger:
Okej.
Markus, är hos farsan nu :/ Är singel, finns det någon intresserad? :P
Mm, men vad har du för dig då? :)
Aaron säger:
Inget särskilt, du då? :)
Markus, är hos farsan nu :/ Är singel, finns det någon intresserad? :P
Nej, har tråkigt :P Förresten, har du bdb? :)
Aaron rynkade förbryllat pannan. Bdb, vad var det ??
Han antog att det måste vara någon populär sida för ungdomar eller nåt, men eftersom han inte var medlem där, så var han ju tvungen att säga det, trots att han skulle uppfattas som en tönt ...
Aaron säger:
Nej ... vad är det? :$
Markus, är hos farsan nu :/ Är singel, finns det någon intresserad? :P
Det är en internetsida, bli medlem där :) Sök på bilddagboken.se :P
Aaron säger:
Okej. :P
Aaron gjorde som Markus hade sagt och registrerade sig sen på bilddagboken, med namnet "Jacobson".
Han tyckte det verkade vara en bra sida och så fort han hade registrerat sig, så meddelade han Markus.
Markus uppgav vad han själv hette på bilddagboken och Aaron la till honom i sin vännerlista.
På bilddagboken skulle man tydligen ladda upp egna bilder och sen kolla in andras bilder, men eftersom Aaron inte hade en enda bild på sin farmors dator, så laddade han inte upp någon.
Istället så klickade han på sökikonen och sökte på namnet "Oliver Åkerström", därefter kom resultatet omedelbart upp och det fanns en registrerad användare som hette så. Aaron tvekade först, men klickade sig sen in på Olivers bilddagbok av ren nyfikenhet.
"Oliver Åkerström, 1992. SingeL TjejeR, Så PassA På ;) R.I.P Farsan :´( <33", stod det på hans press och Aaron kollade på hans senast uppladdade bild, som föreställde honom själv.
Han hade snedlugg som vanligt och hans ljusbruna hår hängde fram i ansiktet på honom. Under bilden stod det:
Skolan suger kuk och det suger att vara singel också !! Var finns alla de läckra brudarna? Hör av er ;D
Det var säkert ett trettiotal tjejer som hade kommenterat att de tyckte att Oliver var både sexig, söt och snygg och nästan hälften av de hade avslöjat att de var singlar, som var intresserade av honom.
Aaron själv, blev bara avundsjuk. Aldrig att någon tjej hade sagt att han såg bra ut, han hade ju inte ens haft turen att få vara tillsammans med någon, så ful som han var ...
Aaron kollade alla bilderna som Oliver hade laddat upp i november, men det var mest bilder på honom själv.
Han hade laddat upp en hel del test också, där han skröt om hur många tjejer han hade varit tillsammans med, hur många han hade haft sex med och när han förlorade oskulden och Aaron kände sig bara mer och mer värdelös, misslyckad och oerfaren. Oliver var ju bara 14 år, lika gammal som Aaron och han hade redan hånglat med så många tjejer att han inte orkade hålla räkningen, varit tillsammans med ett tiotal och haft sex med hälften av de.
Han hade förlorat oskulden som 13 åring och det enda Aaron hade att komma med, var ett "sanning eller konsekvens-hångel" och det hade ju inte ens varit med en tjej, utan med Markus ...
Aaron blev automatiskt röd om kinderna, då han kom och tänka på det pinsamma minnet när han hade varit med klassen och kört sanning eller konsekvens hemma hos Denise.
Markus hade valt konsekvens och Oliver hade sen tvingat honom att hångla med Aaron under några få sekunder, vilket både Markus och Aaron hade nekat till att göra först, men de hade ångrat sig, eftersom de som inte följde reglerna i leken, uppfattades som fega.
Efter händelsen, så hade Aaron fått stå ut med att bli kallad "bög" av Oliver, trots att det var han som hade tvingat Markus och Aaron att hångla. Aaron kunde inte låta bli att undra ifall Markus, precis som han själv, brukade gå omkring och tänka på händelsen, men han skulle hellre dö än att fråga.
Det konstiga var att Aaron inte hade tyckt att det hade varit ett dugg obehagligt att hångla med Markus, tvärtom, han hade gillat det. Under de närmsta dagarna, så hade han haft svårt att erkänna det för sig själv, men så var det ...
Han visste inte vad det berodde på, men antagligen var det att Markus var den första som han någonsin hade hånglat med och första gången var ju alltid speciell, för Aaron gjorde det ingen större skillnad att Markus nu råkade vara kille ...
