Vänskap i skolans toalettbås [oneshot] |
skrev denna precis . slutet blev hastigt - men ni får leva me't xP
kommentera gärna & förlåt för alla stavfel ._. <3
köss :*
En stor tegelbyggnad reste sig mitt inne i ett radhus område. En asfalterad gård med bänkar och ett cykelställ fanns utanför. Cykelstället var nästan helt fullt utav cyklar i alla möjliga storlekar och färger.
Klockan var tio på morgonen, och inne i skolans korridorer var elever i fullfärd med att hämta böcker, snacka med kompisar, plugga eller annat. De vara alla lika upptagna med sitt eget för att inte tänka på den lilla sjunde klassaren, som satt inne i ett utav toalett båsen.
Hon satt med fötterna uppdragna på toalett sittsen, med hakan lutad emot knäna och det korpsvarta håret hängandes över. De likbleka, långa fingrarna höll om de smala smalbenen och lös nästan emot de svarta byxorna.
Hon grät tyst, knappt hörbart. Endast om man lyssnade riktigt noga och stod precis intill henne kunde man höra tysta snyftanden. Men ingen hörde henne.
Hon gjorde en ryckig rörelse med ena handen, så att den svarta tröjärmen åkte upp en bit. Man såg då de långa, röda ärren löpa över hela hennes underarm. De bildade bokstäver och "Elvira är mitt namn" stod det inristat. De röda ärren lös i kontrast med den likbleka huden och vem som helst skulle flämtat till över de djupa ärren.
Hon gjorde ännu en ryckig rörelse och ärmen åkte tillbaka, så att ärren åter doldes.
Toalettbåset var nerklottrat med svordomar och andra fula ord. Kompisar som lovat varandra evig vänskap hade också skrivit det på den gråvita väggen.
Flickan med det korpsvarta håret kollade plötsligt upp och ett par brungula ögon stirrade på dörren. Någon hade stannat precis utanför och de rosa stövlarna syndes under dörren.
"Hallå? Du där inne? Är du snart klar?" sa en ljus stämma utanför den sönderklottrade toalett dörren. Elvira ryckte till. Ingen hade någonsin pratat så vänligt med henne förut. Det hade alltid bara varit "Flytta på dig jävla emo," eller "Gå och skär dig någon annanstans"...
"Hallå? Jag vet att du är där inne? Mår du bra?" hördes samma stämma igen.
"J-jodå," stammade Elvira lågt och kunde inte hjälpa sitt förvånade ansikts uttryck.
"Du har varit där inne jättelänge, är du säker på att du mår bra?" rösten lät faktiskt orolig.
"J-jodå," stammade Elvira osäkert. Drömmde hon, eller var detta bara ett utav alla dåliga skämt?
"Kan du komma ut?" rösten snäll, och det fanns inga andra där inne - som Elvira kunde se. Hon såg varken deras skuggor eller några fötter, förutom flickans rosa gummistövlar.
Elvira reste sig försiktigt upp och vred om låset till toalettbåset. Den ganska tunna, gråvita dörren gled upp och en flicka lika lång som henne stod mitt emot henne. Men hon var helt rosa, förutom de sönder blonderade håret som var tuperat och luggen var också rosa, och föll ner i hennes blåa ögon. Hon viftade bort den med en van hand, men snart hamnade den där igen och hon gjorde samma rörelse ännu en gång.
Flickan var otroligt söt, det skulle vem som helst kunna intyga. Ett riktigt docksött ansikte, med en liten näsa, smala, rosamålade, läppar och ett par blåa, precis lagom stora ögon. Ögonbrynen var perfekt plockade och formade och den gyllenbruna hyn såg precis ut som i en reklam film. Lika så det perfekta leendet, med de perfekt vita tänderna.
Hon bar en rosa kjol, ett par rosa legjeans och en rosa tröja. Allt i samma färgton som hennes hår, och gummistövlarna. Som det dessutom var regnbågar på.
"Hur är det?" frågade hon och en orolighet hade smugit sig in i de blåa vackra ögonen.
Elvira skakade på huvudet.
"Du har ju gråtit, jag ser ju det," flickan la huvudet på sne och kollade in i Elviras gulbruna ögon.
Elvira skakade åter på huvudet.
"Hänt en massa skit bara," mumlade hon och kollade ner på sina svarta, slitna, converse skor. Flickan la en hand på hennes axel och suckade.
"Jag vet hur det är," sa hon och skakade på huvudet, "Hatar när en massa skit händer på samma gång," sa hon och andades frusterat ut. "Det var som när mina föräldrar skillde sig, för ett halvår sedan. Jag bodde hos farmor nästan hela tiden, för jag orkade inte med deras bråk och skrik. Men helt plötsligt fick farmor en hjärtattack och dog," hon skakade sorgset på huvudet och kramade om Elviras axel.
Det blev tyst en stund. Tills Elvira tog mod till sig och harklade sig.
"Vad heter du och vem är du?" viskade hon och flickan med den rosa luggen skrattade.
"Jag heter Rosa," Elvira kunde inte låta bli att bli road utav tanken på hennes namn med tanke på hennes klädstil, "Har bott i Stockholm hela mitt liv, tills mamma och pappa skillde sig för ett halv år sedan, för då flyttade ja och pappa hit," sa hon och log.
Elvira log faktiskt.
Enda sedan den dagen har de två flickorna hängt ihop.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | alexz_th - 29 apr 09 - 21:55- Betyg:  | | söt :D | | Mp3 - 29 apr 09 - 16:27 | En väldigt fin historia!
En sak bara, det heter "lyste" och inte "lös". | | enannansak - 29 apr 09 - 14:13 | | Jo, bra! :) |
|
|
|
