De Förbjudna Del 8. |
Nästa dag fick jag dag så fick jag ett sms, Innehållet löd:
`Gjorde jag något eller? <3`
Jag svarade inte.
Två timmar senare, jag satt på mitt rum på fönster bläcket. Kedjerökte, fönstret blev immigt. Jag tänkte på hur hon såg ut när hon andas över mig. När vi hade sex.
Sms; ´Älskar dig sötaste. Ska du med på fest ikväll hos Jenni?`
Såklart inte? Vad tog hon mig för? Eller var jag bara väldigt taskig?
Skit samma jag brydde mig inte längre. Svarade med ett kort nej.
Inget svar, hon blev väl sur. Men det skiter väl jag i.
Kapitel 3; ”vad är ditt problem?”
Tiden gick väldigt långsamt när man var nykter och längtansfull. Det var hemskt hur tråkig en fest kunde vara utan min älskade Jonna.
Hur kunde hon blivit så störd? Vad gjorde jag. Hade hon bara en allmänt tråkig dag eller?
Jag gick över två par ben. Ida slida i Jonnas klass och hennes kille, vänta nu här? Det var ju för fan en tjej. Då är hon bi, den falske satmaran. Ucsh på henne. Jag gick fram till köksbordet och satte mig. Ingen lade märke till mig. Lägenheten var nästan helt förstörd. Fullproppad av fullisar. Och värdinnan hade sen länge sedan tappat kontrollen. Jag tog ett glas med en vätska som liknade vodka. Drack upp allt. Tog några påfyllningar. Jag fattade ingenting. Alla hade pratat om det. Jag hade aldrig vart full. Tyckte det var onödigt, jag hade kul ändå. Men det slog mig som ett skott. Sen började jag dansa.
Suck, två timmar sen festen började. En halvtimma sen jag hade gjort klart mig och var redo att gå. En kvart tillbaka hade jag hållit i nycklarna utanför porten. Jag började gå mot bussen, vad trodde jag egentligen?
Fredagskväll, alla glodde på mig. Jag var den ända i bussen som inte var onykter. Var detta onödigt? Hon skulle ju aldrig dricka, det visste jag om.
När jag kom fram till Jennis lägenhet var det fullt röj. Jag möttes av en blick med onyktra tonåringar vilket är vanligt men ändå, av nerspyade mattor, tjejer som grät. Rundade köket i min jakt på Carro.
Så plötsligt stod hon där, dansandes, på köksbordet. Med en kille som, vänta vad? Hånglade? Med henne? Här? Hon är full skrek mitt samvete, det är inte illa menat. Hon har ingen kontroll. Men mitt ursinne skrek, jävla slampa.
Det var det sist tänkta som kom ut.
”JÄVLA SLAMPA.” Jag dog, mindes orden som jag sagt om otrogenhet. Samma dag som de orden kom, kom jag på att kanske inte Carro var mitt allt?
Hon kollade mot mig, mot killen, mot mig. Det var som om hon glömt bort att jag var hennes mest betydande person i världen.
”Nej! Förlåt!” Hon skrek ganska otydligt, hög musik och hennes drinkar hade gjort det grumligt att höra.
Jag gick, ingen ursäkt i världen gjorde det okey att vara otrogen. Då var det bättre att göra slut.
Jag vände mig om utanför lägenheten, hon kom ut och var tvungen att tvärstanna en meter ifrån mig för att inte flyga in i mig.
”Förlåt, jag menade det inte ju. Du vet väl hur man är? Snälla.” Hon var mer än full, men det var ju hennes första gång. Hon vinglade till när hon försökte gå fram till mig.
”Nej, du är för falsk du. Du vet vad jag sagt.” Det var rentav patetiskt hur hon såg upp på mig från marken. Hon grät och tjöt. Hon satt där i säkert en kvart medan vi förklarade och bortförklarade om vart annat.
Till sist.
”Jag vill inte ha dig, jag kan inte fastna i dig hela livet. Ingen kommer acceptera våran kärlek och vi kommer heller inte kunna låta bli att visa upp den. Och varför ska vi ens vara tillsammans om du ändå kan vara med killar. Dom tillfredsställer ju dina behov rentav kanske bättre än mig!” Jag gjorde andningsuppehåll. Och hon svarade mig tyst.
”Säg inte så. Säg inte så. Killar är inget mot dig.” Hon reste sig upp men vinglade framför mig. ”Jag kommer alltid älska dig mer än någon annan kille. Och de tillfred, till, tillfredsställer inte alla mina behov…” Hon stammade fram orden, sa med ´sch´ istället för s. Hon var fortfarande söt, och min. Men inte att hon visste det. Jag ville inte vara en sådan hon kom hem till efter att ha varit otrogen. Inte vara en sådan som satt och oroade sig. För att sedan ta emot med öppna armar när hon kom tillbaka.
”Jag går nu, jag älskar dig inte.” Smärtan i hennes ögon gjorde så hela jag ryckte till. Bara på orden ´älskar dig inte´ så tändes det i hennes blick. Två nanosekunder gjorde en stor ångest, sorg och längtan. Jag kollade in i hennes isblå ögon en sista gång. Ville kyssa hennes förrädiska läppar en sista gång. Jag gjorde det, jag tog tag i hennes hår baktill på huvudet. Drog henne till mig, hon stank alkohol. Hon gnydde av smärta från mina ord och mitt hårda sätt att ta i henne. Jag la den andra handen på svanken och tvingade henne tätt intill mig. Och kysste henne.
Hon började mumla samtidigt, ´sluta inte, lämna mig inte. ´men det var patetiskt. Jag hade redan lämnat henne. När jag släppte henne, och hon kände hur jag gled iväg, så bet hon fast i läppen… Jag gjorde ett uppehåll i dragandet och när hon trodde hon hade mig kvar och lättade på trycket med tänderna slet jag mig loss. Men det var för tidigt, jag kände hur en stor bloddroppe började bildas. Jag höll handen för munnen och tittade på henne. Tog bort handen och vid hennes åsyn av blodet drog hon efter andan och lutade sig framåt som att se bättre. Jag sträckte ut min tunga och sög in blodet. Vände mig och gick.
Nu var det inte vi längre.
Det var jag mot världen.
Och någonstans var det du mot världen och kärleken för mig.
Jag visste att du alltid skulle älska mig lika mycket som du alltid gjort.
fortsättning följer.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | sorgen - 3 maj 09 - 18:20 | | Spännande. Bra! | -Cute - 1 maj 09 - 13:04- Betyg:  | | o.o OH DEAR spännande! XD |
|
|
|
