Hockeyhunkar, fjortisfester och populära brorsor 8 |
Faan, förlåt som in i helvete (a)
Har hänt en massa & inte orkat skriva ._. men ska försöka ändra på detta.
men lovar inget >.<
Hoppas ni inte glömt bort mig (a)<3
iaf, det är kort & själva novellen börjar närma sig slutet (h) :D
bara så ni vet (:
& jag har lyckast stuka handen så jag har inte kunnat skriva något -.- för det gör ont ;o & jag hatar att skriva med vänster ;o
aja, korv på er &
kommentera gärna ;D
kapitel 8 -
Nicolina
Klockan hade slagit fem och jag var på väg hem till Fredrik. Mitt blonda hårsvall dansade bakom mig när jag stod upp på pedalerna och kämpade mig upp för backen. Det gick lite väl trökt och jag började tvivla på min 'goda kondition'. Kanske kunde jag hänga med Fredrik ut någon gång och springa?
Jag fick lämna de tankarna när en spårvagn, kom rusande framför mig och jag fick tvärstanna. Halvt chockat fortsatte jag och gav spårvagnenes bakredel hatiska blickar.
Resten utav vägen hem till Fredriks lägenhet gick lätt, då det sluttade neråt i stort sett hela vägen.
När jag parkerat cykeln svängde jag, med en viss osäkerhet, upp i ett trapphus och letade efter rätt nummer. När jag hittat rätt hann jag knappt dra tillbaka handen ifrån den hårda trädörren förrän dörren slogs upp.
"Heej!" sa en strålande glad Fredrik.
Han är i alla fall inte sur på mig i alla fall.
"Hej," sa jag och log emot honom. Jag tog ett steg mot honom och kramade om honom och han besvarade glatt den.
"Jag har saknat dig," viskade han i mitt öra. Jag skrattade bara och pussade honom på kinden innan jag drog mig en aning bakåt, så jag kunde se hans ansikte.
"Klart jag är ju oemotstånlig," skrattade jag och han flinade bara.
Någon hostade till bakom oss och vi båda kollade på personen som stod bakom oss.
En kille något år äldre än Fredrik stod där. De liknade varandra fast denne hade brunt hår istället för blont. Och något sa mig att jag sett honom förut. Det var något med de bruna ögonen och de bruna håret, något bekant. Men jag slog bort dem tankarna och försökte övertyga mig själv att jag bara haft en såkallad "dejá vu". Men jag övertygade mig inte helt.
Han såg ut att försöka att inte börja asgarva. Fredrik harklade sig och gav killen mitt emot oss en blick som jag inte riktigt förstod vad den bettyde.
"Detta är min bror, Emanuell," sa Fredrik och killen framför mig, Emanuell, log emot mig, "Och detta är Nicolina," sa han.
"Haha, jo jag vet de," sa Emanuell.
Har jag träffat honom förut? Var det ingen 'dejá vu'?
Fredrik gav Emanuell en frågande blick och jag likaså.
"Du är kompis med Julia, jue," sa Emanuell och precis som allt spelade upp iför min inre syn såg jag det.
Julias nötbruna ögon, hur dem var likadana som Fredriks. Hur jag faktiskt träffat Emanuell hemma hos Julia en gång.
"Vänta lite nu," sa jag och gjorde en menanade gest med armarna, "Men om du är Julias bror, måste väl du vara..." sa jag och kollade på Fredrik som nickade.
"Fast jag har inte träffat henne på flera år," sa Fredrik.
"Mmh," sa jag och en rynka hade bildats ovanför näsroten, en bit ovanför, mellan ögonen.
Fredrik skrattade och pussade mig mjukt i pannan. Och jag kollade förvånat upp på honom, medans Emanuell skakade på huvudet, men såg samtidigt väldigt road ut.
"Kom," viskade Fredrik i mitt öra och drog med mig in i lägenheten.
Men tanken på att Fredrik var min före detta bästa kompis storebror, vägrade släppa sitt grepp. Den ättrade sig in i mina tankar och ville inte försvinna.
Fredrik drog med mig in till ett ganska litet rum, med en säng och en garderob som enda möbler. Plus den lilla gråa matten i mitten. Han lyckades få ner mig i sängen och jag kunde inte låta bli att skratta.
Han damp ner brevid mig och drog mig tätt intill honom. Jag sa verkligen inte emot, och lutade mig emot hans axel.
"Hur är det med Niklas då?" viskade han i mitt öra.
Jag svor inombords. Varför var han tvungen att påminna mig?
Snabbt skakade jag på huvudet och la mina händer om hans nacke. Han puttade upp mitt ansikte, så att våra ögon möttes. De nötbruna, enormt vackra ögonen glittrade lika vackert som alltid.
Försiktigt lutade jag mig fram och kysste honom.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Lizzi92 - 16 maj 09 - 15:58- Betyg:  | | brabrabra | | amandaeriksson - 1 maj 09 - 18:39 | jätte bra. (som alla andra)
de är jätte bra (denna serien eller vad man kan säga?)
älskar de iaf. :D <3 |
|
|
|