Plötsligt dök en obehaglig tanke upp i Aarons huvud. Han var väl inte bög heller ??
Nej, det kunde han verkligen inte vara !! Måste man vara det, bara för att man hade hånglat med en kille och gillat det eller ?? Eftersom Aaron inte ville tro nåt så dumt som att han var bög, så försökte han få undan alla besvärliga tankar och koncentrera sig på datorn istället, men han kunde inte hjälpa att han fortsatte sina funderingar ändå.
Han både hade ju haft och brukade ha sexfantasier och sånt om tjejer, så han kunde ju verkligen inte vara bög, men var det då möjligt att han var bisexuell ??
Han hade ju även haft sexuella fantasier om killar också ibland och det var väl inte normalt ??
Aaron suckade och skakade på huvudet. Varför kunde han inte vara normal för, varför måste han vara så konstig ??
Markus, är hos farsan nu :/ Är singel, finns det någon intresserad? :P
Lust att va lite med mig eller? :P
Aaron log, då han såg vad Markus hade skrivit. Olivers uppladdade bilder på bilddagboken kunde han kolla mer på senare, för nu ville han va med Markus.
Aaron säger:
Okej, men var ska vi vara nånstans då? :P
Markus, är hos farsan nu :/ Är singel, finns det någon intresserad? :P
Hos min farsa kanske? Han bor bo Dalagatan 39, finns det nån som kan skjutsa dig? :P
Aaron säger:
Ja, det tror jag ... Men jag kommer snart då.
Markus, är hos farsan nu :/ Är singel, finns det någon intresserad? :P
Visst, vi ses :P
(Oliver)
Oliver höll på att få damp, seriöst. Han och Lucas hade gått flera meter framför Sandra och Josefine genom hela stan och de vågade knappt komma i närheten av de ...
De bara gick tätt intill varandra och föll ihop i eviga fnissattacker, samtidigt som de såg åt Oliver och Lucas.
Efter att alla hade varit hemma hos Lucas en stund, så hade de gått ut lite igen och nu hängde de bara på stan.
Lucas log roat och skakade på huvudet.
- De är såna ibland, förklarade han. Ena dagen är de hur mogna som helst, men ibland så håller de på och beter sig som småungar ...
- Jo, jag märker det, sa Oliver menande och kastade en blick bakåt. Sandra och Josefine gick arm i arm nu och båda två log stort åt Oliver då han tittade på de.
Oliver besvarade deras leenden och vände sig sen åt Lucas igen.
- Vart ska vi ?? undrade han. De är ju ändå så fega, vi kanske borde sticka ...
Lucas ryckte på axlarna.
- Mm, kanske det ... sa han. Men jag måste ändå hem snart igen, eftersom jag har utegångsförbud, morsan får inte märka att jag har varit borta.
- Förstår det, sa Oliver, som absolut inte ville vara i Lucas sits. För ett par veckor sen, så hade Lucas varit och snattat i en affär och han hade blivit upptäckt utav en av väktarna, som hade polisanmält händelsen.
Polisen hade ringt hem till Lucas föräldrar, men eftersom Lucas var minderårig, så hade han inte fått något straff, utan hans mamma hade gett honom utegångsförbud i två månader, dessutom hade hon dragit in hans månadspeng.
Både Lucas, Oliver och William var igenkända av de flesta väktarna i stan och de höll ofta kolla på de, så det var inte så lätt för de att hitta på några dumheter längre ...
Lucas och Oliver fortsatte under tystnad en stund och så fort Oliver märkte att han hade fått ett sms, så slet han fram mobilen ur byxfickan, för att se vem som hade skrivit till honom. Det var bara Linus som frågade var han var någonstans och Oliver skrev att han var på stan med några kompisar.
Han undvek att berätta att han umgicks med Lucas, eftersom han egentligen inte fick det för sin mamma.
Hon tyckte att Lucas var en problemkille, som alltid fick Oliver att hamna i trubbel, men det var faktiskt inte sant.
Ibland var det ju Oliver själv som ställde till med problem och gjorde dumheter, inte alltid Lucas.
Precis som Oliver hade trott, så vågade varken Sandra eller Josefine gå in till Lucas igen när de kom tillbaka till hans hus, utan de bara stod utanför staketet och undvek Olivers och Lucas blickar.
Oliver, som stod bredvid Lucas på andra sidan staketet, lutade sig emot det och såg på Sandra och Josefine.
