utan dina hjärtslag II |
Sedan jag satte mig på flyget och landade i ett helt annat land, sedan dess har känslan nästan fått död på mig.
Känslan. Känslan av att kvävas, av att hålla på och dö av saknaden. Jag saknar alla ord, viskningar och sånger. Och när han viskade om nätterna jag älskar dig fyra gånger runt jorden och mer, Sara. Det finns inte längre, det är på andra sidan jordklotet. Hans andetag är där, mitt hjärta är där, allting är där förutom jag. Och hur ska man beskriva hur det känns när det inte ens finns kvar något att beskriva, när tomheten nästan har tagit över.. Men jag känner fortfarande lite av den där Rädslan. Rädslan som får mig att må illa, att vårat föralltid som vi skrev i våra hjärtan kanske försvinner. Och jag är så rädd att han kysser en annan sådär som han alltid kysste mig och att någon annan kanske lyssnar på hans hjärtslag nu får mig att vilja dö.
Jag borde sluta tänka sådär. Men det är inte så lätt att bara stänga av hjärnan. Jag tror det här kommer att krossa mig, jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar honom. Och även om jag aldrig har haft ett sådant förhållande innan så vet jag att jag knappast skulle klara mig utan honom helt och hållet. Det har hänt för mycket för att bara kunna släppa det sådär. Och när jag blundar så håller jag fortfarande om honom vid flygplatsen. Jag tänker aldrig släppa honom. Dom här tre veckorna kommer kanske att ta död på mig men sålänge jag är hans så spelar det ingen roll.
|
|
|
|