- Alltså, vi är inte farliga om ni tror det, sa han roat. Ni ser liksom livrädda ut ...
- Vi är inte rädda, sa Sandra bestämt och gav honom en snabb blick.
- Så bra, sa Oliver. Häng med in då.
- Det är Josefine som inte vågar, förklarade Sandra högt och Josefine gav henne en varnande blick.
- Det vågar jag visst, sa hon snabbt. Jag vill bara inte vara inne. Oliver log och synade Josefine uppifrån och ner.
Hon var verkligen söt, tänk att få se henne utan kläder, det skulle verkligen vara nice ...
Lucas suckade uppgivet.
- Aja, sa han nonchalant. Vi måste liksom in nu tjejer, innan min morsa kommer, så antagligen följer ni med in, eller så stannar ni här ute. Sandra gav Josefine en irriterad knuff, men Josefine bara tittade bort och Sandra himlade med ögonen.
- Nej, tyvärr, Lucas, sa hon sen. Det verkar inte som om Josse vill gå in, så vi får väl sticka då antar jag ...
- Jaha ... sa Lucas. Okej, men vi ses i skolan imorgon då. Hej då.
Han vände och började gå mot ytterdörren och Oliver gav Josefine och Sandra en sista blick, innan han följde efter Lucas.
- Hej då, sa Sandra lågt och Oliver och Lucas skyndade sig in i huset för att värma sig.
- Det där blev ju lyckat, sa Oliver missnöjt, då Lucas stängde ytterdörren om de. Brudarna sa ju knappt ett ord, är de såna i skolan också eller ??
- Ibland, svarade Lucas. Men de har ju aldrig träffat dig innan, så det kanske var därför ...
Han tystnade då Pontus plötsligt kom ut i hallen och Oliver gav Lucas en snabb blick. Pontus såg arg ut.
- Var har du gjort av mina pengar ?? snäste han irriterat åt Lucas, som blängde illvilligt på honom. Det fattas femhundra kronor från min burk med pengar ...
- Jag kan väl fan inte veta var de är !! snäste Lucas tillbaka och Oliver beundrades över hur bra han var på att ljuga.
Han såg så oskyldig ut, att Pontus nästan såg ut att tveka för ett ögonblick.
- Försök inte, Lucas, sa han sen varnande. Du är den enda som har varit hemma här idag och jag hade liksom pengarna igår ...
- Men det var inte jag som tog de i alla fall, sa Lucas bestämt och la armarna i kors över bröstet. Du har väl lagt de någon annanstans helt enkelt.
- Nej, det har jag inte, sa Pontus nonchalant och rättade till sitt blonda, toviga hår en aning. Och om du nu är så oskyldig, så kan du väl låta mig visitera dig ?? Lucas ryckte på axlarna, samtidigt som han undvek Olivers blick.
- Visst, inga problem, sa han avfärdande och Pontus började kolla igenom alla hans fickor.
Oliver förstod inte vad Lucas höll på med. Ville han bli avslöjad eller ?? Då kanske han skulle få ännu längre utegångsförbud ...
Eftersom Pontus inte hittade några pengar i Lucas jackfickor, så gick han över till byxfickorna istället, utan att Lucas gjorde motstånd. Några sekunder senare, så slet han triumferat fram de pengarna som fanns kvar av hans femhundring, 322 kronor och 50 öre.
- Vad var det jag sa !! utbrast han och lät både lättad och sur på samma gång. Du och Oliver har varit inne i mitt rum och rivit runt ...
- Blanda inte in Oliver i det här, sa Lucas varnande. Han har inte med det här att göra.
- Och vad vet jag om det ?? snäste Pontus och blängde på Oliver, som snabbt såg ner i golvet. Jag var ju liksom inte hemma, så det är ju inte lätt att veta. Dessutom så vet ju både du och jag att han är kriminell.
- Han är inte kriminell !! protesterade Lucas och Oliver blev glad inombords över att Lucas försvarade honom.
Och själv tyckte han verkligen inte att han var kriminell, han ville ju bara ha lite roligt ...
Pontus fnös.
- Både du och Oliver är kriminella !! sa han spyfärdigt. Ni är bara 14, men ni går omkring och tror att ni är något !!
Lucas irritation övergick till ursinnighet och Oliver förstod honom, eftersom han själv kände sig precis lika ursinnig.
Vad fan menade Pontus med att han och Lucas gick omkring och trodde att de var nåt ?? Var han verkligen så jävla bra själv då?? Han borde ju liksom fatta, att om man var storebror, som han, så skulle man vara en bra förebild, eftersom det fanns risk att ens lillebror skulle ta efter ens beteende, men det verkade Pontus inte ha tänkt ett dugg på ... Pontus brukade ju ofta hamna i bråk och trubbel ute på stan, men honom fick man minsann inte klaga på, han var ju Mr. Perfect, precis som Linus ...
Fast Linus var ju såklart 1000 gånger schysstare än Pontus, det tyckte till och med Lucas.
Lucas fnös.
- Vem är det som tror att han är nåt här om inte du ?? utbrast han argt och Oliver nickade instämmande.
- Precis !! höll han med.
- Håll käften !! snäste Pontus argt och gav Oliver en hård knuff, så att han föll i golvet och skrapade i sin högersida i hallbordet.
- Vad fan håller du på med, din idiot ?? skrek Lucas. Du är så jävla sjuk i huvudet !!
- Det kan du vara själv !! skrek Pontus tillbaka och lämnade hallen, för att gå tillbaka till sitt rum.
Oliver reste sig sakta upp igen, trots att de ömmade och sved i sidan på honom, det kändes som om han hade fått ett stort blåmärke ...
- Hur gick det, Oliver ?? undrade Lucas och betraktade Oliver, då han försiktigt drog med ena handen över stället han hade skrapat i. Oliver ryckte på axlarna.
- Vad har Pontus för problem egentligen ?? sa han frågande och Lucas skakade på huvudet.
- Ingen jävla aning, sa han. Syns det något ?? Oliver drog upp tröjan en aning för att kolla efter och mycket riktigt, så hade han fått ett stort blåmärke vid sidan. Han hade även fått några skrapsår, fan alltså, vad han hatade Pontus ...
- Det där kommer Pontus att få ångra, sa Lucas sammanbitet. Du har fan inte gjort honom nåt ...
- Nej, jag vet, mumlade Oliver. Men jag måste nog gå hem nu ...
- Jaha, okej, sa Lucas. Men du ska inte bry dig om Pontus, han är bara störd. Oliver nickade och stängde sin jacka, Lucas öppnade ytterdörren.
- Men vi ses väl ... sa han.
- Mm, sa Oliver. Hej då. Han vände och började gå bort från Lucas hus. Sandra och Josefine stod inte kvar där utanför, vilket betydde att de måste ha gått hem ...
(William)
- Den här var väl fin, tycker du inte det, Hanna ??
William suckade uttråkat. Han, Hanna, hans mamma och Rebecka hade gått omkring och kollat på kläder och smink i flera timmar inne på A6 nu och William skulle snart tappa tålamodet, det kände han på sig.
De kunde väl i alla fall kolla på något lite mer intressant, för kläder och smink var ju inget som William var särskilt intresserad av precis ...
Men eftersom han var det enda av barnen i släkten som var kille, resten var tjejer, så hade lärt sig att försöka stå ut, men det var inte det lättaste. Under julafton, födelsedagar, släktfester och andra tillställningar, så var han tvungen att umgås med Rebecka, Hanna och de andra tjejbarnen i släkten, medans de vuxna umgicks på sitt sätt genom att konversera. William hade gjort vad som helst för att få en bror, eller en killkusin, som han kunde snacka och umgås med under de tillfällena, men det skulle ju aldrig inträffa, så det var ju lika bra att han vande sig ...
- Mamma, sa William bedjande. Kan vi inte gå härifrån nu, det var ju skor vi skulle kolla på ...
- Jaja, William, sa Alice frånvarande. Det hinner vi också, jag och tjejerna ska bara kolla lite på mascara ...
- Jag går ut sålänge, mumlade William och lämnade snabbt HM, som de var inne på för tillfället.
Sen slog han sig ner på en av bänkarna utanför HM och tog fram sin mobil. Han hade fått ett sms från Oliver ...
Hej Wille, snälla svara ... stod det.
William suckade. Vad var det nu då ?? Kunde inte Oliver lämna honom ifred, William ville inte ha med honom att göra just nu, inte sen det som hade inträffat i skolan idag i alla fall.
Vad vill du ?? :@, skrev han som svar och skickade sen iväg smset.
Olivers sms hade gjort så att William kände sig på ännu sämre humör och han la irriterat ner mobilen i byxfickan igen, innan han la armarna i kors över bröstet.
Hoppas att Hanna och de var färdiga snart, för annars visste William inte vad han skulle ta sig till ...
(Aaron)
Som tur var, så ställde Aarons farmor upp och skjutsade Aaron hem till lägenhetsområdet som Markus pappa bodde i och Aaron smsade Markus så fort hans farmor hade åkt, för att meddela att han var framme.
Eftersom han inte visste vilken våning Markus bodde på, så kom Markus ut och mötte honom istället.
- Hej, sa han glatt. Vilken tur att du fick skjuts. Aaron log.
- Ja ... sa han. Är det någon hemma hos dig eller ??
- Ja, min pappa och Rasmus bara, svarade Markus avfärdande. Rasmus har också en kompis hemma, så jag fick med ta hit en. Aaron nickade sakta till svar.
Han kunde inte förstå varför Markus hade valt att ta hem honom, när han nu kunde välja på massor av andra kompisar, vad var det egentligen som gjorde att Markus hade valt just Aaron ??
Aaron och Markus tog hissen upp till våningen Markus pappa bodde på och Aaron kunde se att det stod: "Remaz Relodic" på ytterdörren. Alltså var Markus pappa invandrare och det syntes även lite på Markus att han inte var helt svensk, men eftersom hans mamma var svensk, så var ju Markus hälften invandrare och hälften svensk ...
Rasmus och hans kompis var inne i vardagsrummet och spelade playstation när Markus och Aaron kom och Remaz satt vid datorn. Markus och Aaron gick in till Markus rum och Aaron upptäckte att det fanns två sängar där.
Markus, som upptäckte hans undrande blick, log lite.
- Jag delar rum med brorsan här, det är bara hos mamma som jag har eget, förklarade han.
- Aha ... sa Aaron och såg sig omkring. Rummet var ganska litet och förutom de två sängarna, så fanns det bara två bokhyllor och en liten tv. Markus slog sig ner på en av sängarna, som Aaron antog var hans och han såg ganska uttråkad ut.
- Jag gillar inte när vi måste bo hos farsan ... sa han. Det är så trist här, långt från stan och jag har varken eget rum eller egen dator ...
Aaron kom och tänka på hur mycket hemskare det hade varit de åren när han och Jimmy hade tvingats att bo tillsammans med Lasse och hur dåligt de hade haft det, men han sa inget om det till Markus.
Han skulle ändå inte förstå hur det kändes när ens egen pappa slog en och behandlade en som om man inte förtjänade att leva, det var bättre att han aldrig fick veta något om det heller ...
- Hur är det ?? frågade Markus förvånat, när Aaron hade varit tyst och stirrat ner i golvet en lång stund.
Aaron såg upp.
- B ... bra ... ljög han, men gråten i halsen. Hurså ... ??
- Du verkar inte må så bra ... sa Markus försiktigt. Har det hänt nåt ??
Aaron tänkte precis ge Markus svar på frågan, då dörren till Markus och Rasmus rum gick upp med ett ryck och Rasmus kom in tillsammans med sin kompis.
Markus suckade.
- Rasmus, sa han. Jag och Aaron vill gärna vara ifred.
- Det här är faktiskt mitt rum också !! protesterade Rasmus. Jag får gärna vara här om jag vill.
- Men du och David spelade ju playstation nyss, sa han irriterat. Kan ni inte fortsätta med det eller ??
Rasmus skakade på huvudet.
- Vi vill vara här, sa han bestämt och David nickade. Markus reste sig från sin säng med ett ryck och Aaron tyckte att det syntes på honom att han höll på att tappa tålamodet.
- Kom, Aaron, sa han sammanbitet. Vi går någon annanstans istället.
(Markus)
Rasmus gick verkligen Markus på nerverna ibland, förstod han inte att Markus och Aaron ville vara ensamma ??
Det var nästan som om han kom och störde medvetet, bara för att göra Markus irriterad och det funkade.
Markus och Aaron gick in till rummet som Sofia och Rita delade istället och de slog sig ner på Sofias säng, som hade vitt överkast med röda hjärtan på. Ritas spjälsäng stod mittemot och hon hade samma överkast och kuddar som Sofia. Markus såg på Aaron och han märke direkt att han inte mådde bra, det måste ha hänt något.
Och den där blåtiran som Aaron hade fått, vem hade gett honom den egentligen ??
Markus kom ihåg att Aaron hade kommit till skolan med en blåtira förut, men det var i början på terminen och då hade Aaron påstått att han hade ramlat i en trappa, så Markus hade inte tänkt mer på det efteråt ...
Men nu hade han börjat tänka på det igen, för det var ju inte särskilt troligt att Aarons nya blåtira också hade orsakats av ett fall i en trappa ...
- Vad är det som har hänt ?? frågade Markus försiktigt, efter att han och Aaron hade suttit tysta på Sofias säng i en evighet. Aaron såg envist bort, men Markus märkte ändå på honom att han var påväg att börja gråta, han höll händerna för ansiktet och han skakade en aning.
- Ingen ... ting ... stammade Aaron och Markus suckade.
- Jo, men det ser jag ju, sa han. Kan du inte säga vad det är ?? Aaron ryckte nästan obemärkt på axlarna och hans tröjärmar drogs upp en aning. Markus kunde skymta två ilsket röda jack över Aarons högra handled, men så fort Aaron upptäckte att Markus hade sett de, så drog han snabbt ner tröjärmen igen så långt det gick.
- Jag ... jag råkade skrapa i där när jag ... när jag ... ramlade ... försökte Aaron.
- Aaron ... sa Markus nedstämt, som hade förstått redan när han såg såren, att Aaron hade skurit sig. Aaron suckade.
- Du borde inte skära dig ... fortsatte Markus, då Aaron inte sa något. Det är inte bra.
- Man mår bättre av det, mumlade Aaron tyst. Markus gav Aaron en bekymrad blick.
- Det är ju bara för stunden, påpekade han. Det är bättre att prata med nån ...
- Vem då ?? sa Aaron. Det finns ingen.
- Jo, mig till exempel, sa Markus. Jag kanske kan hjälpa dig ...
Han visste inte vad det var som Aaron mådde dåligt över, men eftersom han var kamratstödjare och äldst av tre småsyskon, så var han van vid att försöka hjälpa andra och få de att må bättre.
Markus skulle ta reda på vad Aaron mådde dåligt över, för det märktes tydligt på Aaron att han behövde få all hjälp han kunde få ...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | RedOceania - 15 sep 09 - 21:08- Betyg:  | Bra del!
Håller med Mon.
Att Aaron gillade att hångla med Markus är ju, som han själv tänkte, pga. att det känns ju skönt ändå. Om det är någon man gillar då, inte nödvändigtvis älskar, men könet spelar ingen roll iaf.
Han behöver ju inte haka upp sej så mycket över vilken läggning han har. :P Det märker han ju när han väl blir riktigt kär.. :)
Vad onda Oliver och Lucas var mot Sandra och Josefine. Usch. :S
Det hela är ju sjukt, att umgås på det sättet som de gör...
Mm, det är logiskt att Aaron behöver tröst, och att han "faller ihop" när tankarna går in på det med hans pappa. :( | | RedOceania - 27 aug 09 - 23:53 | Jag ska nog börja läsa igen, för jag saknar denna novellen. :)
Ska försöka hinna med att läsa iaf. | | Harrypotterlover - 15 maj 09 - 17:50- Betyg: | Undrar om Aaron kommer öppna sig nu :O det borde han göra. Markus är Schysst han :)
Bra skrivet!
Fast vet du vad? Jag råkade bläddra förbi en kanal där en kvinna ropade: Aaron! Jimmy! Haha x'D kom direkt att tänka på denna då.
//Sara | | PlEaSeKiLlMe - 7 maj 09 - 15:13 | | jättebra:D | | _mos_ - 4 maj 09 - 01:36- Betyg: | asbra
kul att få läsa ur markus synvinkel igen^^ | | Ciissii - 3 maj 09 - 22:36 | sjukt bra :) men man får inte blåmärken på sekunden. Det
reagerade jag på. | | Justmyfault - 2 maj 09 - 21:35 | | jättebra:) | | purs_08 - 2 maj 09 - 14:58- Betyg: | | nej nu vill jag att aaron ska berätta för markus annars blir jag sur på honom | | hooppsan - 2 maj 09 - 09:31- Betyg: | | den är så jävla bra, mejla nästa ? :) | | sandruskapuska - 2 maj 09 - 00:32- Betyg: | Jag tycker att det e bra att aaron troligen kommer att berätta. Han behöver det. Dock visste vi inte om hans skärande?
bra del lång med (Y) =D | | gbg_95 - 1 maj 09 - 14:27 | Den här delen var verkligen extra lång :)
Den här delen är visst bra, tycker verkligen synd om Aaron,
hoppas Markus kan hjälpa honom, jättebra skrivet ;) |
|
|
|
